Melina Marchetta, Jellicoe Road

De påstod att det här var en ungdomsbok. Men den är ohyggligt komplicerad för att vara en sån. Den är sådär osammanhängande och parallellehistorieaktig av det slag där man fattar först när man läst klart den. Dessutom har jag svårt att skilja på karaktärerna. Först tyckte jag att den var obegriplig. Jag läste och läste och det handlade om något krig mellan olika ungdomar som jag inte heller begrep, men sen, någon gång efter mitten började det klarna. Mot slutet blev det spännande och till sist grät jag. På tunnelbanan. Jag låtsades att jag var allergisk.

Det handlar om elände. Om barn som inte mår bra och om en olycka, ett självmord och depression. Verkligen något för mina bokcirkelvänner som tokgillar eländesrealism. Men nu när den är slut kan jag ändå tycka att den var okej. Inte "Fruktansvärt bra" som det står på framsidan, men nog en bok jag kommer fundera på ett tag ändå och det brukar ju betyda att de var bra.

John O'Farrell, Mannen som glömde sin hustru

Det är sällan jag skrattar högt på tunnelbanan när jag läser, men den här boken fick mig att göra det. Jag kluckade och de stressade pendlarna blängde på mig.

Storyn i den här boken är enkel. En man vaknar upp på tunnelbanan, passande nog, i London och minns inte vem han är eller var han är på väg. Han har ingen plånbok och ingen mobil och inget minne. Ja, han kommer ihåg allt möjligt som har att göra med historia och allmänna händelser, men allt som relaterar till personligheten är borta. Han hamnar på sjukhus bredvid en tålmodig medpatient som lyckas få honom att haspla ur sig ett telefonnummer, till en kompis. På den vägen börjar han upptäcka vem han är: En ganska otrevlig egocentrisk medelålders man som ligger i skilsmässa.

Som jag redan sagt är det hejdlöst roligt att läsa hur han försöker ta reda på vem han är, men man kan också se boken på ett annat sätt om man vill. Man kan läsa det som om det krävs en rejäl hjärnskada med minnesförlust för att en mansgris ska kunna få lite perspektiv på tillvaron och upptäcka att han, när han tänker saken, visst kan förstå sin frus synpunkter och tycka att de är rimliga. Han förvandlas från svin till den PERFEKTA maken, som lagar mat, plockar undan, dammsuger OCH åker med barnen till vattenland bara för att göra dem glada. Det är inte egentligen inte särskilt trovärdigt utan gräsligt tillrättalagt. Men vi struntar i det. Jag väljer att komma ihåg den som en rolig bok istället.

Tack för lånet Anette!