Margaret Atwood, Syndaflodens år

Boken utspelar sig, liksom titeln antyder, vid tiden för den nya syndafloden som icke överraskande visar sig var en pandemi (dock inte svininfluensa). När den kommer har jorden utvecklats till en motbjudande diktatur där både djur och allmänt förnuft har utrotats. Djuren har ersatts med genmanipulerade korsningar som lammlejer, en korsning mellan får och lejon och merhårfår, får i pasellfärger med en kraftig användbar yvig päls. Människorna lever för sex, kickar, skönhet och omedelbar tillfredsställelse och äter hemligburgare, hamburgare gjorda på okänt kött. Som motvikt till detta verkar en sekt, trädgårdsmästarna, en riktig grönavågenrörelse, som förespråkar vegetarianism och försöker leva i harmoni med naturen och alla levande varelser på de få ytor som fortfarande går att odla. De har länge förberett sig på syndafloden och är beredda.

Långa texter i den här boken består av predikningar av Adam Ett, trädgårdsmästarnas ledare. Det är inte vidare roligt. Först efter sisådär 200 sidor kom jag in i boken ordentligt och tyckte att jag faktiskt ville läsa och se hur det skulle gå för de inblandade personerna. Liksom andra böcker jag läst av samma författare, Oryx och Krake, som har vissa länkar till den här berättelsen, och Kattöga, kan jag inte riktigt säga att jag gillar det här.

Vid slutet av läsningen i boken hände dock något överraskande. Under cyklingen till tunnelbanan upptäckte jag i ögonvrån ca 15 gensplajsade stora grisar, sådana som injicerats med människohjärna och blivit för smarta, som stod samlade runt ett träd i en park. Jag förstod på en gång att det var terror-grisarna från boken som jagat upp någon stackars människa i ett träd. Men vid en närmare titt förvandlades de till sopsäckar. Måhända kan sådana här konstiga böcker påverka en på ett mer omedvetet plan?

Tomas Bannerhed, Korparna

Att läsa den här boken direkt efter en fantasyhistoria innehållande skimrande drakvingar blev en chock. Plötsligt stod jag där på den dammiga åkern där hans farfars far, hans farfar och hans far slitit, grävt och dikat under olidliga umbäranden, och till vilken nytta!? Varför slita på denna lilla åkerlapp när en ändå ska gå och dö en dag? Gå ner sig i myren kanske, eller i älven? Det kanske är lika bra.

Detta är ännu ett exempel på en hemsk svensk/nordisk ångestverklighetsskildring där allt som kan gå åt skogen också gör det. Det är elände, förväntningar som måste uppfyllas, anklagelser, hotelser som aldrig uttalas, oro och rädsla och en dos galenskap. Miljön bjuder på dammet, eller regnet eller åskan eller något annat hemskt otyg som en blöt filt över alltihop. Det enda som står upp som små positiva knoppar i marken är fåglarna som drillar i skyn. Ja, inte korpen då, för det vet man väl att den för med sig olycka och för vissa i boken är det bara korpen som hörs.

Jag blir ungefär så själv när jag läser, som en blöt lite unken filt. Jag mår inte toppen precis. Men så här kan ju läsning också vara. Frågan är vad det är bra för? Ska jag nu gå med en tung klump i magen och oroa mig för om det ska gå lika illa för Klas som för hans far?

Robin Hobb, Mad ship

Bok två i trilogin om the Live Ships. Här fortsätter historien under lite mer än 800 sidor. Förutom ett fantastiskt äventyr där vi får följa Altea när hon kämpar för att bevisa att hon är lika bra som vilken annan sjöman som helst finns en mycket träffande beskrivning av riktig tonårstrots. Malta, Alteas systerdotter, är ett mycket bortskämt barn som anser att hon har blivit vuxen på riktigt, men hennes mamma håller inte med. Malta flörtar vilt med pojkar och trotsar på alla sätt sin mormor och mamma. När hennes far, som är den som hon beundrar allra mest, försvinner till havs och rykten börjar gå om att det levande skeppet Vivacia har tagits av pirater tvingas hon dock växa upp fortare än hon egentligen önskat. Och vuxenlivet är inte så härligt som hon ändå tänkt sig.

De här böckerna är otroligt fångande och gör, som jag tidigare skrivit, resan fram och tillbaka till jobbet det bästa på hela dagen! Nästa bok är redan på väg i posten!

Robin Hobb, Live ship traders

Ännu en trilogi av Robin Hobb har påbörjats. Fem parallella berättelser finns i denna bok vilket gör att den inte är helt okomplicerad att komma in i. Antagligen kommer dessa fem berättelser att löpa samman någon gång längre fram i historien men ännu hänger någon i luften, slingrande liksom en sjöorm. Flera av huvudpersonerna är kvinnor, vilket är trevligt med tanke på att nästan bara män hade huvudrollen i serien om The farseer.

Den här sagan utspelar sig till stor del på havet på ett stolt skepp byggt av magiskt trä. Dessa skepp som så småningom "vaknar" och blir levande är så dyra att de släkter som byggt dem satt sig i skuld i flera generationer framåt gentemot folken vid Wild rain river. Skulden ska betalas i guld, eller om guld saknas, i blod.

En annan del av historien utspelar sig ombord på ett sjörövarskepp styrt av en sjörövarkapten med storhetsvansinne och sedemera enbent. Men den mest läsvärda berättelsen handlar ändå om den sturska 13-åring som älskar diamanter och bara vill flörta med unga män trots sin unga ålder och om hennes trots gentemot sin mormor och mamma som bara kan se på när hon gång efter annan bryter mot alla regler. Ett fantastiskt porträtt av en riktigt självisk tonårsrevolt.

Den här boken är jättebra. Kunde jag skulle jag sträckläst den! Det allra bästa är att det bara är den första i en serie om tre och att de två nästkommande är härligt tjocka!

Téa Obreht, Tigern i Galina

En tiger rymmer ur betongdammet från ett söndersprängt zoo i ett krigshärjat Balkan. Han återuppväcker sakta sina jaktinstinkter och hans vandring bort från bomberna leder till bergen ovanför den lilla byn Galina. Invånarna grips av skräck och beslutar sig samfällt från att döda tigern. Bara två förstår tigerns storhet, en lite pojke vars allra käraste ägodel är ett tummat exemplar av Djungelboken som förstår att Tigern måste vara Shere Khan och den unga kvinnan som i den här berättelsen blir känd som tigerns hustru (som är vad boken heter på engelska).

Sagan om tigern är en av de berättelser som vävs in i den här bokens egentliga historia om en ung kvinnlig läkare som åker till Balkan för att vaccinera barn i nästa krig som drabbat regionen. I samband med detta dör hennes morfar och det är han som är pojken med djungelboken.

Men det finns även andra berättelser i denna ovanliga bok, bland annat om morfarns möten med den dödslöse mannen, en törstige man som en gång blivit osams med sin farbror Döden och om en släkt som ivrigt gräver upp ett helt vinfält för att hitta benen efter en gammal släkting som måste begravas på rätt sätt för att bota den sjukdom som drabbat familjen.

Den hör boken är helt underbar! Makalösa sagor vävs ihop med läkarens resa på Balkan. Men jag fattade inte helt slutet! Kan ni inte läsa och berätta, vem var egentligen moran som hämtade benen i korsningen?

Robin Hobb, Assassin's quest

Tredje boken i the Farseer Trilogy är nu utläst och nött efter att ha åkt några veckor i ryggan fram och tillbaka från jobbet. 838 sidor magi, storslagenhet och kämpande har slutfört sagan om Fitz på ett utmärkt, storslaget sätt. Faktum är att jag faktiskt läste långt efter läggdags en natt för att ta reda på hur det skulle gå, vilket är mycket ovanligt. Ja, har man bara någon slags intresse för Fantasy kan jag inte annat än rekommendera de här tre böckerna!

Elin Boardy, Mot ljuset

Det är egentligen svårt att veta vad den här boken handlar om. Huvudpersonen Elly är i alla fall en ung kvinna som följer med på en resa till Malaya i Sydostasien. Tiden är strax efter andra världskriget. Det är lillasysterns bröllopsresa. Men både Elly och några av mannens vänner följer med på resan. Egentligen är hela handlingen höljd i dunkel. Jag förstår inte riktigt varför och hur, men det spelar ingen roll.

Poängen med den här boken är ojämlikheten. Kvinnorna betraktas som mindre vetande och förstås mindre värda. Männen ser till att undanhålla otäcka samtal och "tröttar inte ut dem" med diskussioner om affärer och politik. Kvinnorna behandlas ungefär som barn idag. Män höjer lite på ögonbrynen om en kvinna lyckas prestera något vettigt och säger duktig, men till något ansvarsfullt duger inte en kvinna. Kvinnor är inte mer än bihang till en man, och Elly då, som inte har någon man? Vad är hon? Var det verkligen så här på 1940-talet?

Det är inte bara ojämlikhet mellan kvinnor och män som tydliggörs i den här boken. Inställningen gentemot Malayas befolkning är rasistiskt till outhärdlighet och homosexualitet kan man inte ens andas, mer fel än så kan det inte bli.

Under den oklara flytande historien som tycks handla om ingenting mer än en promenad runt tennisbanorna vid det vackra tillrättalagda hotellet hopar sig frågorna och tankarna. Det är en bok som ger en lust att diskutera och att protestera, perfekt underlag för en trevlig bokcirkelafton?