Tredje delen i Lessings serie Våldets barn.
Martha Quest lämnar i den här boken sin tvååriga dotter och sin make och blir kommunist. Hon satsar allt på att bli en god kamrat och ger sig helhjärtat in för att bli en mönsterkommunist i Lenins anda. Hon jobbar dag som natt med att dela ut broschyrer om mönsterlandet Ryssland och sitta på möten och diskutera kommunistisk teori. Helt i linje med detta är att för "sakens" skulle gifta sig med den obehaglige tysken som fungerar som ordförande i deras grupp. Marta undertrycker på detta sätt både sig själv och sina känslor och förtränger helt att hon lämnat sitt barn. Inte mår hon särskilt bra och det gör inte jag heller när jag läser om galenskaperna. Det blir liksom en orgie i ungdomligt oförstånd. Historien blir bara värre och värre för var bok som går. Men hoppet är det sista som lämnar en. Måhända känns nästa bok inte lika tröstlös.
onsdag 28 september 2011
måndag 26 september 2011
Mark Haddon, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time
Det här är en helt fantastisk bok, den bästa jag hört på länge. Nu har jag ju inte läst den, så jag vet inte om det gör skillnad, men inläst på det här sättet är den oslagbar.
Bokens huvudperson är Christopher, en autistisk 15-årig pojke som en dag hittar grannens hund genomborrad av en högaffel. Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som dödat hunden och skriva en bok om det. Han gillar projekt, särskilt svåra och långa projekt som att skriva böcker.
Christopher ser verkligheten på ett annat sätt än vi "normala" gör. Hans hjärna sållar inte information, utan han är medveten om alla detaljer och blir därför stressad när det är för mycket intryck. Då kan det hända att han måste lägga sig ner på marken och stöna högt för att stänga ute verkligheten eller sätta på radion på hög volym mellan två stationer för att få ett brus som gör att hjärnan lugnar ner sig. Han tittar inte människor i ögonen och har en stark beröringsskräck. Han kan inte heller tolka andra människors ansiktsuttryck. Han har dock fått förklarat för sig att ett lyft ögonbryn kan betyda "du är konstig" eller "jag vill ha sex med dig", allt beroende på vad som sades innan och i vilket sammanhang uttrycket förekommer. Det kan man ju förstå att det är jobbigt. Han är dock enormt skärpt och man lider med honom när hans privatdeckarprojekt leder honom ut ur hans trygga schemalagda värld.
Boken är på engelska men mycket lätt att förstå. Christopher förstår ju inte ironi eller uttryck som sägs på ett sätt men betyder något annat, då det blir enkelt att hänga med. Jag är så ledsen över att den här boken är slut, det hann ju bli min favorit som gjorde det till dagens höjdpunkt att vänta på bussen och tåget.
Bokens huvudperson är Christopher, en autistisk 15-årig pojke som en dag hittar grannens hund genomborrad av en högaffel. Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som dödat hunden och skriva en bok om det. Han gillar projekt, särskilt svåra och långa projekt som att skriva böcker.
Christopher ser verkligheten på ett annat sätt än vi "normala" gör. Hans hjärna sållar inte information, utan han är medveten om alla detaljer och blir därför stressad när det är för mycket intryck. Då kan det hända att han måste lägga sig ner på marken och stöna högt för att stänga ute verkligheten eller sätta på radion på hög volym mellan två stationer för att få ett brus som gör att hjärnan lugnar ner sig. Han tittar inte människor i ögonen och har en stark beröringsskräck. Han kan inte heller tolka andra människors ansiktsuttryck. Han har dock fått förklarat för sig att ett lyft ögonbryn kan betyda "du är konstig" eller "jag vill ha sex med dig", allt beroende på vad som sades innan och i vilket sammanhang uttrycket förekommer. Det kan man ju förstå att det är jobbigt. Han är dock enormt skärpt och man lider med honom när hans privatdeckarprojekt leder honom ut ur hans trygga schemalagda värld.
Boken är på engelska men mycket lätt att förstå. Christopher förstår ju inte ironi eller uttryck som sägs på ett sätt men betyder något annat, då det blir enkelt att hänga med. Jag är så ledsen över att den här boken är slut, det hann ju bli min favorit som gjorde det till dagens höjdpunkt att vänta på bussen och tåget.
Lena Einhorn, Siri
Den här boken handlar om Siri von Essen, född i Finland och en firad skådespelerska under senare delen av 1800-talet. Det kan dock vara så att hon är lika känd för att ha varit gift med en galen svensk författare, Strindberg.
Den här boken handlar om Siris liv som var ovanligt stormigt för att vara på den tiden. Hon var först gift med en överstelöjtnant och hade ordnat livet till det bästa(?) när hon träffade Strindberg. Då skilde hon sig! Men det var inte bara hennes fel, hennes make hade ett förhållande med Siris kusin, så det var inte mycket bevänt med det äktenskapet. Strindberg fångade Siri fullständigt och sporrade henne att satsa på sin dröm, att bli skådespelare. När hon mot alla odds lyckades vändes dock hans entusiasm och han blev mer och mer kufisk. Jag hade väl hört att Strindberg var galen, men jag visste inte att han var fullt så knäpp som han framstår i den här boken.
Boken är väldigt lättläst och flyter på och tar slut fort. Om man vill levandegöra sina bortdomnade skolkunskaper om Strindberg och Siri kan man med fördel läsa boken.
Den här boken handlar om Siris liv som var ovanligt stormigt för att vara på den tiden. Hon var först gift med en överstelöjtnant och hade ordnat livet till det bästa(?) när hon träffade Strindberg. Då skilde hon sig! Men det var inte bara hennes fel, hennes make hade ett förhållande med Siris kusin, så det var inte mycket bevänt med det äktenskapet. Strindberg fångade Siri fullständigt och sporrade henne att satsa på sin dröm, att bli skådespelare. När hon mot alla odds lyckades vändes dock hans entusiasm och han blev mer och mer kufisk. Jag hade väl hört att Strindberg var galen, men jag visste inte att han var fullt så knäpp som han framstår i den här boken.
Boken är väldigt lättläst och flyter på och tar slut fort. Om man vill levandegöra sina bortdomnade skolkunskaper om Strindberg och Siri kan man med fördel läsa boken.
måndag 12 september 2011
Karl Ove Knausgård, Min kamp 2
En del människor upprätthåller en fasad. Man ska se ut som någon man inte är eller framstå som bättre, mer framgångsrik eller vackrare än man egentligen känner sig. Knausgård är tvärtom. Han skriver precis hur det är, hur jobbigt han tycker det är att småprata med andra föräldrar på barnkalas, hur nervös han känner sig när han ska hålla föredrag om sina böcker och hur han föraktar sig själv för att han gillar ändå gillar den uppmärksamheten. Knausgård är en svårmodig typ, som till och med enligt sin egen beskrivning ser dyster ut. Hans enda sanning i livet är den att han minsann inte ska tro att han är något, fastän han sett från utsidan är en mycket framgångsrik författare.
Den här boken är enastående bra. Jag känner mycket mer sympati för den äldre Knausgård i den här boken än den tonårige Knausgård i bok 1. Det kan dessutom ha att göra med att jag är ungefär lika gammal som Kanusgård i den här boken, mellan 30 och 40 och lite till. I den här boken får han också sina tre barn som han skriker för mycket åt när de har sina trotsperioder (vilket jag mycket väl kan förstå).
Han skriver väldigt bra, på ett sätt som får mig att tro att jag känner honom bättre än mina vänner i den vanliga riktiga världen. Jag vill bara fortsätta att läsa och läsa. Jag måste skaffa hans tredje bok också...
Den här boken är enastående bra. Jag känner mycket mer sympati för den äldre Knausgård i den här boken än den tonårige Knausgård i bok 1. Det kan dessutom ha att göra med att jag är ungefär lika gammal som Kanusgård i den här boken, mellan 30 och 40 och lite till. I den här boken får han också sina tre barn som han skriker för mycket åt när de har sina trotsperioder (vilket jag mycket väl kan förstå).
Han skriver väldigt bra, på ett sätt som får mig att tro att jag känner honom bättre än mina vänner i den vanliga riktiga världen. Jag vill bara fortsätta att läsa och läsa. Jag måste skaffa hans tredje bok också...
måndag 22 augusti 2011
Tove Jansson, Trollvinter
Det står att det här är en barnbok. Man jag har lyssnat på hela boken i bilen på väg till Idre och kan konstatera att det inte alls är någon barnbok. Jag tyckte om den mycket mer än mina barn.
Boken handlar om när Mumintrollet råkar vakna på vintern och inte kan somna om. (Normalt går mumintroll i ide och sover hela vintern.) Förvånad tar han sig ut i snön och får uppleva en helt annan värld än den han är van vid. Vintervärlden befolkas av skygga varelser, helt olika dem som finns i dalen på sommaren, och i Muminpappans badhus bor Too-ticki som tycks veta det mesta som är bra att kunna, t.ex. så att man inte förfryser när isfrun dyker upp.
Boken har helt enastående personbeskrivningar. Jag föll särskilt för den käcka Hemulen (det är kanske för att jag själv är lite som Hemulen...) som plötsligt dyker upp och vill ha frisk luft och motion och som tidigt går upp och väcker alla för "det är ju en sådan härlig morgon och nu ska vi minsann ut och åka skidor!!!" Fast alla andra vill sova, hålla sig inne och berätta sagor runt elden i kakelugnen (ja tills förfadern mystisk dyker upp och flyttar in där förstås).
Nej, ni som har glömt bort Tove Janssons Trollvinter, läs den igen, eller lyssna på den. Den är helt underbar!
Boken handlar om när Mumintrollet råkar vakna på vintern och inte kan somna om. (Normalt går mumintroll i ide och sover hela vintern.) Förvånad tar han sig ut i snön och får uppleva en helt annan värld än den han är van vid. Vintervärlden befolkas av skygga varelser, helt olika dem som finns i dalen på sommaren, och i Muminpappans badhus bor Too-ticki som tycks veta det mesta som är bra att kunna, t.ex. så att man inte förfryser när isfrun dyker upp.
Boken har helt enastående personbeskrivningar. Jag föll särskilt för den käcka Hemulen (det är kanske för att jag själv är lite som Hemulen...) som plötsligt dyker upp och vill ha frisk luft och motion och som tidigt går upp och väcker alla för "det är ju en sådan härlig morgon och nu ska vi minsann ut och åka skidor!!!" Fast alla andra vill sova, hålla sig inne och berätta sagor runt elden i kakelugnen (ja tills förfadern mystisk dyker upp och flyttar in där förstås).
Nej, ni som har glömt bort Tove Janssons Trollvinter, läs den igen, eller lyssna på den. Den är helt underbar!
Enrique Moriel, Staden utan tid
Den här boken blev jag faktiskt lite mörkrädd när jag läste. Den utspelar sig i Barcelonas mörka gränder där den historiskt besatta unga kvinnan Marta letar efter sin familjs mörka hemligheter. Varför är det så många av hennes släktingar som dött under mystiska omständigheter?
Samtidigt vandrar en man omkring i samma stad, samtidigt och långt dessförinnan. Han har sett stadens förfall, dess tragiska och våldsamma historia och vet med sig att människor har behandlats sämre än djur. Människor dödar varandra, ljuger och stjäl, kort sagt, bryter mot alla Guds bud. Det är inte konstigt, för den kamp som i begynnelsen av tiden utspelades mellan Gud och Djävulen vanns i själva verket av den senare. Och en del av hans avbilder lever här bland oss människor.
Läs den gärna så kan vi diskutera slutet, säger jag och ler det eviga livets leende...
Samtidigt vandrar en man omkring i samma stad, samtidigt och långt dessförinnan. Han har sett stadens förfall, dess tragiska och våldsamma historia och vet med sig att människor har behandlats sämre än djur. Människor dödar varandra, ljuger och stjäl, kort sagt, bryter mot alla Guds bud. Det är inte konstigt, för den kamp som i begynnelsen av tiden utspelades mellan Gud och Djävulen vanns i själva verket av den senare. Och en del av hans avbilder lever här bland oss människor.
Läs den gärna så kan vi diskutera slutet, säger jag och ler det eviga livets leende...
Anna Jörgensdotter, Bergets döttrar
Det svenska svårmodet. Ödet. "Jaha, då råkade jag gifta mig med fel man. Ja, det är bara att bita ihop." "Jaha, nu dog hennes mor i barnsäng, stackars barn, vilket liv ska hon få, en sådan skuld, en sådan skuld."
I den här boken får man följa livet för döttrarna i en familj nedanför Sandvikens första slalombacke under 1930 till 1950-talet. Det är ännu en illustration av hur man liksom får acceptera att det blev som det blev. Ja, nu för tiden skiljer man sig istället. Jag tyckte att boken var sisådär, inte så stor risk att åka får långt med tunnelbanan.
I den här boken får man följa livet för döttrarna i en familj nedanför Sandvikens första slalombacke under 1930 till 1950-talet. Det är ännu en illustration av hur man liksom får acceptera att det blev som det blev. Ja, nu för tiden skiljer man sig istället. Jag tyckte att boken var sisådär, inte så stor risk att åka får långt med tunnelbanan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)