Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Cirkeln

Jag hade hört om den här boken och köpt den men min dotter som är i bokslukaråldern lyckades lägga vantarna på den före mig. Hon streckläste den medan hennes kompis kommenterade det hela: Den där boken får jag inte läsa för min mamma.

Dåligt samvete som jag fick läste jag den sedan själv. Jag kan förstå att den precis vunnit Stora läsarpriset i kategorin årets ungdomsbok. Den är medryckande, spännande och lättläst och ... otäck. Bitvis är den sådär läskig som smygande thrillers där en skugga glider fram i bakgrunden och man bara vet att det är mördaren. Jag blev mörkrädd och kan inte förstå hur min nioåring inte greps av den stora nattskräcken.

Handlingen är underbar. Sex flickor som inte har något gemensamt hamnar mitt i natten på en gammal folkpark i Engelsfors. De har på något sätt förts dit i den röda månens sken och får veta att de är häxor. Förstås måste de utkämpa en strid mot det onda och det enda sätt de kan klara detta på är om de samarbetar, vilket blir svårare än man kan tro.

Det är ibland förutsägbart och klichéartat: "Jag är den utvalde!", men man får acceptera sånt i en ungdomsbok. Ändå är den helt klart läsvärd, så jag måste nog skaffa den andra boken "Eld". Men det står 15+ på den på Adlibris, så det är nog bäst att jag försöker läsa den före min nioåring den här gången...

Margaret Atwood, Syndaflodens år

Boken utspelar sig, liksom titeln antyder, vid tiden för den nya syndafloden som icke överraskande visar sig var en pandemi (dock inte svininfluensa). När den kommer har jorden utvecklats till en motbjudande diktatur där både djur och allmänt förnuft har utrotats. Djuren har ersatts med genmanipulerade korsningar som lammlejer, en korsning mellan får och lejon och merhårfår, får i pasellfärger med en kraftig användbar yvig päls. Människorna lever för sex, kickar, skönhet och omedelbar tillfredsställelse och äter hemligburgare, hamburgare gjorda på okänt kött. Som motvikt till detta verkar en sekt, trädgårdsmästarna, en riktig grönavågenrörelse, som förespråkar vegetarianism och försöker leva i harmoni med naturen och alla levande varelser på de få ytor som fortfarande går att odla. De har länge förberett sig på syndafloden och är beredda.

Långa texter i den här boken består av predikningar av Adam Ett, trädgårdsmästarnas ledare. Det är inte vidare roligt. Först efter sisådär 200 sidor kom jag in i boken ordentligt och tyckte att jag faktiskt ville läsa och se hur det skulle gå för de inblandade personerna. Liksom andra böcker jag läst av samma författare, Oryx och Krake, som har vissa länkar till den här berättelsen, och Kattöga, kan jag inte riktigt säga att jag gillar det här.

Vid slutet av läsningen i boken hände dock något överraskande. Under cyklingen till tunnelbanan upptäckte jag i ögonvrån ca 15 gensplajsade stora grisar, sådana som injicerats med människohjärna och blivit för smarta, som stod samlade runt ett träd i en park. Jag förstod på en gång att det var terror-grisarna från boken som jagat upp någon stackars människa i ett träd. Men vid en närmare titt förvandlades de till sopsäckar. Måhända kan sådana här konstiga böcker påverka en på ett mer omedvetet plan?

Tomas Bannerhed, Korparna

Att läsa den här boken direkt efter en fantasyhistoria innehållande skimrande drakvingar blev en chock. Plötsligt stod jag där på den dammiga åkern där hans farfars far, hans farfar och hans far slitit, grävt och dikat under olidliga umbäranden, och till vilken nytta!? Varför slita på denna lilla åkerlapp när en ändå ska gå och dö en dag? Gå ner sig i myren kanske, eller i älven? Det kanske är lika bra.

Detta är ännu ett exempel på en hemsk svensk/nordisk ångestverklighetsskildring där allt som kan gå åt skogen också gör det. Det är elände, förväntningar som måste uppfyllas, anklagelser, hotelser som aldrig uttalas, oro och rädsla och en dos galenskap. Miljön bjuder på dammet, eller regnet eller åskan eller något annat hemskt otyg som en blöt filt över alltihop. Det enda som står upp som små positiva knoppar i marken är fåglarna som drillar i skyn. Ja, inte korpen då, för det vet man väl att den för med sig olycka och för vissa i boken är det bara korpen som hörs.

Jag blir ungefär så själv när jag läser, som en blöt lite unken filt. Jag mår inte toppen precis. Men så här kan ju läsning också vara. Frågan är vad det är bra för? Ska jag nu gå med en tung klump i magen och oroa mig för om det ska gå lika illa för Klas som för hans far?

Robin Hobb, Mad ship

Bok två i trilogin om the Live Ships. Här fortsätter historien under lite mer än 800 sidor. Förutom ett fantastiskt äventyr där vi får följa Altea när hon kämpar för att bevisa att hon är lika bra som vilken annan sjöman som helst finns en mycket träffande beskrivning av riktig tonårstrots. Malta, Alteas systerdotter, är ett mycket bortskämt barn som anser att hon har blivit vuxen på riktigt, men hennes mamma håller inte med. Malta flörtar vilt med pojkar och trotsar på alla sätt sin mormor och mamma. När hennes far, som är den som hon beundrar allra mest, försvinner till havs och rykten börjar gå om att det levande skeppet Vivacia har tagits av pirater tvingas hon dock växa upp fortare än hon egentligen önskat. Och vuxenlivet är inte så härligt som hon ändå tänkt sig.

De här böckerna är otroligt fångande och gör, som jag tidigare skrivit, resan fram och tillbaka till jobbet det bästa på hela dagen! Nästa bok är redan på väg i posten!

Robin Hobb, Live ship traders

Ännu en trilogi av Robin Hobb har påbörjats. Fem parallella berättelser finns i denna bok vilket gör att den inte är helt okomplicerad att komma in i. Antagligen kommer dessa fem berättelser att löpa samman någon gång längre fram i historien men ännu hänger någon i luften, slingrande liksom en sjöorm. Flera av huvudpersonerna är kvinnor, vilket är trevligt med tanke på att nästan bara män hade huvudrollen i serien om The farseer.

Den här sagan utspelar sig till stor del på havet på ett stolt skepp byggt av magiskt trä. Dessa skepp som så småningom "vaknar" och blir levande är så dyra att de släkter som byggt dem satt sig i skuld i flera generationer framåt gentemot folken vid Wild rain river. Skulden ska betalas i guld, eller om guld saknas, i blod.

En annan del av historien utspelar sig ombord på ett sjörövarskepp styrt av en sjörövarkapten med storhetsvansinne och sedemera enbent. Men den mest läsvärda berättelsen handlar ändå om den sturska 13-åring som älskar diamanter och bara vill flörta med unga män trots sin unga ålder och om hennes trots gentemot sin mormor och mamma som bara kan se på när hon gång efter annan bryter mot alla regler. Ett fantastiskt porträtt av en riktigt självisk tonårsrevolt.

Den här boken är jättebra. Kunde jag skulle jag sträckläst den! Det allra bästa är att det bara är den första i en serie om tre och att de två nästkommande är härligt tjocka!