Haruki Murakami, Sputnikälskling

Min dotter streckläser Kalle-Anka-pocketar, det tar en timme eller två sedan är de slut. Nu har jag blivit likadan. Den här boken läste jag på flyget mellan Bryssel och Bromma. Nu blev vi lite försenade, men ändå. Det innebär inte att Sputnikälskling är som en Kalle Anka-pocket, men nästan. Otroligt snabbläst, särskilt om man redan är bekant med Murkamis stil.

Liksom i författarens andra böcker handlar den här om en kvinna, en mycket duktig pianist, som tappat halva sitt jag. Hon förlorade det en natt när hon ensam fastnade i ett pariserhjul som hon åkt upp i för att kunna se på utsikten och med kikare kunna titta in i sin lägenhet. När hon högst upp i hjulet ser sitt rum upptäcker hon sig själv, i färd med att ha sex med en obehaglig man som länge förföljt henne. Känslan av att upptäcka sig själv i denna hemska situation, fast hon samtidigt är någon annanstans, blir för mycket och hon svimmar. När hon vaknar har hennes svarta hår blivit helt vitt och hon har förlorat möjligheten att känna åtrå och att spela piano. Mycket äldre träffar hon en ung slarvig flicka som plötsligt blir dödligt förälskad i henne. Men kärlek är omöjligt, eftersom kvinnan saknar halva sin själ. De reser tillsammans till en bergig ö och då försvinner flickan plötsligt. Har hon bara gått upp i rök eller måhända ramlat ner i en brunn? Men på den här ön finns ju inga brunnar?

Berättaren är en ung man som i sin tur är dödligt förälskad i flickan, en flicka som inte älskar honom utan kvinnan med det vita håret. Även det en sorglig kärlek. När flickan försvinner dras även han in i sökandet och hur det går, ja, det är alltid lite svårt att veta. Men som brukligt i Murakamis böcker finns möjligen en väg tillbaka från den andra sidan. Underhållande, ja, men inte hans bästa.

Harper Lee, To Kill a Mockingbird

Det här är en riktig klassiker, publicerad 1960. Den handlar om hur den unga Scout och hennes bror Jess växer upp i ett litet samhälle i en av sydstaterna i USA. De lever ett harmoniskt liv tillsammans med sin pappa och deras svarta hushållerska. Mamman är död sedan många år. Samhället som är litet och sömning är långt ifrån tråkigt om man är liten och har bra fantasi. Barnen fascineras av sin granne Boo som spärrats in i sitt hus av sin pappa när han fortfarande var ung och som ännu fått komma ut, trots att det gått närmare 30 år sedan dess. Således leker de Boo:s historia så inlevelsefullt att gevärsskotten ryker. Likaså hemskt och spännande är deras andra elaka granne som sitter på verandan och skriker oförskämdheter åt barnen och ve och fasa när Jess efter att ha tappat humöret och förstört hennes blommor tvingas sona sitt brott genom att högläsa för tanten. Måhända är hon ju verkligen helt galen och kommer att skjuta honom med geväret som sägs vara gömt i tantens kjol.

För att vara i sydstaterna på 1960-talet har deras pappa en mycket modern syn på människan och uppfostran. Han är advokat och åtar sig till samhällets fasa uppgiften att försvara en svart man som i hans ögon, oskyldig anklagats för våldtäkt på en vit kvinna. I sydstaterna på 1960-talet är segregeringen av svarta och vita total. Rasismen är påtaglig och barnen kommer därför också att påverkas av samhället syn på pappans uppdrag. Jag förstår att den här boken är omtyckt, jag gillade den mycket och även barnen som fick höra valda delar återberättas på väg till skolan.

Sigrid Combüchen, Spill

Det var faktiskt länge sedan jag var så nära att missa gå av tåget när jag satt och läste. Den här gången fick jag kasta mig av när jag upptäckte att jag vara framme. Vad var det då jag läste? En oändligt spännande thriller-deckare? Nej, en damroman.

Den här boken är en brevväxling mellan två gamla tanter, den ena en författarinna i Lund och den andra en utlandsbosatt kvinna, Hedda, som för länge sedan växte upp i en ganska ”fin” familj i Lund. Det är i princip bara Heddas historia som beskrivs. Författarinnan snor liksom åt sig den genom att påstå att hon bor i Heddas familjs gamla hus, något som inte är sant och som, när det uppdagas, innebär slutet på deras mångåriga brevväxling.

Boken utspelar sig därför huvudsakligen på 1930-talet och beskriver hur Hedda lämnar Lund och sina föräldrar och flyr till Stockholm. Detta trots att hon, som varande enda dottern, borde vara hemma och istället ta hand om hennes sjuklige far och sedan, hennes dödssjuka lillebror. Hedda går en sömmerskeutbildning i Stockholm, hos en tant med nazistiska sympatier som låter eleverna betala för utbildningen samtidigt som hon säljer kläderna till Stockholms överklass. Hedda är ”duktig med händerna” och uppskattas av tanten som försöker para ihop henne med sin son. Som det brukar vara blir Hedda dock förälskad i någon helt annan, en filmskapande 10 år äldre man som råkar vara förlovad med en annan. Så kan det gå. Sedan vill ödet ändå inte att de ska bli dessa två men trots att det går på det sättet verkar Hedda nöjd med livet när hon ser tillbaka på det i sina brev.

Det är intressant att läsa om den här tiden! Tänk att det varit så viktigt att gifta sig oskuld och om hur få som faktiskt gjorde det. Men uppdagades det att man inte väntat på den rätta fick man inte gifta sig i vitt. Då fick man skämmas ögonen ur sig i beigt. Jisses, det är väl tur att tiderna förändras. Men upplevelsen av förälskelsen, som skildras så intensivt att man glömmer gå av tåget, är samma då som nu.

Doris Lessing, Martha Quest

Jag råkade köpa del tre i den här serien på bokrean och när jag insåg det fick jag se till att skaffa den första boken först. Det här är första boken i serien Children of Violence (där det sammanlagt ingår fem böcker). Serien handlar om Martha, som i den här boken är en uttråkad och kritisk ung kvinna som lämnar sitt föräldrahem någonstans på landet i Afrika och flyttar till staden. Där lever hon ett liv som får mina studentår att framstå som otroligt trista och lugna. På bara några veckor festar, dansar och flörtar hon lika mycket som jag hann på fyra år och inte ens det, och detta trots att hon jobbar samtidigt!

I Marthas Afrika misstros och diskrimineras svarta och judar, vilket Martha är ganska ensam om att inte acceptera. Kvinnor har naturligtvis inte heller samma förutsättningar som män. Marthas bror skickas iväg till England till en internatskola för att bli något, medan Martha blir kvar hemma på bondgården. Martha är fast besluten om att lämna sina inskränkta föräldrar bakom sig och lämna Afrika för att fly till civilisationens Storbritannien eller Frankrike, länder som ur Marthas perspektiv har allt som Afrika inte har. Hennes mål är att inte gifta sig och inte skaffa barn utan att bli journalist eller författare eller på annat sätt förändra världen.

Det är dock inte lätt att flytta hemifrån och bli lämnad i fred från sin snokande och oroliga mamma. I den här boken kommer hon därför inte längre än till att jobba med att renskriva kontrakt på en advokatbyrå.

Jag läste boken på engelska och det var så mycket svåra ord att jag fick lov att installera Google translate på telefonen. Jag som trodde att jag var ganska bra på engelska! Därför tappade jag tråden ganska ofta och det var därmed inte så svårt att gå av på rätt station. Men visst var boken läsvärd. Nästa del ska jag dock läsa på svenska.