Mario Vargas Llosa, Bockfesten

Slutsats efter den här boken: Man ska vara väldigt glad att man är född i en demokrati.

I början av den här boken figuerade en mängd personer. Alla heter ungefär likadant och faktum är att jag inte aldrig riktigt fattade vem som var vem, mer än en handfull personer. Det kanske gjorde att den här boken tappade en del av sina poänger för mig.

Bokens huvudperson är Urania, en kvinna som efter många år i USA återvänder till Dominikanska republiken och sin far som hon helt brutit kontakten med. Hon träffar även sin faster som ifrågasätter varför hon under alla dessa år inte hört av sig till sin far trots att han älskat henne så mycket. Ur detta utvecklas berättelsen om hur Uranias far, som varit en av diktatorn Trujillos närmaste män men hamnat i onåd, offrat sin 14-åriga dotter till den 77-åriga diktatorn för att återfå hans förtroende. Detta är en del av historien.

Den andra handlar om diktatorn och hur han härskar med våld och hot i republiken och hur han till sist mördas. Det är en blodig och hemsk historia och det slog mig när jag under bokens sista del läste den ena tortyrskildringen efter den andra att man kan undra varför inte böcker har en åldersgräns. Den är hemsk den här boken. Att glömma gå av tåget är lätt, lika lätt som att må riktigt illa.

Elin Boardy, Allt som återstår

Ännu en bok om det hårda livet på en liten gård i början av slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Huvudpersonen är Emma, den enda av de många barnen som stannade kvar på gården och arbetade tillsammans med sin pappa och drängen Emil när de övriga syskonen flyttade iväg till större städer eller ända till Amerika för att få ett bättre liv. Emma gifter sig sedan med drängen och får barn och ett till och ett till. Snart har hon fem barn.

Emma vilar aldrig. Bara någon enstaka gång stannar hon upp och tittar på stjärnorna. När Emmas bror, det syskon som står henne närmast far till Amerika för gott och hennes far dör tar Emma det mycket hårt. Kriget kommer och tiderna blir allt svårare och det finns inte någon reserv av kraft kvar hos henne när ännu en olycka drabbar hennes familj. Då orkar Emma inte mer.

Här är det igen, det kalla vädret, frusna fingrar, det hårda arbetet inne och ute liksom de envisa och fåordiga människorna som biter ihop och misstänksamt betraktar grannarna. Till och med ögonen är grå. Det är livspussel hard core.

Vill man läsa en bok med detta tema skulle jag istället välja Hjärtblad. Men den här är väl okej. Viss risk för felavstigning föreligger.

Vad jag talar om när jag talar om löpning, Haruki Murakami

Hittar man en favoritförfattare vill man läsa allt. Jag är i färd med att göra det med Murakamis böcker.

Det här är ingen skönlitterär bok. I den här boken skriver istället Murkami sina tankar och funderingar utifrån temat löpning. Murakami springer minst ett marathon om året och ägnar somrarna åt triatlon. (Ja, han kan ju inte ha några hemmaboende barn! Då skulle han aldrig hinna med detta!)

Jag har de senaste dagarna kommit på mig själv med att säga "Murakami,han säger att..." som om han vore min gamla kompis. Och han är trevlig, han är lågmäld, nyanserad och underhållande även som person. Inte helt överraskande visar han vissa likheter med sina ofta förekommande huvudpersoner i sina romaner.

Det här är en kort, snabbläst, tänkvärd och roande bok som är trevlig och läsa. Jag önskar bara jag också att jag var född att springa marathon och hade all tid i världen att löpa omkring under behagliga klimatförhållanden minst en timme om dagen. Så är det kanske inte. Men han menar att det inte bara är det som bidragit till att han lyckats skriva så många bra romaner. Han är också ihärdig och det, det är jag också, så det finns hopp även för de som är lite klena och kobenta som jag.

Geraldine Brooks, March

Jag har varit med i the Civil war! Eller?

Den här boken, som jag lånade på bibblan för att Caleb's crossing var så bra, handlar om inbördeskriget i USA och en idelist till man, mr March, som deltar i kriget i egenskap av präst (eller som någon slags själasörjare i alla fall). Denna man lämnar sin älskade hustru och sina många döttrar i Norr för att ge sig av och handgripligen göra sin insats för att förgöra slaveriet. Han har höga ideal, tror på människans godhet och är till och med vegetarian när han ger sig iväg. Men krig är krig och även om han själv har en annan uppgift än att döda dröjer det inte länge förrän också han drabbas av krigets fasor.

En tillfällig lättnad infinner sig när han hamnar på ett plantage som hyrts ut till en affärsman från Nordstaterna. Meningen är att de svarta ska lära sig arbeta för lön istället för som slavar men fördomarna är enorma och mr March får kämpa hårt. Han lyckas till slut starta en skola för de före detta slavarna och försöker lära dem läsa. Genom detta vinner hans både deras förtroende och respekt. Men när det äntligen verkar gå åt rätt håll angrips plantagen av fienden och det går åt skogen. Drunknad i skuldkänslor över att inte ha kunnat avstyra katastrofen finner hans hustru - som vid det laget tar över berättarrösten - honom svårt skadad på ett sjukhus i Washington och kan han, även om hans kropp blir frisk, återfå viljan att leva?

Det här är en hemsk bok. Den beskriver gripande människoöden och hjärtskärande elände. Men samtidigt är det en bok om de som orkar kämpa för det goda och de som orkar gå vidare, trots det hemska som hänt. Som jag skrev känns det som om det är jag som varit med om det som beskrivs i boken. Jag känner mig helt slut. Men bättre än så kan väl en bok inte bli. Hon är en fantastisk författare, Geraldine Brooks.

Jonathan Franzen, Tillrättalägganden

Det här är liksom Franzens bok Freedom en rejäl släkthistoria. Här utgår berättelsen från ett äldre par där hustruns högsta önskan är att få fira en sista riktig jul med sina barn och barnbarn. Men tiden är knapp och barnen beter sig inte som hon önskar. Dessutom blir maken allt galnare på grund av en tilltagande demens och en lyxkryssning strax före jul tar en ände med förskräckelse när hans hallucinationer och förvirring till slut får honom på fall.

Parallellt med det äldre paret följer man deras tre barn. Trots att de till det yttre kanske ser ut att ha ett stabilt liv har de förstås inte det. Inte ens den äldsta brodern med ett tryggt jobb, kärnfamilj och fin villa mår riktigt bra. Där hotar depressionens mörka moln och övriga familjen drar sig tillbaka på sin planhalva.

Kontentan av det hela är att det inte är lätt att leva och vad som helst kan hända. Man kan få sparken, bli galen eller plötsligt finna sig i att delta i den Litauiska maffian. Men det kan också bli bättre och det är aldrig för sent att vidta förändringar i livet.

Det är medryckande och man uppslukas lätt av de livsöden som skildras. Det är bra. Ibland kan man glömma både tid och rum och hållplats.

Aleksander Motturi, Diabetikern

Det här är en bok om en man som får diabets typ 1. Trots att det är en kronisk och allvarlig sjukdom blir hans reaktion ovanlig. Han känner sig upplyft, såsom svävande en bit ovanför marken, äntligen har hans liv fått en mening. Han är nu inte bara en vanlig man, utan en man med diabetes mellitus. Om detta handlar hela boken.

Jag läste den för att jag tyckte att det var intressant att läsa om någon som fick en sådan tvärtomreaktion när han drabbades av en sjukdom. Men att läsa om det så här länge är att ta i. Det är underhållande i början, men i takt med att han fyller sina återvinningsbehållare med kanyler avtar mitt intresse. Har jag inte redan läst just det här tidigare i boken?

Bättre blir det inte när han tar time out och följer med sin kreativa flickvän till New York där hon ska ordna en utställning. Då får han ännu mer tid att sitta på trappan och älta sin älskade diabetes.

Den enda gången mörker skymtar i hans reaktioner är i hans mystiska och obehagliga drömmar som han refererar till då och då. Nej, det känns som den här boken inte var färdig. Den hade nog mått bra av att vara lite kortare.