Lena Einhorn, Siri

Den här boken handlar om Siri von Essen, född i Finland och en firad skådespelerska under senare delen av 1800-talet. Det kan dock vara så att hon är lika känd för att ha varit gift med en galen svensk författare, Strindberg.

Den här boken handlar om Siris liv som var ovanligt stormigt för att vara på den tiden. Hon var först gift med en överstelöjtnant och hade ordnat livet till det bästa(?) när hon träffade Strindberg. Då skilde hon sig! Men det var inte bara hennes fel, hennes make hade ett förhållande med Siris kusin, så det var inte mycket bevänt med det äktenskapet. Strindberg fångade Siri fullständigt och sporrade henne att satsa på sin dröm, att bli skådespelare. När hon mot alla odds lyckades vändes dock hans entusiasm och han blev mer och mer kufisk. Jag hade väl hört att Strindberg var galen, men jag visste inte att han var fullt så knäpp som han framstår i den här boken.

Boken är väldigt lättläst och flyter på och tar slut fort. Om man vill levandegöra sina bortdomnade skolkunskaper om Strindberg och Siri kan man med fördel läsa boken.

Karl Ove Knausgård, Min kamp 2

En del människor upprätthåller en fasad. Man ska se ut som någon man inte är eller framstå som bättre, mer framgångsrik eller vackrare än man egentligen känner sig. Knausgård är tvärtom. Han skriver precis hur det är, hur jobbigt han tycker det är att småprata med andra föräldrar på barnkalas, hur nervös han känner sig när han ska hålla föredrag om sina böcker och hur han föraktar sig själv för att han gillar ändå gillar den uppmärksamheten. Knausgård är en svårmodig typ, som till och med enligt sin egen beskrivning ser dyster ut. Hans enda sanning i livet är den att han minsann inte ska tro att han är något, fastän han sett från utsidan är en mycket framgångsrik författare.

Den här boken är enastående bra. Jag känner mycket mer sympati för den äldre Knausgård i den här boken än den tonårige Knausgård i bok 1. Det kan dessutom ha att göra med att jag är ungefär lika gammal som Kanusgård i den här boken, mellan 30 och 40 och lite till. I den här boken får han också sina tre barn som han skriker för mycket åt när de har sina trotsperioder (vilket jag mycket väl kan förstå).

Han skriver väldigt bra, på ett sätt som får mig att tro att jag känner honom bättre än mina vänner i den vanliga riktiga världen. Jag vill bara fortsätta att läsa och läsa. Jag måste skaffa hans tredje bok också...

Tove Jansson, Trollvinter

Det står att det här är en barnbok. Man jag har lyssnat på hela boken i bilen på väg till Idre och kan konstatera att det inte alls är någon barnbok. Jag tyckte om den mycket mer än mina barn.

Boken handlar om när Mumintrollet råkar vakna på vintern och inte kan somna om. (Normalt går mumintroll i ide och sover hela vintern.) Förvånad tar han sig ut i snön och får uppleva en helt annan värld än den han är van vid. Vintervärlden befolkas av skygga varelser, helt olika dem som finns i dalen på sommaren, och i Muminpappans badhus bor Too-ticki som tycks veta det mesta som är bra att kunna, t.ex. så att man inte förfryser när isfrun dyker upp.

Boken har helt enastående personbeskrivningar. Jag föll särskilt för den käcka Hemulen (det är kanske för att jag själv är lite som Hemulen...) som plötsligt dyker upp och vill ha frisk luft och motion och som tidigt går upp och väcker alla för "det är ju en sådan härlig morgon och nu ska vi minsann ut och åka skidor!!!" Fast alla andra vill sova, hålla sig inne och berätta sagor runt elden i kakelugnen (ja tills förfadern mystisk dyker upp och flyttar in där förstås).

Nej, ni som har glömt bort Tove Janssons Trollvinter, läs den igen, eller lyssna på den. Den är helt underbar!

Enrique Moriel, Staden utan tid

Den här boken blev jag faktiskt lite mörkrädd när jag läste. Den utspelar sig i Barcelonas mörka gränder där den historiskt besatta unga kvinnan Marta letar efter sin familjs mörka hemligheter. Varför är det så många av hennes släktingar som dött under mystiska omständigheter?

Samtidigt vandrar en man omkring i samma stad, samtidigt och långt dessförinnan. Han har sett stadens förfall, dess tragiska och våldsamma historia och vet med sig att människor har behandlats sämre än djur. Människor dödar varandra, ljuger och stjäl, kort sagt, bryter mot alla Guds bud. Det är inte konstigt, för den kamp som i begynnelsen av tiden utspelades mellan Gud och Djävulen vanns i själva verket av den senare. Och en del av hans avbilder lever här bland oss människor.

Läs den gärna så kan vi diskutera slutet, säger jag och ler det eviga livets leende...

Anna Jörgensdotter, Bergets döttrar

Det svenska svårmodet. Ödet. "Jaha, då råkade jag gifta mig med fel man. Ja, det är bara att bita ihop." "Jaha, nu dog hennes mor i barnsäng, stackars barn, vilket liv ska hon få, en sådan skuld, en sådan skuld."

I den här boken får man följa livet för döttrarna i en familj nedanför Sandvikens första slalombacke under 1930 till 1950-talet. Det är ännu en illustration av hur man liksom får acceptera att det blev som det blev. Ja, nu för tiden skiljer man sig istället. Jag tyckte att boken var sisådär, inte så stor risk att åka får långt med tunnelbanan.

Nam Le, Båten

Det här är en prisbelönt novellsamling skriven av en man född 1979, född i Vitetnam och uppvuxen i Australien. Novellerna utspelar sig över hela jorden, från en student i Iowa, slummen i Columbia (stämningen här påminner faktiskt en del om morden i Bolaños 2666), en fiskeby i Australien, till Hiroshima och en båt på Sydkinesiska havet. Huvudpersonerna är också helt olika, någon är mycket gammal, någon ung och huvudpersonerna är både kvinnor och män. Gemensamt för novellerna är att de är mycket sorgliga och gripande. Flera handlar om sjukdom, död och ensamhet. Men berättelserna är skrivna så att man hinner få en känsla för personerna och deras liv trots att de är relativt korta. Jag fångades verkligen av de människoöden som beskrivs. Helt lätt att begripa vad som egentligen hände i alla noveller är det dock inte, jag skulle ha behövt lite debriefing efter varje berättelse.

Det är inga solskenshistorier det här. Men bilder från boken lever kvar långt efter att man läst ut den. Mycket läsvärd, och ja, risk för att uppslukas och åka för långt finns definitivt!

Hjalmar Söderberg, Doktor Glas

Doktor Glas är historien om stadens ensamma doktor som blir förälskad i en av sina patienter. Hon kommer först till honom med en ovanlig förfrågan. Sedan hon förälskat sig i en annan man har det blivit ohållbart för henne att uppfylla äktenskapets "plikter" gentemot sin make, den obehaglige prästen Gregorius. Doktor Glas, som också är Gregorius läkare, hjälper henne men kan snart konstatera att detta inte räcker. Varför ska denna veckra kvinna behöva leva med en sådan förfärlig person som Gregorius? Vore det inte långt bättre om han faktiskt råkade dö?

Därmed börjar doktor Glas umgås med tanken att faktiskt mörda prästen. Doktorn som alltid predikar om yrkes plikt att värna liv (och t.ex. aldrig utför aborter) funderar om det inte är tillåtet, åtminstone moraliskt sätt, att döda en människa för att rädda en annan? Men kan en människa leva med ett sådant dåd? Och, fast detta verkar inte bekymra doktor Glas, får ens gärningar alltid den effekt man önskat?

Doktor Glas är en fantastiskt bok. Trots att den är skriven för mer än 100 år sedan är ämnet fortfarande lika svårt och aktuellt. Doktor Glas ter sig utåt måhända som den milda doktorn, men bär på vissa värderingar som är svåra att svälja, t.ex. när det gäller synen på "sinnesslöa". Det är sant det som står i förordet, man njuter när man läser men man läser den med en rysning.