John Boyne, The Boy in the Striped Pyjamas

Den här boken klöpte jag i Berlin. Det står inte vad den handlar om på baksidan, mer än att den handlar om en nioårig pojke och att det inte är en bok för nioåringar.

Den handlar om förintelsen. Det annorlunda med den här boken är dock att den helt och hållet skildras ur en nioårings perspektiv. Det är sonen till en högt uppsatt Nazistofficer som ur sitt perspektiv berättar historien om hur det går till när furiren och hans fru kommer på middag och familjen därefter får lämna sitt bekväma liv i Berlin för att flytta ut på landet för att pappa fått ett så viktigt uppdrag. Vad uppdraget är förstår aldrig pojken. Han är däremot mycket missnöjd över att lämna skolan, sina kompisar och sitt älskade hus för att hamna långt ute i leran utan kamrater med bara sin helknäppa storasyster som sällskap. En konstig sak med det nya huset är dock att det ligger precis vid ett staket och bakom staketet finns en massa människor, barn och gamla, i randiga pyjamasar. Han förstår inte varför de allihop är där, är det någon slags utflykt?

Eftersom den nioåriga pojken lär sig i historieböckerna att det är bra att vara upptäcktsresande börjar han dock, trots stränga förbud, upptäcka sin omgivning. Han följer därför staketet långt bort. När han gått riktigt långt ser han en prick som blir en större prick och som till slut blir en pojke. Pojken är på andra sidan det randiga staketet. Han har inget hår, är väldigt mager och han har en randig pyjamas på sig och inga skor. De två börjar prata med varandra och blir så bra vänner man kan bli på var sin sida om ett staket.

Det är en jättebra bok som hänger kvar länge efter att man läst den. Folk har svårt att se saker ur andra perspektiv än sina egna, och det gäller nog särskilt barn. Den här pojken kan inte förstå vad han ser och vad som händer. Han kan över huvud taget inte förstå att hans pappa kan vara något annat än snäll, sträng och bestämd, ja, men snäll. Och om man inte läst i sina historieböcker om förintelsen och vet att det hänt, ja, då skulle man väl själv aldrig tro att något så ont är möjligt. Det här är en bok alla borde läsa, men inte förrän man själv funderat en del, så det är nog sant det där, att den inte är en bok för nioåringar.

Sarah Waters, Kyssa sammet

Det här var en pocket jag högg i farten när jag ändå beställde en hög med andra böcker. Av kortrecensionen på bokköparsiten framgår att den anses vara en klassiker bland gay-läsare. En lättsam historia tänkte jag.

Den inleds mycket lovande. Den unga flicka Nancy växer upp i en familj som lever på ostron, fiskar, tillreder och serverar på restaurang i sitt slitna hus. Men Nancy älskar glassiga musikaler. En dag ser hon Kitty Butler, en tillika ung flicka som uppträder som pojke på scenen, i långbyxor (!) och blir över huvudet förälskad. Det hela slutar med att Nancy följer med Kitty som påkläderska. Komplikationer uppstår dock och Nancy kastas ut på gatan i London och försörjer sig på gatan tills hon blir kontrakterad på längre tid hos en ondsint mycket rik tant som behandlar Nancy ungefär som ett husdjur.

Boken var bra ungefär tills dess Nancy lämnade sin ostronfamilj och gav sig av med Kitty. Därefter spårar den ur. Det är som om tillfällen till beskrivande sex styr handlingen. Man blir helt less. Det var därför inte den lättsamma läsning jag hade hoppats på. Tur att den inte kostade mer än 39 kronor.

Jag läste den redan i nov/dec, den hamnar således lite snett i inläggslistan.

Paul Hoffman, The Left Hand of God

Det här är till viss del en hemsk historia. En djupt religiös sekt driver en isolerad skola för pojkar under miserabla förhållanden, dåligt med mat, våld och bestraffningar, psykiska trakasserier förekommer ständigt. En hel del pojkar dör. Men huvudpersonen i den här boken, Cale, är en pojke av hårt virke. Han har bestämt sig för att överleva, kosta vad det kosta vill. Syftet med hela skolan är att skapa en armé av fanatiska krigare och Cale har räknat ut att han har störst chans att överleva om han flyr först när han är stor nog att skickas ut i kriget, men en oväntad händelse gör att planerna får ändras. Av en händelse råkar Cale bli vittne till en obduktion av en ung, underbart vacker flicka, som en av lärarna utför på sitt tjänsterum. Kvinnor är förbjudna på skolan och ingen pojke har, sedan han hamnat på skolan, sett någon sådan. Det värsta med obduktionen är dock att flickans hand rör sig: Hon är inte död utan skärs upp levande! Denna händelse får till följd att Cale flyr från skolan med två av sina vänner och ytterligare en flicka som de räddar från samma öde som sin obducerade väninna.

Cale är en ytterst våldsam ung man, som är fenomenal på att döda och våld tycks följa honom var han går. Därför leder inte heller flykten till lugn för honom, även om han lyckas ta sig relativt långt bort från sekten. Men även han finner kärleken i den unga vackra aristokratiska Arbell Swan-Neck. När den religiösa sekten ger sig ut för att kriga blir Arbell en måltavla och Cale dras in i kriget mer än han skulle önska och han står snart öga mot öga med sin forna plågoandar igen.

Vissa händelser i den här boken måste få en fortsättning. De hänger helt i luften och man förstår att det här är inledningen på en längre historia, ännu en kommande trilogi. Språket är relativt svårt att förstå (för min nivå av engelska i vart fall) och historien är hemsk och svart. Men bitvis är den mycket spännande, och faktum är att jag var en halv sekund från att missa gå av tunnelbanan när jag var i början av den här boken. Det är inte helt rättvisande att recensera en ensam, första bok i en trilogi, så jag får nog fortsätta läsa nästa när den kommer i pocket. Men jag får väl erkänna, att det här var en av de mer vidriga böcker jag läst. Men läsvärd, ja, det måste jag nog säga. Som kuriosa kan även berättas att jag läste den pga att jag hört fel. Lukas sa, läs The Left Hand of Darkness och jag läste den här istället... Mycket mörker blir det...

Andrew Kaufman, Den krympande hustrun

Den här är en kort, fantasifull bok (en kortroman) med fina illustrationer av Sina Wirsén: En tjuv i lila hatt stiger in på ett bankkontor, skjuter ett skott i taket (för syns skull) och meddelar att det är ett rån. Men istället för att, som i vanliga världen, ta pengar från banken, rånas personalen och människorna i kön på 51 procent av sina själar genom att de berövas den sak som de bär med sig som har störst affektionsvärde för varje person. Ni kanske inte visste detta, men att bli bestulen på en så stor bit av själen är allvarligt och får de mest bisarra konsekvenser. Dessa yttrar sig dock olika för varje person, en kvinna förvandlas till godis, en ser sin make förvandlas till snögubbe och Stacey, som man får följa i boken, märker efter någon dag att hon krymper i enlighet med en triangulär nummersekvens. Klart är också att den som inte på något sätt kan få sin själ att växa igen, kommer att dö. De rånade bildar en stödgrupp men den får snabbt färre medlemmar när konsekvenserna av förlusten blir ohanterliga.

Jag, som sätter stort värde på själva historien i en bok, uppskattar verkligen den här berättelsen. Den är helt totalt oförutsägbar! Ett exempel på det är händelsen vid ett möte med stödgruppen, när en svettig deltagare plötsligt kommer rusande in, ser sig om, drämmer igen dörren och pustar ut. Men en kort stund därefter kommer ett lejon inrusande. Det är hennes tatuering som lösgjort sig från vaden och jagar henne och hon rusar ut från mötet med vilddjuret i hälarna. Man kan bara le.

Allt är dock inte begripligt och den röda tråden byter färg ibland, eller är lite trasig här och där. Hela historien är mer som en urflippad dröm än en vanlig bok. Men jag tycker det funkar. Det är riktigt njutbart att bara ge upp försöken att förutsäga hur det ska gå och bara flyta med.

Jag får väl erkänna att jag läste boken högt, för barnen. De uppskattade den lika mycket som jag, även om jag tror att de hade svårt att förstå de äktenskapliga problemen som den krympande Stacey brottas med. Har man som jag, inga problem med sin fantasi, ger den här boken ett par timmars härlig underhållning och en glädje över att leva med en 100-procentig själ!

Agnès Desarthe, Ät mig

När jag köpte den här boken, tittade på den, luktade (ja, jag luktar alltid på alla nya böcker) och läste på baksidan fick jag för mig att det här var en trevlig, liten puttrig historia. Det stod att den handlade om en dam som öppnar restaurang och går och småpratar med sig själv. Det var kanske därför jag blev så överraskad när jag upptäckte att jag mådde dåligt.

Det var ingen "feelgood"-bok. Det var en bok om saker som jag själv har otroligt svårt att läsa om, om en kvinna som inte kan förmå sig älska sitt barn och som inte öppnar sina fönsterkuvert. Den fick mig helt enkelt att må illa. Allt prat om matlagning, sjudning och diskning gjorde inte saken bättre. Inte heller det att hon själv sover i sin restaurang och badar i diskhon.

Man kan beskriva den här historien på ett annat sätt. Man kan betrakta den som en skildring av en kvinna som ger efter för sina lustar och som straffas orimligt hårt för det, just för att kvinnor, särskilt mammor, ska vara ärbara och perfekta, och sådana gör inte det hon gör. Man kan ställa sig frågan om en man skulle ha drabbats lika hårt? Men vi kan ta den diskussionen senare. Men inte heller det gör väl det här till en bok man mår bra av?

Just nu ser jag bara framför mig en halvt uppskuren stek liggandes på en diskbänk i en murrig mörk restaurang och hör i bakgrunden en ständigt pågående, obegriplig monolog från restaurangens ägarinna och stänger tacksamt boken. Tack för titten, men nu åker jag vidare, ut på havet med Utvandrarna.

Trudi Canavan, The Novice och The High Lord

Andra och tredje delen av Canavans The Black Magicans Trilogy går väl att läsa. Men kanske skulle jag varit åtminstone 25 år yngre. Det är en mobbningshistoria med revansch och lite kärlek som känns rätt futtig. En ytlig historia kanske man också kan säga, lite som en serietidning i klass med Bamse. Berättelsen går framåt men inte mycket mer än så. Sorry brorsan! Men du kanske har andra tips?

Marie Hermanson, Himmelsdalen

Det är en njutning att läsa denna bok. Det är något med språket, vad är svårt att sätta fingret på, men det är så härligt att läsa. Dessutom är berättelsen i sig fascinerande. Även sättet att beskriva händelser är uppfriskande. Daniels misslyckade äktenskap får t.ex. plats på en halv sida, men säger precis allt. Faktum är att just den skildringen är det bästa i hela boken!

Av handlingen kan inte för mycket avslöjas. Men ungefär det här står på baksidan så det lär väl vara okej att yppa. Daniel åker för att hälsa på sin tvillingbror Max som, pga för mycket arbete, hamnat på en kurort i Alperna. Det var länge sedan de sågs och väl på plats upplever Daniel en avslappnad miljö för rika personer på "semester". För att betala räkningen vill Max dock att han och Daniel under några dagar byter plats, så att Max obemärkt kan smyga iväg och fixa pengar till räkningen. Inte ont anande går Daniel med på detta, men det borde han nog inte ha gjort...

Boken är en roman-thriller. Skulle den bli film skulle den bli sådär krypande psykologisk läskig, som när man plötsligt befinner sig instängd i ett för litet utrymme och får svårt att få luft. Det var faktiskt länge sedan jag läste något så bra! Hugg den, den finns på pocket, och njut!!!