Harry Bernstein, Drömmen

Den är boken handlar om en brittisk judisk kvinna som på 1920-talet drömmer om ett bättre liv för sig och sina barn. Hon vill resa från England till USA för att få möjlighet att skapa en fint hem och för att åtminstone någon av hennes barn får möjlighet att utbilda sig och tjäna pengar. Tyvärr är hon gift med en man som är synnerligen elak, så elak att det sägs att han redan som barn blev lämnad kvar i Polen när hans föräldrar flyttade till England. Det sägs att de helt enkelt ville bli av med honom. Utan vetskap lurades hon därför in i ett äktenskap med honom eftersom hans föräldrar inte såg någon annan utväg för att bli av med honom innan de själva utvandrade till USA.

Paret fick flera barn med hade det eländigt. Det var dåliga tider i England och eftersom mannen bara söp upp de lilla pengar de hade var läget ännu värre. Hon ville emellertid också fly det fattiga England och skrev brev på brev till hennes makes släktingar i USA för att få dem att skicka pengar så att också de skulle kunna utvandra. En dag dök biljetterna upp (avsändaren okänd) och familjen åkte trots pappans protester. Till sonens fasa följde även pappan med.
Berättaren i den här boken är sonen, den näst yngsta sonen till den snälla mamman. Han beskriver deras liv i England, deras mors dröm om USA och resan och livet där. Livet i USA blev förstås inte så bra som hans mor hade hoppats eftersom depressionen även kom dit.

Boken är lika aktuell nu som då. Hur lever man med en självisk och missbrukande make? Går det att förverkliga en dröm om ett bättre liv i ett annat land? Det är en intressant bok, läsvärd och ja, rätt var det är, är man nästan framme med tunnelbanan. Det är ingen thriller men det är spännande att läsa om hur det går för familjen, barnen och den utomordentligt godhjärtade mamman.

Anges Hellström, Ränderna går aldrig ur

Elins mamma har en gått på Sigtunas fina internatskola, liksom övriga släkten. En gammal släkting var till och med och grundade skolan. Men mamman har av skäl som inte dottern fått veta helt tagit avstånd från livet som överklass. Elin har därför växt upp i ett radhus i Gimo som en helt vanlig tjej. Men Elin är less på att bo i en liten håla och när möjligheten kommer börjar även hon i Sigtuna. Det blir dock inte riktigt så perfekt som hon har tänkt sig. Hon har svårt att anpassa sig till skolans alla regler om att niga och vara ”rätt”. Värre ändå är det för hennes rumskamrat Simone som dumpats på skolan av sina föräldrar helt mot sin vilja. Hon är så arg att bara Elin orkar vara vän med henne.

Eleverna dricker mycket, knarkar och har sex med varandra. De förfalskar leg och går ut på krogen fast de inte är myndiga. En del har anorexia och andra har helknäppa föräldrar eller farmödrar. Det är inte ett dugg bättre än i en liten håla på landet.

Det är intressant att läsa hur eleverna på skolan tänker. De flesta har ingen insikt alls hur det är att vara vanlig. Har folk inte pengar är den allmänna meningen att det är deras eget fel, man får ju det liv man förtjänar. Jan Guillous Tjuvarnas marknad beskriver samma typ av människor, fast när de blivit lite äldre.

Boken såg så trist ut att jag aldrig skulle ha läst den om den inte legat i min läshög. Men den är intressant. Det är alltid roligt att läsa om världar man inte känner till, det må vara 1800-talet, fördömda städer, spöken eller unga brats. Den kan rekommenderas och det finns viss risk att man missar sin station när man tar tunnelbanan hem.

Carlos Ruiz Zafón, Vindens skugga

Det finns böcker och så finns det sagor. Det här är en riktig saga, en riktigt bra saga som man bara njuter av att läsa. Samtidigt är den inte helt okomplicerad. Det gäller att hålla huvudet klart på slutet för att inte tappa bort sig.

Boken handlar liksom Ängelns lek om en man som tar med sitt barn, sin 10-årige son Daniel, till de bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad. I denna gravkammare har massor av böcker gömts undan och glömts bort. Men det är inte vilka böcker som helst. Det är böcker som bär en bit av sin författarens själ med sig. Fösta gången man besöker gravkammaren får man ta med sig en bok som man måste lova att vårda hela sitt liv. Daniel väljer boken Vindens skugga av författaren Julian Carax. Han läser den som besatt, först själv och sedan för sin vän, den undersköna blinda Clara som han förälskar sig i (trots att hon är mycket äldre än han).

Det visar sig dock att någon, som har samma namn som djävulen i Vindens skugga, är ute efter att förstöra boken. Daniel försöker till varje pris ta reda på varför och vad som egentligen hände med bokens författare och dras in en händelsekedja som han inte kan kontrollera. Snart är han förföljd också av den samvetslöse polisen Fumero.

Något annat än ”Läs den!” kan man liksom inte säga. Läs och njut. Det säger sig självt att det innebär risker att läsa den på tunnelbanan, rätt var det är har man åkt både fram och tillbaka utan att märka det själv.

Marita Conlon-McKenna, En lite hattaffär på hörnet

Den här boken kan ni ju bespara er att läsa. "...hans ögon glittrade okynnigt. Hon rodnade och kände sig urfånig." Den här boken är ungefär som en längre berättelse ur Mitt livs novell. Allt är tillrättalagt, det är fint väder när det ska vara fint väder, långa mörka främlingar ler under lugg och den vackra begåvade flickan med hattaffären rodnar. Mer intressant är en oskyldig kyss blir det inte.

Jag köpte den här för att ha lite lättsam underhållning, men den framkallar mer illamående. Jag är inte rätt person för att läsa sådana här böcker. Jag ska låta bli dem! Jag trivs mycket bättre med sådana där folk försvinner och kanske hamnar i en brunn eller där det kan regna makrillar, när jag vill läsa något lättsamt.

Jag tror jag överlåter den till min åttaåring, en mer oskyldig romans kan man knappast hitta.

Iain Pears, John Stones fall

Om jag hade resonerat som min dotter skulle jag inte ha läst hela den här boken. Hon läser nämligen inte böcker som hon inte tycker är bra efter ca 50 sidor. När jag hade läst 100 sidor tänkte jag ge upp. Det handlade för mycket om börsen, konvertibler och andra finansiella instrument och var rätt tradig. Men jag fortsatte ändå.

Det visade sig att den här boken består av tre delar. I princip samma historia utspelar sig i varje del men berättaren är olika. I den första delen berättar en journalist berättelsen om hur han anlitas av en änka till en känd finansman. Han får uppdraget att ta reda på vem det okända barn är som ska ärva mannens förmögenhet. I den andra och mer intressanta delen berättar en spion sin berättelse om hur han träffar på finansmannen i Paris och hur han med dennes påpassliga hjälp lyckas rädda Imperiet undan en finansiell kollaps. I den tredje och mest spännande delen är det den döde själv som för talan, varför och hur ramlade han egentligen ut genom det där fönstret och dog. Trots att det är samma berättelse som upprepar sig måste man ändå läsa till slutet får att fatta alltsamman.

Däremot får inte den mest intressanta personen i den här boken, änkan och grevinnan Stone, själv får möjlighet att berätta sin historia. För den här verkligen mycket mer läsvärd än alla andras.

Boken utspelar sig i London 1909, Paris 1890 och Venedig 1867. Tesen i boken är att krigsföring utövas med pengar. Krig kan föras genom att framkallande av en finansiell kollaps. Vore man lite konspirationistisk skulle man kunna undra om inte dagens finansiella kris också är planerad i detalj av någon uber-begåvad finansman eller kvinna. I vart fall kan man undra om inte Iain Pears skulle kunna tro det?

Den här boken är inte bra. Den är för tjock (697 sidor), för tråkig och för detaljerad. Samtidigt kanske den ändå är lite läsvärd. Lite, lite. Men det som ändå är mest fascinerande är att någon kan skriva en sådan här bok. Men det kanske är bättre än att lägga en sådan begåvning (som det ändå måste vara att få ur sig detta) på något annat, t.ex. investera pengar och köpa ett bolag som tillverkar krigsmateriel?

Aino Trosell, Hjärtblad

Den här boken har jag fått av min svärmor. Det var en väldigt bra present, det är den bästa bok jag läst på länge! (Tänk, kan vi gilla samma böcker ändå?)

Den här boken handlar om Hulda som växer upp i ett fattigt hem i Malung i slutet av 1870-talet. Alla är i och för sig fattiga i Malung, det är svält under flera år när Hulda är mellan 6 och 8 år och många ger bara upp och lägger sig i en snödriva och dör. Men Hulda hör att hennes mamma säger att det finns hopp så länge barnen leker, så Hulda leker och leker för att mamman ska vara glad, fast det knappt finns någon ork i hennes och hennes kamrats ben.

En dag får Hulda plötsligt en föraning om att hennes mor ska dö och det visar sig vara sant. Hennes syskon är fortfarande små och hon får ansvaret för att se till att de tröstlösa barnen inte alldeles ger upp. För att klara detta berättar hon sagor och historier, sådana hon hört när hon vallat djuren med de gamla gummorna på somrarna och som berättas i stugorna på kvällarna. Snart hittar hon också på sagor och barnens ögon börjar åter lysa, till slut kommer också grannarnas barn och lyssnar. Men hennes far letar snabbt upp en ny mor till sina barn och Hulda som tycker att hon klarat av familjen känner sig överflödig och ger sig av.

I Dalarna fanns en tradition att vandra iväg med handel så fort man stått i gången, dvs. konfirmerat sig. Flickorna gick till Mälardalen eller Romboland som det kallas där och sålde varor och många av männen drog iväg i skinnarlag och arbetade i andra byar och städer. Än i dag är ju Malung faktiskt känt för sin skinntillverkning. Hulda går iväg men hamnar till skillnad från de flesta andra i Stockholm, en stinkande myllrande stad där de rika finns, men också de mest fattiga. Där har hon tur och får en tjänst som husa hos en rik familj och slipper bära tegel vid byggen eller jobba i fabrik och aldrig se dagens ljus. Hon kommer att anses som ett exotiskt inslag i familjen och får än en gång nytta av sin förmåga att berätta historier.

Det är roligt att läsa om Malung där man bor med kräken för värmens skull, om vallningen av korna, om dansen i stugorna, om prästen och livet i allmänhet. Det är lika roligt att läsa om Stockholm och tänka sig hur det var att bo där i slutet av 1800-talet. T.ex. påstås i boken att endast kvinnor anställdes till att bära tegel på byggen eftersom männen söp så mycket att de skulle ha ramlat ner från byggnadsställningarna alldeles för ofta. Boken handlar också en hel del om Huldas kärlek till en ung man i Malung och hur det gick till när man var kär på den här tiden. Det var förstås av största vikt att inte bli gravid innan man var gift. Hulda har mycket moderna värderingar och hennes tankar skulle kunna finnas hon en kvinna idag. Är det verkligen sannolikt att man tänkte på det sättet även då? Kunde en kvinna då ens drömma om att tjäna sina egna pengar och ha en fritt och självständigt liv? Jag vet inte om jag tror att det är så övertygande, men vad gör det? Det är en underbar skildring av en ung flickas liv. Mycket läsvärd!