Det här är en bok att tycka om. Berättelsen handlar om kärleken mellan Leo och Alma och dess påverkan på dem och, genom en boken Kärlekens historia som beskriver denna, dess påverkan på världen. Flera historier beskrivs parallellt och själva boken finns också med på ett hörn. Man måste läsa uppmärksamt.
Boken handlar om människor som inte riktigt känner att de passar in, som barnet Pippin bygger en ark på en ödetomt för att rädda sin syster när han beger sig till flygplatsen får att åka iväg och rädda världen. Han tror nämligen att han är en lamed vovnik, en av de 36 personerna som är utvalda att rädda världen.
En annan är så gammal och ensam att han ibland välter ut saker i affärer bara för att någon ska lägga märke till honom. (Han påminner lite om den lilla farbrorn i Barbro Lindgrens barnbok med samma namn.)
Men fast livet blir sorgligt och ensamt har de alla älskat. Eller, för att hänföra sig till det som står allra sist. "Han var en stor författare. Han blev kär. Det var hans liv."
torsdag 7 juli 2011
måndag 4 juli 2011
Björn af Kleen, Jorden de ärvde
Den här boken handlar om den svenska jordadeln och det fideikommissägande som fortfarande finns i Sverige. I resten av världen är det avskaffat sedan många år tillbaka. Fideikommissinstitutet ger godsägarna möjlighet att hålla samma ägorna i generation efter generation utan att behöva splittra de när den yngre generationen ärver jorden. Principen är att den äldste sonen ärver allt, döttrar och yngre bröder blir alltså helt utan arv. Av boken framgår det mycket intressanta faktumet att det är socialdemokraterna (hur tänkte de då?) som möjliggjort bevarandet av denna mycket orättvisa och könsdiskriminerande tradition.
Det här är en mycket intressant bok, man blir i det närmaste helt uppslukad av beskrivningen av de liv godsägarna lever. T.ex. får man veta att det är mycket finare att ärva sina pengar än att tjäna ihop dem, t.ex. på börsen, och hur viktigt det är att umgås i rätt bekantskapskrets (en kunskap som grundläggs redan på Lundsbergs internatskola). Eftersom fideikommiss är orättvist har vissa adliga familjefäder redan från späd ålder drillat sina barn i att livet inte är rättvist. Tre syskon får lördagsgodis i form av två chokladkakor, en blir utan! När de ska ut, vid en något högre ålder, får de välja på en tjuga och en hundralapp. När det väljer hundralappen säger fadern, jaha, då lägger vi den i lådan här och så kan ni spendera 20 kr. Av detta skulle barnen lära sig att man måste spara pengar till underhåll av slott och gårdar!
Det är fascinerande att läsa om adelns udda värld som faktiskt fortlever än i dag i vårt moderna land. En mycket läsvärd bok!
Det här är en mycket intressant bok, man blir i det närmaste helt uppslukad av beskrivningen av de liv godsägarna lever. T.ex. får man veta att det är mycket finare att ärva sina pengar än att tjäna ihop dem, t.ex. på börsen, och hur viktigt det är att umgås i rätt bekantskapskrets (en kunskap som grundläggs redan på Lundsbergs internatskola). Eftersom fideikommiss är orättvist har vissa adliga familjefäder redan från späd ålder drillat sina barn i att livet inte är rättvist. Tre syskon får lördagsgodis i form av två chokladkakor, en blir utan! När de ska ut, vid en något högre ålder, får de välja på en tjuga och en hundralapp. När det väljer hundralappen säger fadern, jaha, då lägger vi den i lådan här och så kan ni spendera 20 kr. Av detta skulle barnen lära sig att man måste spara pengar till underhåll av slott och gårdar!
Det är fascinerande att läsa om adelns udda värld som faktiskt fortlever än i dag i vårt moderna land. En mycket läsvärd bok!
lördag 2 juli 2011
Lauren Weisberger, Djävulen bär Prada
Underhållande och lättläst om livet som assistent åt en världsberömd och genom-ond modetidningsredaktör. Den är härlig!
Roberto Bolaño: ”2666”
Den här boken är helt sjuk. 900 sidor galenskap. Den innehåller fem böcker i som löst sammanfogats till en historia. Fyra stycken är läsvärda och lätt förvånande lite underhållande. Men den som heter ”Morden” är helt och hållet motbjudande, gräslig och för hemsk. Det är som motorsågsmassakern i bokform. (Ja, inte för att jag sett motorsågsmassakern, men som jag kan tänka mig att den är.) Den delen är också den längsta. Vore det inte för den skulle den varit läsvärd. Den tog enormt lång tid att läsa.
Audrey Nifenegger, Själens osaliga längtan
Den här boken är sisådär, okej. Den handlar om två amerikanska tvillingar som ärver sin mosters lägenhet intill en gammal kyrkogård i London. Men för att få arvet måste de komma och bo i lägenheten i ett år. Egentligen är den obehaglig. Den handlar om hemligheter och livslånga svek och om att göra det otänkbara. Först tänkte att jag att den var lättläst, som en kioskroman, men sådana ger inte en besk eftersmak som den här boken.
lördag 7 maj 2011
Lian Hearn, Vid hägerns skarpa skri
Det här är del fyra i Hearns bok om klanen Otori i de tre rikena i det historiska Japan. Ibland blir ju böcker sämre och sämre ju fler man läser, men här får jag säga att det skett ett undantag.
Den här boken, som är riktigt tjock, är den bästa eller åtminstone lika bra som första boken. Takeo har nu blivit gammal, vilket i denna tid är mellan 40 och 50 år och hans barn är redan nästan vuxna. Efter en lång tid av fred för Otoris rike hotas åter hans makt, både från kejsarens håll och inifrån hans eget land. Allt i den profetisa som uttalats har nu gått i uppfyllelse, det enda som återstår är det sista, att han ska dö av sin sons hand och den son han har börjar nu närma sig vuxen ålder.
I den här boken får fantasin än större utlopp. Gränserna mellan de dödas rike och de levandes tunnas ut, Takeos egen dotter blir besatt av en katt och en giraff som antas vara en helig varelse dyker upp och väcker uppståndelse i riket. Men balansen rubbas och något går på tok.
Det är en njutning att läsa, hemskt lätt att åka för långt med tåget!
Den här boken, som är riktigt tjock, är den bästa eller åtminstone lika bra som första boken. Takeo har nu blivit gammal, vilket i denna tid är mellan 40 och 50 år och hans barn är redan nästan vuxna. Efter en lång tid av fred för Otoris rike hotas åter hans makt, både från kejsarens håll och inifrån hans eget land. Allt i den profetisa som uttalats har nu gått i uppfyllelse, det enda som återstår är det sista, att han ska dö av sin sons hand och den son han har börjar nu närma sig vuxen ålder.
I den här boken får fantasin än större utlopp. Gränserna mellan de dödas rike och de levandes tunnas ut, Takeos egen dotter blir besatt av en katt och en giraff som antas vara en helig varelse dyker upp och väcker uppståndelse i riket. Men balansen rubbas och något går på tok.
Det är en njutning att läsa, hemskt lätt att åka för långt med tåget!
Haruki Murakami, 1Q84 första och andra boken
Äntligen fler Murakami-böcker!
Det här är bok 1 och 2 i Murakamis epos 1Q84. Bok tre är ännu inte översatt till svenska. Böckerna har slagit alla försäljningsrekord i Japan och kaos uppstod när folk köade för att få köpa den tredje boken! I Stockholm köar jag när bok tre släpps någon gång 2012, det lovar jag!
Den första boken tar avstamp i en taxibil där lönnmördaren Aomame, i kort kjol och kavaj, är på väg för att ta kål på ännu en man som inte förtjänar att leva. Bilen fastnar dock i trafiken på en av Tokyos igenkorkade motorvägar och chauffören ger henne ett tips att kliva av och ta nödtrappan ner från vägen till tåget istället. Någonstans där i tonerna av Janaceks Sinfonietta som ljuder i taxin sker något underligt och Aomame tar steget över från 1984 till 1Q84. Den världen är som den här, det enda tydliga tecknet är att det över 1Q84 lyser två månar, den vanliga och en till liten klen en bredvid.
Samtidigt följer boken Tengo, som mycket mer liknar de huvudpersoner som brukar figurera i Murakamis böcker. Tengo är en ensam man som lever ett enkelt liv. Han arbetar som lärare i matematik och skriver böcker på sin fritid. Han dras mot sin vilja in i ett äventyr när hans förläggare ber honom skriva om en ung flickas debutroman Luftpuppan och en dag upptäcker även han att månen har fått en vän.
Jag är en stor fan av Murakami. Jag älskar hans sätt att beskriva personer, att utveckla en historia och att balansera på gränsen mellan vad som är verkligt och vad som inte är verkligt. Det är så bra att jag kom på mig själv med att oroligt blicka upp mot himlen, där finns väl inte två månar?
Det här är bok 1 och 2 i Murakamis epos 1Q84. Bok tre är ännu inte översatt till svenska. Böckerna har slagit alla försäljningsrekord i Japan och kaos uppstod när folk köade för att få köpa den tredje boken! I Stockholm köar jag när bok tre släpps någon gång 2012, det lovar jag!
Den första boken tar avstamp i en taxibil där lönnmördaren Aomame, i kort kjol och kavaj, är på väg för att ta kål på ännu en man som inte förtjänar att leva. Bilen fastnar dock i trafiken på en av Tokyos igenkorkade motorvägar och chauffören ger henne ett tips att kliva av och ta nödtrappan ner från vägen till tåget istället. Någonstans där i tonerna av Janaceks Sinfonietta som ljuder i taxin sker något underligt och Aomame tar steget över från 1984 till 1Q84. Den världen är som den här, det enda tydliga tecknet är att det över 1Q84 lyser två månar, den vanliga och en till liten klen en bredvid.
Samtidigt följer boken Tengo, som mycket mer liknar de huvudpersoner som brukar figurera i Murakamis böcker. Tengo är en ensam man som lever ett enkelt liv. Han arbetar som lärare i matematik och skriver böcker på sin fritid. Han dras mot sin vilja in i ett äventyr när hans förläggare ber honom skriva om en ung flickas debutroman Luftpuppan och en dag upptäcker även han att månen har fått en vän.
Jag är en stor fan av Murakami. Jag älskar hans sätt att beskriva personer, att utveckla en historia och att balansera på gränsen mellan vad som är verkligt och vad som inte är verkligt. Det är så bra att jag kom på mig själv med att oroligt blicka upp mot himlen, där finns väl inte två månar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
