Melania G. Mazzucco, Vita

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet emigrerade mänger av européer till Amerika. De som stod lägst i rang av alla var italienarna och längst ner av dessa stod barnen, eftersom de knappt ens dög till arbetskraft. En häst var mycket mer värd än en italiensk pojke och det fanns organisationer som såg till att djuren inte lämnades ute i den kalla natten. Vad som hände med italienarna och de italienska barnen brydde man sig inte så mycket om, mer än tafatta försök att sätta några av dem i skolan.

Den här boken handlar om två barn som skickas iväg från sina italienska föräldrar och från sin trygghet för att få ett bättre liv i Amerika. Men det är förstås inte lätt att vara ett ensamt barn i Amerika i början av 1900-talet och tvingas bo inneboende hos en avlägsen släkting som inte bryr sig särskilt mycket om det blir mat över till barnen. Vita, är inte ens 10 år när hon kommer till Amerika, hennes vän Diamante är något äldre.

Egentligen tycker jag att den här boken bäst kan analyseras ur ett arbetsmiljöperspektiv. För det är när man läser under vilka förhållanden de italienska arbetarna tvingades jobba som man förstår varför vi har regler. Regler som handlar om att arbetaren själv måste betala om något redskap han använder går sönder, regler om att man inte får sätta barn i tungt arbete och regler om att alla har rätt till en skälig lön. På den här tiden i Amerika var italienare något man använde som arbetskraft tills han gick sönder, sedan ersattes han med en ny.

Det är en förfärlig bild av livet som målas upp i boken. Inte blir det muntrare av att kärlekshistorien slutar olyckligt. Hela liv går åt till att inte lyssna på sitt hjärta. Men Vita, den yngsta av dem alla, hon klarar sig ändå ganska bra. Så är det att när man är älskad av alla.

Ibland finns risk att glömma att gå av tåget.

Reif Larsen, Valda verk av TS Spivet

Först, för att klargöra fakta: Det här en historia, eller möjligen två, men ingen novellsamling.

Boken handlar om en ovanlig pojke som är övertygad om att hela universum är kartlagt, allt finns där bak i hjärnan. Det är bara att ta fram det och teckna ner det. Pojken, TS Spivet, som är döpt efter en sparv och en förfader, ritar kartor av allt, hur hans syster skalar majs, hur hans far sätter upp staket, hur bergen fungerar som vattendelare och hur ljudkurvan ser ut när hans bror skjuter med gevär. Det sista får dock en tragisk utgång när brorsan råkar skjuta sig själv och dör.

Pojken växer upp i cowboy-västern med en cowboy-pappa som blir nervös inomhus och som, enligt TS kartläggning, får uttrycket RE-1, RE-11, RE-16 (inre ögonbrynslyft, nasal-labial sänkning, underläppsneddragning) vilket betyder ”Den här pojken måste ha blivit utbytt vid födseln”-uttrycket när han betraktar sin son. Han har också en syster, som begåvats med en mängd – noga kartlagda – sätt att bli uttråkad på. TS mamma däremot är en entusiastisk (lite galen) skalbaggeforskare och det är mer där TS ärvt sitt sätt att betrakta världen. Hans lugna kartritande liv på ranchen i Montana bryts dock plötsligt när han helt oväntat vinner ett prestigefullt stipendium på det anrika universitetet Smitsonian Institute och inbjuds som talare till ett stort seminarium i Washington.

Den här boken innehåller små ritningar och utökade betraktelser i marginalen, den är därför ganska stor och … grön … men helt underbar och väldigt ovanlig. För ovanlighetens skull ska jag därför sluta med ett citat ur boken om när man är vuxen:

Vuxen var man om man:
1.tog sig en tupplur utan synbar anledning
2.inte tyckte att det var spännande med jul
3.oroade sig över att tappa minnet
4.arbetade hårt på sitt jobb
5.hade läsglasögon om halsen och ofta glömde att man hade läsglasögon om halsen
6.uttalade orden ”Jag minns när du var så här liten” och sedan skakade på huvudet och gjorde en RE-1, RE-24, RE-41, som ungefär kan översättas med Jag är så här ledsen att för att jag redan är gammal och fortfarande inte är lycklig
7.betalade skatt och blev arg när man pratade om ”vad fasen de gjorde med alla ens pengar”
8.gillade att sitta ensam framför teven och dricka alkohol varje kväll
9.var misstänksam mot barn och deras motiv
10.inte blev uppspelt av någonting

Det hänger alltså inte på åldern om man är vuxen och om det är såhär tråkigt att bli vuxen så är det lika bra att inte vara det. Jag kan inte klassa mig själv som vuxen enligt skalan i boken i alla fall, vilket måste betraktas som något positivt, åtminstone i TS ögon.

Mer sådant här åt folket, så man kan småle hela vägen hem på tunnelbanan!

Carlos Ruiz Zafón, Ängelns lek

Denna bok utspelar sig i de fördömdas stad, Barcelona, på 1920-talet.

Det här är en mustig, brutal och lite läskig berättelse om en författare som ingår ett avtal med djälvulen. Och det vet man ju sedan tidigare, att ingå avtal med djävulen är inte så bra, inte heller i den här boken. Men bara en människa är tillräcklig desperat så är det inte lätt att säga nej.

I denna saga finns den sanna kärleken, den livslånga och den olyckliga. Böcker har också en central betydelse, liksom förmågan att författa dem. Där finns också den sanna vänskapen och förstås ondskan. Boken är ibland kuslig, liksom smygande, lite som filmen ”När lammen tystnar” fast man märker liksom inte när det otäcka börjar. Det är i vart fall en extremt fångande historia och jag, som gillar riktiga sagor, njöt i fulla drag av berättelsen. Det är en stor risk att man glömmer gå av vid rätt station, ja, att man glömmer helt var man befinner sig. En mycket bra bok.

Kajsa Ingemarsson, Lyckans hjul

En del böcker är lättsammare än andra, ungefär som smörgåsrån. De går liksom att knapra i sig och det är rätt trevligt men smakar inte så mycket. Ungefär så är det med den här boken. Det är lite lättsam, ganska förutsägbar underhållning. Väldigt skönt måste jag säga, efter de två senaste böckerna jag läste (eller försökte läsa).

Boken handlar om tre grannar, en kvinna som ser sig själv som äldre, fast hon knappt är 60, en som är typ mellan 40 och 50 och en som är lite mer än 30 och just har fått sitt första barn. De tre grannarna blir kompisar när de gaddar ihop sig mot en ny granne, en som avviker från normen. Men förstås varar inte ovänskapen länge. När de tre (vanliga) får reda på att den nya grannen varken är häxa eller prostituerad är det inte lika illa längre. Men de tre andra blir vänner och stöttar varandra genom livet upp- och nergångar. Snyft. Ja, och sen är boken liksom slut. Kan rekommenderas på samma sätt som smörgåskex, med lite tillbehör av andra lite mer smakrika och saftiga böcker är det alldeles utmärkt.

Ja, och visst var det lite spännande ibland, så det finns risk att man missar en station eller två.