Janice Y.K. Lee, Skuggor bakom oss

Jag stod och valde bok på Akademibokhandeln, en skildring om förintelsen eller Hongkong? Hongkong låter spännande! Så blev det så.

Det är som brukligt en kärlekshistoria. En rätt olycklig sådan också och inte fattade jag riktigt vad som hände där mot slutet heller.

Men det spelar inte så stor roll, för det är inte själva kärlekshistorian som är det bästa med boken. Det är istället den tid och den miljö som skildras. Hur tedde sig andra världskriget på andra sidan jorden? Hur var det i Hongkong under 1940-talet och de 10 år som följde? Den bild man får av boken är att Hongkong under fredstid är tiden när kolonisterna från Europa regerade. De svassade runt i sina skräddarsydda klänningar på den ena bjudningen efter den andra, drack drinkar och klagade på värmen och det kinesiska tjänstefolket. De såg sig som bringare av civilisationen till Kina och var totalt inskränkta. Jisses, vad tyckte kineserna? Under kriget däremot hamnade västerlänningarna i läger, precis som judarna i Tyskland. Men om det får man inte veta så mycket i boken. Men så intressant, jag måste läsa mer om detta.

Tågmässighet: Inte svårt att gå av vid rätt station. En rätt myspysig bok ändå.

Pascal Mercier, Nattåg till Lissabon

Det kanske finns en annan optiker än den man brukar gå till, som kan ge en bättre glas, så att man kan se världen på ett annat sätt?

Det här är en långsam filosofisk berättelse om en gammal dammig lärare i klassiska språk som plötsligt bryter upp från sitt välordnade inrutade liv och drar till Lissabon. Jag gillar tanken. Tänk att ha levt ett liv inom en väldigt liten fyrkant, uppfattas så trist att man kallas för Papyrus och sedan, vid en mogen ålder, plötsligt göra något drastiskt, oförutsett och ogenomtänkt. Är det inte underbart?

Det är så lätt att leva med det redan invanda. Man vet vad som händer och man behöver inte utmana sig själv. Livet bara går. Men det finns ju så mycket annat som händer och har hänt! Man kan tänka nytt och få nya vänner. Det är möjligt att lära sig ännu ett nytt språk som man inte trodde att man tyckte om.

Jag gillar sådana här puttrande berättelser. Den här har dessutom så mycket filosofiska funderingar om livet och allt annat så att jag skulle ha kunna läsa en sida om dagen och sedan fundera på den i några dagar innan jag fortsatte. Så gjorde jag emellertid inte, men jag läste ändå långsammare än jag brukar. Men fängslad blev jag, även om jag inte åkte förbi min station den här gången heller.

Sara Stridsberg, Drömfakulteten

Den diskussion som förts i Sverige där samtliga män anklagats för att vara våldtäksmän och sådana som utsätter kvinnor för våld ter sig mycket lågmäld jämfört med den hård-militanta feminism som förespråkades av Valerie Solanas, personen som den här boken handlar om. ”Life in this society being, at best, an utter bore and no aspect of society being at all relevant to women, there remains to civic-minded, responsible, thrill-seeking females only to overthrow the government, eliminate the money system, institute complete automation and destroy the male sex.”

Det här är en tragisk bok. Det är inga problem att gå av vid rätt station eftersom man lider så när man läser den. Det är tur att det är så lite text på varje sida att man liksom kommer framåt, för det här är en eländig historia i klass med filmen Requiem for a dream, om du har sett den. I mitten var det så hemskt förfärligt att jag övervägde att sluta läsa och skickade ett klagofyllt mail till personen som lånat ut boken till mig, men en tillfällig lättnad kom och jag kunde läsa vidare.

Valerie Solanas är var en intelligent knarkande feminist som utnyttjades av män under hela sitt liv. Samtidigt blev hon en sorts ikon för feministrörelsen på 60-talet. Men hennes liv var förfärligt tragiskt. Hela boken handlar om hur hon dör, och om hennes väg dit när hon bland annat skjuter Andy Warhol. Ja, det är ju bra att variera det man läser…men som vanligt har jag svårt att förstå hur den här boken höjts till skyarna av litteraturkritikerna.

Berättelsen om Edgar, David Wroblewski

Den här boken är livsfarlig att läsa på tåget. När jag började läsa boken tittade jag inte upp förrän jag nästan var framme och insåg att jag varit helt borta.

Boken börjar lika harmoniskt som Sagan om ringen, med det lugna fina livet hos hoberna. En man och en kvinna som driver en kennel på landsbygden i USA får ett barn, visserligen ett som inte kan prata, eller ens låta, och lever som en liten lycklig familj tillsammans med sina mycket speciella och begåvad hundar. En av hundarna utser också sig själv till livvakt till det lilla barnet, Edgar. Men precis som i Sagan om ringen varar inte lyckan för evigt. Ondskan tar sig in i familjen och plötsligt dör Edgars pappa. Edgar lyckas inte kalla på hjälp eftersom han inte kan prata i telefon och tar på sig skulden för pappans död. Men långt inne känner han att någon inte gått till på det sätt som det ska. Detta leder till stor dramatik, för hundarna, för Edgar och hans mamma. Genom hela boken går omsorgen om hundarna, deras träning och skötsel som en röd tråd. Det gör således inget att det dyker upp vålnader och syner som mer hör hemma i en sagobok. Men det är väl i och för sig ingen nackdel. Ju mer saga ju bättre. För att summera, en riktigt bra bok, den bästa på länge!