Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Lodz

Den här boken handlar om livet, eller ska jag skriva döden, i gettot i den polska staden Lodz. I detta getto bodde ursprungligen 250 000 invånare. Vid krigets slut var 500 personer kvar. Resten hade deporterats till koncentrationslägren för avrättning eller dött av svält eller andra umbäranden i gettot.

Detta getto styrdes till en början av jude-äldsten, Rumkowski, som såg sig som gettots frälsare. Rumkowski ordnade med soppkök och barnhem till alla de föräldralösa barnen. Han drog sig dock inte för att utnyttja både kvinnor och barn sexuellt, inte minst sin egen adopterade son. Han var också snabb att genom sin egen poliskår, som bestod av judar i gettot, driva igenom tyskarnas önskemål om allt från ökad arbetstakt till deportering av barnen. Trots sitt samarbete med tyskarna skulle inte ens Rumkowski undkomma sitt öde.

Som alla berättelser om förintelsen är detta en hemsk historia. En del avsnitt är nästan oläsbara. De är helt enkelt för hemska. Särskilt svårt är det att läsa om barnen.

Även om det är en obehaglig upplevelse att läsa boken bör man göra det. Det som hände i Polen och resten av Europa under andra världskriget får inte falla i glömska. Det är därför ens skyldighet som människa att läsa om det och reflektera över människans möjlighet till ondska.

Tågmässighet: Det var svårt att gå av vid rätt station.
Tips: I slutet finns en förteckning över några av de personer som förekommer i historien. Den kan vara bra att titta i under tiden man läser boken för att hålla reda på vad som händer.

Gun-Britt Sandström, Maken

Den här boken analyserar ett svåravslutat förhållande. Kvinnan som boken handlar om värdesätter sin frihet och självständighet så mycket att hon vägrar slutligt binda sig till mannen i sitt liv. Hon tänker minsann inte blir en sån som virkar slipsar till sin man. Mannen älskar henne för mycket, anser hon. Men samtidigt känns det inte bra när de börjar inleda förhållanden vid sidan av. Svartsjukan ligger som en tjock dimma i luften. Till sist tröttnar han, den stora kärleken, och hittar en annan och bildar familj. Det är lättare menar han, att ha ett förhållande när det inte är den stora kärleken det handlar om. Hon blir ensam kvar med sin frihet, var det värt det?

Boken utspelar sig på 1970-talet. Det släpptes 1976 och igenkänningstecknen för tiden är många, står det i förordet. Bara det att jag föddes samma år, så för mig får den mer illustrera den värld som mina föräldrar levde i när jag föddes.

Även om det är en gammal bok och kvinnor inte längre förutsätts virka slipsar till sina män är frågorna lika aktuella nu som då. Men är det verkligen nyttigt att göra allt så komplicerat? Måste man överanalysera sitt förhållande? Ska man inte försöka fokusera på det som egentligen är viktigt i livet? Vad är den fullständiga självständigheten värd egentligen? Kan det inte finnas en poäng i att våga bilda familj med en person? Även om det innebär att man måste kompromissa lite med sig själv?

Det är väl inte en bok som man glömmer att gå av tåget när man läser, men det beror inte på att den är dålig, det beror bara på att det är lite obehagligt att läsa en bok som väcker så mycket tankar om livet.

Barack Obama, Min far hade en dröm

Den här boken är jättebra. Inte tråkigt, utan fängslade från första sidan. Risk att glömma gå av, ja bitvis. Kontentan av det hela är att han verkar vara en väldigt sympatisk person den där Obama, en riktig svärsmorsdröm.

Den här boken skrev USA:s nuvarande president långt innan han blev president. Jag tror det står att han skrev den när han var 32 eller så. Boken handlar om hans familj, hans mamma, pappa och morföräldrar. Han skriver om sin egen uppväxt, född på Hawaii med en kenyansk pappa som redan när han är mycket liten återvänder till Kenya och en amerikanska mamma som snart träffar en ny man och bosätter sig tillsammans med honom och Obama i Indonesien. Följdaktligen växer Obama upp i Indonesiens myllrande folkliv tills hans mamma inser att han bör gå i en bättre skola och skickar honom på tillväxt till mormor och morfar på Hawaii.

Det är inte lätt för Obama att veta vem han är och han funderar mycket på hur han behandlas på grund av sin hudfärg. Varför kniper tanterna så hårt om sin handväska och kikar misstänksamt på honom när han stiger in i hissen?

Obamas pappa har en till familj i Kenya och när Obama blir vuxen lär han känna sin syster. Tillsammans med henne besöker han för första gången Kenya och upptäcker att han hör hemma där också, fast han aldrig varit där, och att han där har en stor krävande men kärleksfull familj.

I USA kan alla lyckas, oavsett religion eller etniskt utsprung sägs det, men är det riktigt sant? Som ung tyckte Obama i alla fall inte det. Att han faktiskt blev president och det gick till förtäljer inte historien. Men det kan nog inte ses som ett bevis för att alla kan lyckas i USA, snarare att man kan bli USA:s president oavsett hudfärg om man bara är en riktig super-helylle-kille som Obama.