Det här är en bok som består av en samling brev och ett antal dagböcker som Ruth Maier skrev mellan maj 1933 och november 1942. Dagböckerna börjar i Wien där Ruth på Kristallnatten fyller 18 år. Några år senare flyr hon ensam till Norge medan resten av familjen far till England. Hon deporteras från Norge tillsammans med hundratals andra judar till Auschwitz i november 1942. Alla kvinnor och barn dödas direkt vid ankomsten.
Det är välskrivna brev och dagböcker, inte sådana som jag skrev när jag var 20 år, och det är nog så sant som det står på baksidan, att hon skulle kunnat bli författare om hon fått leva. Dagböckerna och breven handlar om kriget förstås. Det handlar om Norge, om de tyska soldaterna som kommer dit och som är just soldater men också samtidigt unga vilsna pojkar. De handlar om hennes drömmar som blir mindre och mindre hoppfulla ju längre kriget fortskrider. De handlar dock allra mest om hennes ensamhet. Hon har svårt att finna sig tillrätta i Norge – även om hon både gärna åker skidor och går på tur - och längtar efter sin familj. Hon drömmer om att de alla ska kunna flytta till Amerika. Under tiden flyr hon till böckerna och läser nästan jämt. När hon i Norge ansluter sig till Arbetstjänsten träffar hon norskan Gunvor. De finner varandra och Ruth får äntligen en riktig vän. Det är hos Gunvor Hofmo som Ruths dagböcker upphittas när Gunvor dör 1995.
Trots att boken består av dagboksanteckningar och brev blir den inte tråkig. Som alltid, när man läser om andra världskriget, grips man dock av en sorgsen känsla över vad som hänt och händer i världen. Vad är det för fel på människorna som gör att de måste döda varandra? Varför fick inte Ruth leva sitt liv?
lördag 26 februari 2011
torsdag 17 februari 2011
Jonathan Franzen, Freedom
Det här är en riktigt bra bok. Den utspelar sig i USA och följer en familj över nästan en hel livstid. Boken handlar först om mamman i familjen, Patty, hennes ungdom och studenttid, när hon tillbringar nästan all vaken tid i basketbollhallen. Där möter hon sin blivande man Walter, en mycket snäll man, som hon gifter sig med trots att hon egentligen är kär i hans rockande kompis, som inte är en snäll man. Patty och Walter får två barn och lever under småbarnsåren på den lyckliga gatan där de är de ”perfekta grannarna”. Men såklart är allt inte så prefekt som det kan verka vara. Snart krackelerar fasaden och sonen, då tonåring, protesterar genom att flytta in hos de grannar som Patty avskyr allra mest.
Genom boken får man uppleva hur alla i familjen ser på livet genom att varje kapitel har var och en av familjerna som berättare. Det är riktigt underhållande, som en seriös såpa på tv fast i bokform. Boken är samtidigt en skildring över det moderna livet och dess vedermödor. Inte minst illustreras detta genom de viktiga frågor som det redogörs för i bokens inledning: Ska man använda tygblöjor egentligen? Är scouterna okej ur politisk synvinkel? Måste man mala kaffet precis innan man ska dricka det eller går det bra att mala det kvällen innan? Går det att uppfostra självständiga, lyckliga barn om man samtidigt jobbar heltid?
Något annat än att rekommendera den här boken kan jag inte. Läs den. Men glöm inte att gå av tåget, risken är bitvis överhängande.
Genom boken får man uppleva hur alla i familjen ser på livet genom att varje kapitel har var och en av familjerna som berättare. Det är riktigt underhållande, som en seriös såpa på tv fast i bokform. Boken är samtidigt en skildring över det moderna livet och dess vedermödor. Inte minst illustreras detta genom de viktiga frågor som det redogörs för i bokens inledning: Ska man använda tygblöjor egentligen? Är scouterna okej ur politisk synvinkel? Måste man mala kaffet precis innan man ska dricka det eller går det bra att mala det kvällen innan? Går det att uppfostra självständiga, lyckliga barn om man samtidigt jobbar heltid?
Något annat än att rekommendera den här boken kan jag inte. Läs den. Men glöm inte att gå av tåget, risken är bitvis överhängande.
Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus
Den här boken gör ont att läsa. Den handlar om en tjej och hennes bror som växer upp med en pappa som är firad för sitt arbete för mänskliga rättigheter och som är känd för sin givmildhet gentemot de som har det sämre än honom. Det skulle säkert kunna ha varit den ideala familjen, men pappan är samtidigt djupt religiös och misshandlar både sin fru och sina barn. Barnens tillflyktsort blir pappans syster och hennes familj som de får träffa på nåder, mot löfte att inte umgås med farfar, som är hedning. Umgås man med hedningar kan man ju komma till helvetet.
Att i detalj läsa om misshandel, om hur pappan slår sin gravida fru så att hon förlorar barnet och om hur han häller kokande vatten över barnens fötter när han tycker att de har syndat är så hemskt att det knappt går att läsa. Samtidigt är den unga tjejen just en vanlig tjej som blir kär och funderar på livet precis som andra. Men vänner har hon inga. Hennes uppväxt har gjort att hon knappt törs tilltala någon. Det är en bra bok, men jag mådde illa av den. (Jag läste en annan bok på tåget samtidigt som motvikt, men jag är säker på att det kan finnas risk att glömma gå av om man skulle ta med boken på resan.)
Att i detalj läsa om misshandel, om hur pappan slår sin gravida fru så att hon förlorar barnet och om hur han häller kokande vatten över barnens fötter när han tycker att de har syndat är så hemskt att det knappt går att läsa. Samtidigt är den unga tjejen just en vanlig tjej som blir kär och funderar på livet precis som andra. Men vänner har hon inga. Hennes uppväxt har gjort att hon knappt törs tilltala någon. Det är en bra bok, men jag mådde illa av den. (Jag läste en annan bok på tåget samtidigt som motvikt, men jag är säker på att det kan finnas risk att glömma gå av om man skulle ta med boken på resan.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
