Leif GW Persson, Gustavs grabb

Gustavs grabb är Leif GW Perssons berättelse om sitt liv, eller "Berättelsen om min klassresa" som det står på framsidan. Berättelsen om när Leif är liten är ganska underhållande. Han berättar hur han växer upp i Stockholm, om än på fel sida fina gatan. Pappan, som boken igenom skildras med en enorm värme, bygger med sina stora händer på dagarna och läser godnattsagor för honom på kvällarna och den lille begåvade pojken börjar så småningom skolan. Tidigt satsar han på att få det bättre ställt än sina föräldrar. Lite ovanligt för den här sortens böcker är att hans mamma beskrivs som ett slags ont monster, i hela boken.

Sen börjar karriärfokuset. Det handlar om Leifs jobb och jobb och jobb och sen fastnar boken på Geijeraffären, så länge att jag knappt trodde jag skulle få läsa om annat. Sen jobbar han igen, umgås med sina vänner och dricker för mycket på rökiga pubar. Det framgår i periferin att han då och då är gift och har barn. Sannolikt speglar det hans liv. Han är nog och har nog varit en person vars jobb gått för allt annat. Dessutom osar det av annat. Är kvinnor en särskild sort som liksom inte räknas? Lukten av inpyrd rök och gammalt vin och lite sneda värderingar börjar stiga upp från sidorna. Till sist blir jag lite lätt illamående. Jag läser ut boken och kommer fort att donera den i lånehyllan på jobbet. Jag tänker inte läsa den igen.