Robin Hobb, Dragon keeper

Nu är jag inne på sista böckerna av Robin Hobb. Det här är fortsättningen på sagan om drakarna, kallad The Rain Wilds Chronicles.

Den här första inledande boken är en mycket lovande inledning på berättelsen. Den handlar till stor del om en ung kvinna som forskar om drakar och därför anses udda. Vid 25 är hon dessutom på tok för gammal för att gifta sig. Men en ung framgångsrik och hänsynslös, fast det vet man inte från början, man börjar ändå uppvakta henne. Han behöver nämligen bli gift för att inte förlora sitt arv, trots att han sedan länge har ett förhållande med sin manlige sekreterare. Överenskommelsen är att hon får frihet att fortsätta med sina intressen medan han får leva sitt liv, fast de ska försöka producera en arvinge också, vilket går sådär med tanke på omständigheterna.

Men kvinnan, Alise, krävde också i äktenskapsförhandlingen att hon skulle få resa till norr och titta på drakarna. Sekreteraren som hamnat i onåd tvingas resa med som sällskap, men resan blir längre än de trott och Alise blir förälskad i sjökaptenen på båten.

Det är en av historierna i boken. Men som vanligt finns flera öden som man följer.

Den här boken är precis som de andra, Soldier son-trilogin undantagen, väldigt medryckande och underhållande. Det är en sån bok som man smiter undan med för att få läsa lite till och då är det bra. Tur att det finns några fler!

Anne Rice, The Wolf Gift

Den här boken började riktigt bra. De första kanske 60 eller 80 sidorna var trevliga och lättlästa och man ville genast veta hur det skulle gå för den söta begåvade killen som plötsligt faller för en mycket äldre kvinna. Men då ... blir han biten av en varulv och förvandlas till en själv. Sen börjar han rädda kvinnor i nöd. Det är så att jag trodde att det var ett skämt. Hur kan en så lovande bok misslyckas så kapitalt? Inte blir den bättre även om han för jämställdhets skull även räddar några män, hemlösa och en bög. Klichéerna staplas på varandra och man nästan kräks. Jag närde dock länge ett hopp om att det här var något slags litterärt knep, som att chocka läsarna för att sedan leda dem tillbaka till en riktigt bra historia. Men icke. Den fortsätter med sin parodi hela vägen in i kaklet. Det är riktigt gräsligt.

Jag fick låna den här boken. Tack för lånet! Men smaken är som baken...

Marguerite Duras, Älskaren

Jag har läst en Duras förut, Anteckningarna från kriget. Det hade jag glömt. Men när jag läste den här boken visste jag en massa saker som inte stod på pränt och jag förstod inte först varför jag blev så illa berörd. Men det är ju inte så konstigt. Jag kom ju visst ihåg en massa om den andra boken och historierna tangerar varandra. Anteckningarna från kriget ger fler bitar av historien i Älskaren och gör att den här berättelsen kan sättas i ett något större sammanhang.

Duras skriver lite hemligt. Det hoppar i tid och rum och man får inte veta allt i rätt ordning. Det är helt raka motsatsen mot de statligt sanktionerade skrivråden för propositioner. Men jag gillar det. Det blir en känsla här, ett möte där och till sist får man ändå en ganska bra bild av vad som hänt och hur det kändes, för flickan, för kinesen och för flickans mamma. Egentligen handlar bara den här boken om en kortare kärlekshistoria mellan en väldigt ung kvinna och en rik äldre kines som möts på en bilfärja. That's it. Men det är bra. Helt klart läsvärt.

Chris Cleave, Little Bee

Av någon anledning tvekar jag alltid att köpa böckerna på bästsäljarlistorna. Precis som om jag tror att jag ensam skulle hitta de riktigt bra böckerna. Men sen köpte jag den här ändå. Little Bee.

Ett par blir under en semester i Nigeria vittne till något av det våld som präglar vardagen i landet. De ställs inför ett ultimatum, att offra ett finger, i utbyte mot att två tillfångatagna flickor får leva. Kvinnan gör det, men inte mannen och en av de flickorna slås ihjäl. De åker omgående hem till sina vanliga liv i England igen. Men mannen kan aldrig riktigt förlåta sig själv.

Den flicka som överlevde är Little Bee. Hon lyckas fly till England och när historien börjar har hon varit inlåst i två år på en flyktingförläggning. En av de andra flickorna där lyckas muta sig ut och får med sig Little Bee och några flickor till. Att släppas på det sättet ger dem dock ingen trygghet. Det betraktas som om de rymt och därmed är de alla illegala invandrare. Hittas de av polisen åker de ut. Lille Bee som lyckats hitta den engelska mannens körkort på stranden söker dock upp det engelska paret från stranden. Plötsligt dyker hon upp där, den lilla flickan från Nigeria, mitt i radhusträdgården. Det får större konsekvenser än vad man kunnat tänka sig.

Den här är skriven på ett sätt som gör att det flyter. Man vill bara läsa mer och mer. Särskilt uppskattade jag beskrivningen av en liten pojke som är övertygad om att han är en superhjälte. Med honom blir den mer vardagsnära. Det hemska behöver nog det vanliga och roliga för att bli läsbart. Utan honom hade den inte alls blivit lika bra.

Kanske finns det bra skäl till att böcker ibland hamnar på bästsäljarlistorna.

John Green, The Fault in Our Stars

Den här boken är fantastisk bra. Jag hade dock vissa problem med att förstå allt, engelskan var inte helt lätt.

Boken handlar om en 17-årig tjej som lever på lånad tid med sin cancer (i lungorna). Hon kommer att dö men hon har fått en medicin som förlängt hennes liv några år. Hennes mamma har sagt upp sig från sitt jobb för att ta hand om henne och pappan gråter nästan varje dag när han går till jobbet.

I en samtalsgrupp för unga överlevande, eller egentligen döende, cancerpatienter träffar flickan en dag en jättesnygg kille och kärlek uppstår. Han, som opererat bort sitt ena ben på grund av sjukdomen, är just nu fri från cancer. Hon tipsar honom om en bok hon läser och läser, en bok som inte har något slut. Tillsammans bestämmer de sig för att försöka ta reda på hur boken egentligen slutade och söker upp författaren med hjälp av pengar från en fond för en "sista önskan" för de unga som ska dö. Tillsammans lever de livet så intensivt de orkar, tills också killen testar postivt för återfall i cancer.

Man skrattar och gråter när man läser den här boken. Jag kan verkligen rekommendera den! Tack Helena för tipset!

August Strindberg, Hemsöborna

Okej, jag får väl erkänna att jag skummade lite på slutet, så boken är inte i sin helhet noggrant läst.

Strindberg må vara en stor författare. Han beskriver i den här boken livet på en skärgårdsö dit besservissern Carlsson beger sig för att ta arbete som dräng och för att styra upp jordbruket hos en änka och hennes son. Carlsson är en illvillig jäkel som gör allt för att styra saker som han vill ha dem och drar sig inte för att ljuga, dupera och vara elak för att få som han vill. Ändå är han rätt klantig och får skämmas, för han är ju inte det herrskap han önskar, utan bara en vanlig dräng.

Eftersom det viktigaste för mig är historien, så kunde jag nästan inte läsa den här boken. Carlsson är den mest motbjudande person jag har läst om på länge. Det kan vara så att det därför är en bra bok och stor litteratur. Men för mig var det hemskt. Jag mådde så dåligt att vad som helst skulle vara mer läsvärt än detta. Det enda utbyte jag hade av boken var att jag förvånades över hur mycket sprit de verkade dricka om dagarna på den tiden. Kanske borde jag läst en annan Strindberg-bok?

Patrick Rothfuss, The Wise Man's Fear

Det är är den 1347 sidor långa fortsättningen på The Name of the Wind. Den är precis lika bra som förra boken. Kvothe berättar sitt livs historia för Chronicler och sin lärjunge Bast på en pub i en lite bortglömd by på landet. Kvothe berättar om sin tid på universitetet, sin kärlek till den svårfångade Denna och en långtgående fejd men en av de rikaste unga männen på universitetet. Han lämnar dock universitetet bitvis under berättelsen och ger sig iväg på äventyr.

Okej, ibland känns det som om författaren pusslat ihop små bra noveller och klistrat ihop dem till en lång historia. Men det får man ta. Det är väldigt underhållande och roligt och särskilt läsvärda är alla de små historier som vävs in i berättelsen, de sagor som berättas kring lägereldarna på kvällen. (Alldeles särskilt bra var den som den unga pojken som föddes med en gyllene skruv i magen, istället för en navel.) Jag var glad att boken var lång, så att den räckte länge. Nu väntar vi på fortsättningen!