Paul Hoffman, The Left Hand of God

Det här är till viss del en hemsk historia. En djupt religiös sekt driver en isolerad skola för pojkar under miserabla förhållanden, dåligt med mat, våld och bestraffningar, psykiska trakasserier förekommer ständigt. En hel del pojkar dör. Men huvudpersonen i den här boken, Cale, är en pojke av hårt virke. Han har bestämt sig för att överleva, kosta vad det kosta vill. Syftet med hela skolan är att skapa en armé av fanatiska krigare och Cale har räknat ut att han har störst chans att överleva om han flyr först när han är stor nog att skickas ut i kriget, men en oväntad händelse gör att planerna får ändras. Av en händelse råkar Cale bli vittne till en obduktion av en ung, underbart vacker flicka, som en av lärarna utför på sitt tjänsterum. Kvinnor är förbjudna på skolan och ingen pojke har, sedan han hamnat på skolan, sett någon sådan. Det värsta med obduktionen är dock att flickans hand rör sig: Hon är inte död utan skärs upp levande! Denna händelse får till följd att Cale flyr från skolan med två av sina vänner och ytterligare en flicka som de räddar från samma öde som sin obducerade väninna.

Cale är en ytterst våldsam ung man, som är fenomenal på att döda och våld tycks följa honom var han går. Därför leder inte heller flykten till lugn för honom, även om han lyckas ta sig relativt långt bort från sekten. Men även han finner kärleken i den unga vackra aristokratiska Arbell Swan-Neck. När den religiösa sekten ger sig ut för att kriga blir Arbell en måltavla och Cale dras in i kriget mer än han skulle önska och han står snart öga mot öga med sin forna plågoandar igen.

Vissa händelser i den här boken måste få en fortsättning. De hänger helt i luften och man förstår att det här är inledningen på en längre historia, ännu en kommande trilogi. Språket är relativt svårt att förstå (för min nivå av engelska i vart fall) och historien är hemsk och svart. Men bitvis är den mycket spännande, och faktum är att jag var en halv sekund från att missa gå av tunnelbanan när jag var i början av den här boken. Det är inte helt rättvisande att recensera en ensam, första bok i en trilogi, så jag får nog fortsätta läsa nästa när den kommer i pocket. Men jag får väl erkänna, att det här var en av de mer vidriga böcker jag läst. Men läsvärd, ja, det måste jag nog säga. Som kuriosa kan även berättas att jag läste den pga att jag hört fel. Lukas sa, läs The Left Hand of Darkness och jag läste den här istället... Mycket mörker blir det...

Andrew Kaufman, Den krympande hustrun

Den här är en kort, fantasifull bok (en kortroman) med fina illustrationer av Sina Wirsén: En tjuv i lila hatt stiger in på ett bankkontor, skjuter ett skott i taket (för syns skull) och meddelar att det är ett rån. Men istället för att, som i vanliga världen, ta pengar från banken, rånas personalen och människorna i kön på 51 procent av sina själar genom att de berövas den sak som de bär med sig som har störst affektionsvärde för varje person. Ni kanske inte visste detta, men att bli bestulen på en så stor bit av själen är allvarligt och får de mest bisarra konsekvenser. Dessa yttrar sig dock olika för varje person, en kvinna förvandlas till godis, en ser sin make förvandlas till snögubbe och Stacey, som man får följa i boken, märker efter någon dag att hon krymper i enlighet med en triangulär nummersekvens. Klart är också att den som inte på något sätt kan få sin själ att växa igen, kommer att dö. De rånade bildar en stödgrupp men den får snabbt färre medlemmar när konsekvenserna av förlusten blir ohanterliga.

Jag, som sätter stort värde på själva historien i en bok, uppskattar verkligen den här berättelsen. Den är helt totalt oförutsägbar! Ett exempel på det är händelsen vid ett möte med stödgruppen, när en svettig deltagare plötsligt kommer rusande in, ser sig om, drämmer igen dörren och pustar ut. Men en kort stund därefter kommer ett lejon inrusande. Det är hennes tatuering som lösgjort sig från vaden och jagar henne och hon rusar ut från mötet med vilddjuret i hälarna. Man kan bara le.

Allt är dock inte begripligt och den röda tråden byter färg ibland, eller är lite trasig här och där. Hela historien är mer som en urflippad dröm än en vanlig bok. Men jag tycker det funkar. Det är riktigt njutbart att bara ge upp försöken att förutsäga hur det ska gå och bara flyta med.

Jag får väl erkänna att jag läste boken högt, för barnen. De uppskattade den lika mycket som jag, även om jag tror att de hade svårt att förstå de äktenskapliga problemen som den krympande Stacey brottas med. Har man som jag, inga problem med sin fantasi, ger den här boken ett par timmars härlig underhållning och en glädje över att leva med en 100-procentig själ!