Svärdet och spiran, Ken Follet

Jag högg en tjock fet bok på Coops bokrea. I förordet och på baksidan står att boken skiljer sig mycket från det som författaren tidigare skrivit. Eftersom jag inte har läst någon bok av Ken Follets tidigare så var det inte mycket till ledning.

Boken utspelar sig i England på 1100-talet. Det är fattigt och eländigt men katedraler ska man bygga till varje pris. Som läsare följer de människor som bor och arbetar kring och på bygget, det är klostret och kyrkans män, greven, riddarna och människorna i staden som växer upp runt bygget. Det märks att författaren tidigare har skrivit deckarböcker. Det är så spännande att jag hela tiden är tvungen att hålla på och läsa i förväg för att få reda på hur det ska gå, överlever hjältinnan attacken av riddarna, klarar sig barnet som brutalt blir nedslagen av en fredlös, blir det något giftermål? Det är ju lite jobbigt. Trots att det är så spännande och på det sättet engagerande tycker inte jag att boken var särskilt bra. Den är för tung och otymplig att släpa på tåget, så man får ha den under armen istället för i väskan. Värre är dock att jag inte heller berörs särskilt av den och att den saknar trovärdighet. Ja, den kanske är trovärdig i sin beskrivning över byggnadskonsten på 1100-talet men jag har svårt att tro att det fanns så moderna upplysta kvinnor som Aliena på 1100-talet och när några män utbrister ungefär, "tänk ändå om man fick uppleva tider när människor inte behövde frukta att maktens män ska komma och plundra deras bostäder och bränna deras hus", så känns det mest fånigt.

Men som vanligt jag kanske är fel målgrupp. För kontrasternas skull kastar jag mig istället för Sven Otto Littorins Uppdrag arbete, en bok av en annan man med ambitioner som skulle matchar dem som behövs för att bygga katedraler. (Mer om det i nästa inlägg.)

Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Lodz

Den här boken handlar om livet, eller ska jag skriva döden, i gettot i den polska staden Lodz. I detta getto bodde ursprungligen 250 000 invånare. Vid krigets slut var 500 personer kvar. Resten hade deporterats till koncentrationslägren för avrättning eller dött av svält eller andra umbäranden i gettot.

Detta getto styrdes till en början av jude-äldsten, Rumkowski, som såg sig som gettots frälsare. Rumkowski ordnade med soppkök och barnhem till alla de föräldralösa barnen. Han drog sig dock inte för att utnyttja både kvinnor och barn sexuellt, inte minst sin egen adopterade son. Han var också snabb att genom sin egen poliskår, som bestod av judar i gettot, driva igenom tyskarnas önskemål om allt från ökad arbetstakt till deportering av barnen. Trots sitt samarbete med tyskarna skulle inte ens Rumkowski undkomma sitt öde.

Som alla berättelser om förintelsen är detta en hemsk historia. En del avsnitt är nästan oläsbara. De är helt enkelt för hemska. Särskilt svårt är det att läsa om barnen.

Även om det är en obehaglig upplevelse att läsa boken bör man göra det. Det som hände i Polen och resten av Europa under andra världskriget får inte falla i glömska. Det är därför ens skyldighet som människa att läsa om det och reflektera över människans möjlighet till ondska.

Tågmässighet: Det var svårt att gå av vid rätt station.
Tips: I slutet finns en förteckning över några av de personer som förekommer i historien. Den kan vara bra att titta i under tiden man läser boken för att hålla reda på vad som händer.

Gun-Britt Sandström, Maken

Den här boken analyserar ett svåravslutat förhållande. Kvinnan som boken handlar om värdesätter sin frihet och självständighet så mycket att hon vägrar slutligt binda sig till mannen i sitt liv. Hon tänker minsann inte blir en sån som virkar slipsar till sin man. Mannen älskar henne för mycket, anser hon. Men samtidigt känns det inte bra när de börjar inleda förhållanden vid sidan av. Svartsjukan ligger som en tjock dimma i luften. Till sist tröttnar han, den stora kärleken, och hittar en annan och bildar familj. Det är lättare menar han, att ha ett förhållande när det inte är den stora kärleken det handlar om. Hon blir ensam kvar med sin frihet, var det värt det?

Boken utspelar sig på 1970-talet. Det släpptes 1976 och igenkänningstecknen för tiden är många, står det i förordet. Bara det att jag föddes samma år, så för mig får den mer illustrera den värld som mina föräldrar levde i när jag föddes.

Även om det är en gammal bok och kvinnor inte längre förutsätts virka slipsar till sina män är frågorna lika aktuella nu som då. Men är det verkligen nyttigt att göra allt så komplicerat? Måste man överanalysera sitt förhållande? Ska man inte försöka fokusera på det som egentligen är viktigt i livet? Vad är den fullständiga självständigheten värd egentligen? Kan det inte finnas en poäng i att våga bilda familj med en person? Även om det innebär att man måste kompromissa lite med sig själv?

Det är väl inte en bok som man glömmer att gå av tåget när man läser, men det beror inte på att den är dålig, det beror bara på att det är lite obehagligt att läsa en bok som väcker så mycket tankar om livet.

Barack Obama, Min far hade en dröm

Den här boken är jättebra. Inte tråkigt, utan fängslade från första sidan. Risk att glömma gå av, ja bitvis. Kontentan av det hela är att han verkar vara en väldigt sympatisk person den där Obama, en riktig svärsmorsdröm.

Den här boken skrev USA:s nuvarande president långt innan han blev president. Jag tror det står att han skrev den när han var 32 eller så. Boken handlar om hans familj, hans mamma, pappa och morföräldrar. Han skriver om sin egen uppväxt, född på Hawaii med en kenyansk pappa som redan när han är mycket liten återvänder till Kenya och en amerikanska mamma som snart träffar en ny man och bosätter sig tillsammans med honom och Obama i Indonesien. Följdaktligen växer Obama upp i Indonesiens myllrande folkliv tills hans mamma inser att han bör gå i en bättre skola och skickar honom på tillväxt till mormor och morfar på Hawaii.

Det är inte lätt för Obama att veta vem han är och han funderar mycket på hur han behandlas på grund av sin hudfärg. Varför kniper tanterna så hårt om sin handväska och kikar misstänksamt på honom när han stiger in i hissen?

Obamas pappa har en till familj i Kenya och när Obama blir vuxen lär han känna sin syster. Tillsammans med henne besöker han för första gången Kenya och upptäcker att han hör hemma där också, fast han aldrig varit där, och att han där har en stor krävande men kärleksfull familj.

I USA kan alla lyckas, oavsett religion eller etniskt utsprung sägs det, men är det riktigt sant? Som ung tyckte Obama i alla fall inte det. Att han faktiskt blev president och det gick till förtäljer inte historien. Men det kan nog inte ses som ett bevis för att alla kan lyckas i USA, snarare att man kan bli USA:s president oavsett hudfärg om man bara är en riktig super-helylle-kille som Obama.

Ers majestäts olycklige Kurt, Lena Ebervall och Per E Samuelsson

Det här är boken handlar om en av 1900-talets största skandaler, som jag aldrig hade hört talas om. Fiskhandlarsonen Kurt inleder ett homosexuellt förhållande med kungen, Gustav V. Kurt som är en charmerande man utnyttjar förhållandet på alla sätt han kan. Han ser till att skaffa sig förmåner och låter kungen mer eller mindre försörja honom. Han skaffar lyxbilar, ett vackert hus i Bromma och till och med ett slott och lever ett liv i sus och dus. Kurt är samtidigt gift med Anna, en godtrogen och strävsam kvinna. Anna älskar Kurt i hela sitt liv trots att han gör av med deras pengar och inte lyckas göra några saker rätt. Anna skaffar sig med hårt slit till slut en bra position i livet. Hon driver en restaurang som är mycket populär. Kurt däremot får, efter att maktens män fått nog av kungens allmosor till honom, ett riktigt elände. Överståthållare Notin skyr inga medel för att sätta åt honom och skickar honom till och med till Tyskland och försöker övertala Görings närmaste män att sätta honom i koncentrationsläger för att bli av med honom. Kurt som med tiden blir en äkta rättshaverist får ett sorgligt liv. Den enda som står vid hans sida när han blir gammal är den trogna Anna.

Det är är en mycket läsvärd bok, fast den ser väldigt tråkig ut på utsidan. Det är mycket intressant att läsa om de hårresande rättsövergrepp som begås mot Kurt och de gråa hår det ger flera statsministrar. Mycket får man på köpet i denna fantastiska historia, t.ex. exakt varför kungens bil körde av vägen där i kungens kurva. Svårt att gå av på rätt station, ja, mycket.

Innan döden kom av Elizabeth George

Det här är ingen lättsmält deckare, som den förra boken. Det är heller ingen vanlig deckare, med ett mystiskt mord och en berättelse med ledtrådar som leder fram till en ond mördare som får sitt rättmätiga straff. Den här berättelsen är en bakvänd deckare, mordet sker i slutet, inte början och den som begår brottet är minst lika mycket offer som offret självt. Men jag skulle faktiskt inte karaktärisera den som deckare alls, även om den vunnit titeln årets bästa kriminalroman i USA 2006.

Själva berättelsen handlar om tre barn som växer upp under miseralbla förhållanden i London. När deras mormor flyttar med sin man till Jamaica lämnar hon barnen 7, 11 och 15 år på trappen hos sin faster. Fastern tar motvilligt hand om barnen, men det går, trots goda ambitioner, allt mer på tok för alla inblandade. Det London som beskrivs är långt från det man är van vid. I detta London härskar gängen, avvikande barn mobbas och barn och ungdomar drar sig inte för att straffa dem som inte inordnar sig i hierarkin. Någon hjälp finns knappast att få från samhället, polisen är uttalat rasistisk och de sociala myndigheter likställs med fiender. De få människor som engagerar sig och försöker nå fram till barnen med något som kan kallas hjälpsamhet och försök till vänskap missförstås. Att någon skulle vara snäll utan baktanke eller krav på eftergift är inte något som dessa barn förstår.

Det här är en riktig "feel-bad-story". Det är bitvis så eländigt att jag övervägde att sluta läsa boken när en tredjedel återstod. Samtidigt är det ett mycket starkt porträtt av alla tre barnen och deras faster som hamnat i en värld där det inte spelar någon roll vad man gör. Det går i alla fall åt fel håll.

Det här är en riktigt läsvärd bok, men sorglig. Boken är mycket fängslande, en dag var det enbart tur att jag hann av tåget.

Snömannen av Jo Nesbö

Det är är en riktigt läskig bok, inget som jag skulle vilja läsa ensam hemma en mörk kväll. Särskilt inte en vinter som denna när snön ligger djup.

Den lätt alkholiserade slitna polisen Harry Hole får i uppdrag att sätta fast en seriemördrare som utser ordentliga gifta mammor som sina offer. Mördaren lämnar efter sig, inte bara dödade kvinnor, utan också perfekt utformade snögubbar och blöta fotspår.

Jag lyckades tidigt gissa vem som var mördaren, men boken är spännande ändå. Lättsmälta deckare är dock inte det som fängslar mig mest och det var därför inte jättesvårt att gå av vid rätt station.