Det kanske finns en annan optiker än den man brukar gå till, som kan ge en bättre glas, så att man kan se världen på ett annat sätt?
Det här är en långsam filosofisk berättelse om en gammal dammig lärare i klassiska språk som plötsligt bryter upp från sitt välordnade inrutade liv och drar till Lissabon. Jag gillar tanken. Tänk att ha levt ett liv inom en väldigt liten fyrkant, uppfattas så trist att man kallas för Papyrus och sedan, vid en mogen ålder, plötsligt göra något drastiskt, oförutsett och ogenomtänkt. Är det inte underbart?
Det är så lätt att leva med det redan invanda. Man vet vad som händer och man behöver inte utmana sig själv. Livet bara går. Men det finns ju så mycket annat som händer och har hänt! Man kan tänka nytt och få nya vänner. Det är möjligt att lära sig ännu ett nytt språk som man inte trodde att man tyckte om.
Jag gillar sådana här puttrande berättelser. Den här har dessutom så mycket filosofiska funderingar om livet och allt annat så att jag skulle ha kunna läsa en sida om dagen och sedan fundera på den i några dagar innan jag fortsatte. Så gjorde jag emellertid inte, men jag läste ändå långsammare än jag brukar. Men fängslad blev jag, även om jag inte åkte förbi min station den här gången heller.
måndag 21 juni 2010
fredag 11 juni 2010
Sara Stridsberg, Drömfakulteten
Den diskussion som förts i Sverige där samtliga män anklagats för att vara våldtäksmän och sådana som utsätter kvinnor för våld ter sig mycket lågmäld jämfört med den hård-militanta feminism som förespråkades av Valerie Solanas, personen som den här boken handlar om. ”Life in this society being, at best, an utter bore and no aspect of society being at all relevant to women, there remains to civic-minded, responsible, thrill-seeking females only to overthrow the government, eliminate the money system, institute complete automation and destroy the male sex.”
Det här är en tragisk bok. Det är inga problem att gå av vid rätt station eftersom man lider så när man läser den. Det är tur att det är så lite text på varje sida att man liksom kommer framåt, för det här är en eländig historia i klass med filmen Requiem for a dream, om du har sett den. I mitten var det så hemskt förfärligt att jag övervägde att sluta läsa och skickade ett klagofyllt mail till personen som lånat ut boken till mig, men en tillfällig lättnad kom och jag kunde läsa vidare.
Valerie Solanas är var en intelligent knarkande feminist som utnyttjades av män under hela sitt liv. Samtidigt blev hon en sorts ikon för feministrörelsen på 60-talet. Men hennes liv var förfärligt tragiskt. Hela boken handlar om hur hon dör, och om hennes väg dit när hon bland annat skjuter Andy Warhol. Ja, det är ju bra att variera det man läser…men som vanligt har jag svårt att förstå hur den här boken höjts till skyarna av litteraturkritikerna.
Det här är en tragisk bok. Det är inga problem att gå av vid rätt station eftersom man lider så när man läser den. Det är tur att det är så lite text på varje sida att man liksom kommer framåt, för det här är en eländig historia i klass med filmen Requiem for a dream, om du har sett den. I mitten var det så hemskt förfärligt att jag övervägde att sluta läsa och skickade ett klagofyllt mail till personen som lånat ut boken till mig, men en tillfällig lättnad kom och jag kunde läsa vidare.
Valerie Solanas är var en intelligent knarkande feminist som utnyttjades av män under hela sitt liv. Samtidigt blev hon en sorts ikon för feministrörelsen på 60-talet. Men hennes liv var förfärligt tragiskt. Hela boken handlar om hur hon dör, och om hennes väg dit när hon bland annat skjuter Andy Warhol. Ja, det är ju bra att variera det man läser…men som vanligt har jag svårt att förstå hur den här boken höjts till skyarna av litteraturkritikerna.
onsdag 9 juni 2010
Berättelsen om Edgar, David Wroblewski
Den här boken är livsfarlig att läsa på tåget. När jag började läsa boken tittade jag inte upp förrän jag nästan var framme och insåg att jag varit helt borta.
Boken börjar lika harmoniskt som Sagan om ringen, med det lugna fina livet hos hoberna. En man och en kvinna som driver en kennel på landsbygden i USA får ett barn, visserligen ett som inte kan prata, eller ens låta, och lever som en liten lycklig familj tillsammans med sina mycket speciella och begåvad hundar. En av hundarna utser också sig själv till livvakt till det lilla barnet, Edgar. Men precis som i Sagan om ringen varar inte lyckan för evigt. Ondskan tar sig in i familjen och plötsligt dör Edgars pappa. Edgar lyckas inte kalla på hjälp eftersom han inte kan prata i telefon och tar på sig skulden för pappans död. Men långt inne känner han att någon inte gått till på det sätt som det ska. Detta leder till stor dramatik, för hundarna, för Edgar och hans mamma. Genom hela boken går omsorgen om hundarna, deras träning och skötsel som en röd tråd. Det gör således inget att det dyker upp vålnader och syner som mer hör hemma i en sagobok. Men det är väl i och för sig ingen nackdel. Ju mer saga ju bättre. För att summera, en riktigt bra bok, den bästa på länge!
Boken börjar lika harmoniskt som Sagan om ringen, med det lugna fina livet hos hoberna. En man och en kvinna som driver en kennel på landsbygden i USA får ett barn, visserligen ett som inte kan prata, eller ens låta, och lever som en liten lycklig familj tillsammans med sina mycket speciella och begåvad hundar. En av hundarna utser också sig själv till livvakt till det lilla barnet, Edgar. Men precis som i Sagan om ringen varar inte lyckan för evigt. Ondskan tar sig in i familjen och plötsligt dör Edgars pappa. Edgar lyckas inte kalla på hjälp eftersom han inte kan prata i telefon och tar på sig skulden för pappans död. Men långt inne känner han att någon inte gått till på det sätt som det ska. Detta leder till stor dramatik, för hundarna, för Edgar och hans mamma. Genom hela boken går omsorgen om hundarna, deras träning och skötsel som en röd tråd. Det gör således inget att det dyker upp vålnader och syner som mer hör hemma i en sagobok. Men det är väl i och för sig ingen nackdel. Ju mer saga ju bättre. För att summera, en riktigt bra bok, den bästa på länge!
fredag 28 maj 2010
Camilla Läckberg, Sjöjungfrun
Usch, det här är en spännande historia. Lite knäpp är den dock, när en höggravid kvinna som väntar tvillingar till råga på allt, får för sig att hjälpa sin make polisen med att utreda ett mord. Ja, och så råkar alla handlingar i fallet så lägligt hamna i hennes hall. Historien är lite tillrättalagd, men jag kunde faktiskt inte gissa vem som var den skyldige förrän författaren skrev det på näsan på mig.
Det negativa är att också denna historia delvis rör barn. Jag orkar egentligen inte läsa om barn som far illa. Men trots det är den här deckaren riktigt spännande.
Man förväntas lite känna till karaktärerna i boken och referenser görs då och då till tidigare böcker. Jag har dock inte läst någon annan bok av Läckberg och jag tror att jag väntar lite med nästa. Det kan bli lite för mycket med flera böcker med samma människor. Det blir mindre och mindre trovärdig. Ungefär som Morden i Midsommer, hur mycket elände kan drabba en by?
Eftersom det är en spännande bok kan man missa sin station, och dessutom blir man extra trött när man måste läsa boken även på kvällarna.
Det negativa är att också denna historia delvis rör barn. Jag orkar egentligen inte läsa om barn som far illa. Men trots det är den här deckaren riktigt spännande.
Man förväntas lite känna till karaktärerna i boken och referenser görs då och då till tidigare böcker. Jag har dock inte läst någon annan bok av Läckberg och jag tror att jag väntar lite med nästa. Det kan bli lite för mycket med flera böcker med samma människor. Det blir mindre och mindre trovärdig. Ungefär som Morden i Midsommer, hur mycket elände kan drabba en by?
Eftersom det är en spännande bok kan man missa sin station, och dessutom blir man extra trött när man måste läsa boken även på kvällarna.
Reginald Hill, Främlingars hus
Det var så lustigt. Jag var övertygad om att författaren till den här boken var en kvinna. När jag hade läst boken vände jag på den och såg ett porträtt av författaren, en skäggig vithårig äldre ... man. Men det spelar väl å andra sidan ingen roll.
För länge sedan skickades brottslingar från Storbritannien till Australien. Det har jag hört talas om. Jag hade emellertid inte hört talas om att man också exporterade föräldralösa barn till Australien. Men det gjorde man. I den här boken återvänder en ättling till ett sådant exporterat barn till Storbritannien för att ta reda på vad som egentligen hände hennes farmor. Spåren leder till en liten by där man inte talar om det förflutna. Men även det hemskaste kommer någon gång fram igen och en hemsk historia rullas upp. Samtidigt söker en ung man sina spöken i samma lilla stad och de båda hjälps åt i sitt sökande.
Det här är en hyfsat lättsam underhållande deckarhistoria, riktigt bra faktiskt. Ja, man kan till och med åka en station för långt.
För länge sedan skickades brottslingar från Storbritannien till Australien. Det har jag hört talas om. Jag hade emellertid inte hört talas om att man också exporterade föräldralösa barn till Australien. Men det gjorde man. I den här boken återvänder en ättling till ett sådant exporterat barn till Storbritannien för att ta reda på vad som egentligen hände hennes farmor. Spåren leder till en liten by där man inte talar om det förflutna. Men även det hemskaste kommer någon gång fram igen och en hemsk historia rullas upp. Samtidigt söker en ung man sina spöken i samma lilla stad och de båda hjälps åt i sitt sökande.
Det här är en hyfsat lättsam underhållande deckarhistoria, riktigt bra faktiskt. Ja, man kan till och med åka en station för långt.
Sara Stridsberg, Happy Sally
Jag avskyr när föräldrar prioriterar sina egna mål så högt att deras barn far illa. Därför fick jag ont i magen av den här historien. I den här boken har mamman föresatt sig att simma över Engelska kanalen medan pappan drömmer om att ta hela familjen med sig och åka till Amerika, i deras lilla segelbåt. En kompromiss görs i familjen. Om mamman lyckas simma över kanalen får hon obegränsat med simtid och familjen slipper åka till Amerika. Om hon misslyckas drar de iväg med båten.
Barnen beskriver ständigt sin mamma som lyckligt springande ifrån dem, mot vattnet där hon simmar och simmar så ofta hon kan. Lillebror lämnas gråtande på trappen efter att ha slitits loss från morgonrocken som en igel.
Mamman ser sitt liv som en parallell till Sally Bauers som 1939 simmade över Engelska kanalen på tiden 15.22. Hon var likadan, eller ännu värre, fokus på Engelska kanalen och simning var så viktigt för henne att hon stängde av alla kopplingar till andra. Kärleken bortprioriterades och barnet aborterades.
Jag tror att livet kan vara mer än ett mål. Om man satsar allt på ett kort, vad gör man då när man misslyckas med sitt enda mål i livet? Är livet värt att leva då? Kan en människa förstå att hon kan vara viktig för andra även om hon inte bryr sig om dem lika mycket. Den här boken har ett svar. Jag hoppas att det kan vara ett annat.
Ja, jag åkte inte förbi min station direkt. Det gör man inte när man läser och lider. En feel bad bok, helt enkelt.
Barnen beskriver ständigt sin mamma som lyckligt springande ifrån dem, mot vattnet där hon simmar och simmar så ofta hon kan. Lillebror lämnas gråtande på trappen efter att ha slitits loss från morgonrocken som en igel.
Mamman ser sitt liv som en parallell till Sally Bauers som 1939 simmade över Engelska kanalen på tiden 15.22. Hon var likadan, eller ännu värre, fokus på Engelska kanalen och simning var så viktigt för henne att hon stängde av alla kopplingar till andra. Kärleken bortprioriterades och barnet aborterades.
Jag tror att livet kan vara mer än ett mål. Om man satsar allt på ett kort, vad gör man då när man misslyckas med sitt enda mål i livet? Är livet värt att leva då? Kan en människa förstå att hon kan vara viktig för andra även om hon inte bryr sig om dem lika mycket. Den här boken har ett svar. Jag hoppas att det kan vara ett annat.
Ja, jag åkte inte förbi min station direkt. Det gör man inte när man läser och lider. En feel bad bok, helt enkelt.
lördag 15 maj 2010
Arnaldur Indridason, Kvinna i grönt
Den här boken började med sådana hemska händelser att jag övervägde att sluta läsa, kvinnomisshandel, barn som inte tas om hand, barn som dör... Usch. Sedan tog den sig. Jag uppskattar särskilt att boken handlade om ett mord, eller är det flera, som ägde rum för minst 70 år sedan. Boken utspelar sig delvis i den tiden dock, och det är plågsamt att läsa.
Jag trodde islänningar var ett godmodigt folk som härdade ut på den månliknande ön utan träd och levde ett gott och rättrådigt liv. Men i den här boken knarkar de, slår sina fruar och beter sig illa. Så nu har min illusion om den godmodige islänningen gått i kras. De är ungefär lika dåliga som svenskar helt enkelt. Såklart är det så.
Fastän den började så eländigt, boken, så blev den allt bättre. Det är en deckare. Ett nytt bostadsområde ska byggas när ett skelett grävs upp. Var hon verkligen död när hon begravdes? Arkeologer gräver och gräver och polisen utreder, var det ett mord? Jag kan inte tänka mig att dagens svenska polis skulle utreda ett 70 år gammal mord på samma sätt som i den här boken. (Tänk när de hittade ett skelett i slottsbacken i Uppsala, herregud, ett mord! Polis tillkallades men det klargjordes att mordet var flera hundra år gammalt. Det var från när danskarna försökte ta slottet. Avspärrningarna togs bort och skelettet hamnade på museum.) Så gör man inte i den här boken. Man löser fallet, precis som det ska vara i den ideala världen.
Bra bok, men testade den inte på tåget. Det gick så fort att läsa den att jag inte hann ta med den. Men det hade säkert varit svårt att gå av vid rätt station.
Jag trodde islänningar var ett godmodigt folk som härdade ut på den månliknande ön utan träd och levde ett gott och rättrådigt liv. Men i den här boken knarkar de, slår sina fruar och beter sig illa. Så nu har min illusion om den godmodige islänningen gått i kras. De är ungefär lika dåliga som svenskar helt enkelt. Såklart är det så.
Fastän den började så eländigt, boken, så blev den allt bättre. Det är en deckare. Ett nytt bostadsområde ska byggas när ett skelett grävs upp. Var hon verkligen död när hon begravdes? Arkeologer gräver och gräver och polisen utreder, var det ett mord? Jag kan inte tänka mig att dagens svenska polis skulle utreda ett 70 år gammal mord på samma sätt som i den här boken. (Tänk när de hittade ett skelett i slottsbacken i Uppsala, herregud, ett mord! Polis tillkallades men det klargjordes att mordet var flera hundra år gammalt. Det var från när danskarna försökte ta slottet. Avspärrningarna togs bort och skelettet hamnade på museum.) Så gör man inte i den här boken. Man löser fallet, precis som det ska vara i den ideala världen.
Bra bok, men testade den inte på tåget. Det gick så fort att läsa den att jag inte hann ta med den. Men det hade säkert varit svårt att gå av vid rätt station.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
