Leta i den här bloggen

måndag 22 oktober 2012

Agnès Desarthe, Ät mig

När jag köpte den här boken, tittade på den, luktade (ja, jag luktar alltid på alla nya böcker) och läste på baksidan fick jag för mig att det här var en trevlig, liten puttrig historia. Det stod att den handlade om en dam som öppnar restaurang och går och småpratar med sig själv. Det var kanske därför jag blev så överraskad när jag upptäckte att jag mådde dåligt.

Det var ingen "feelgood"-bok. Det var en bok om saker som jag själv har otroligt svårt att läsa om, om en kvinna som inte kan förmå sig älska sitt barn och som inte öppnar sina fönsterkuvert. Den fick mig helt enkelt att må illa. Allt prat om matlagning, sjudning och diskning gjorde inte saken bättre. Inte heller det att hon själv sover i sin restaurang och badar i diskhon.

Man kan beskriva den här historien på ett annat sätt. Man kan betrakta den som en skildring av en kvinna som ger efter för sina lustar och som straffas orimligt hårt för det, just för att kvinnor, särskilt mammor, ska vara ärbara och perfekta, och sådana gör inte det hon gör. Man kan ställa sig frågan om en man skulle ha drabbats lika hårt? Men vi kan ta den diskussionen senare. Men inte heller det gör väl det här till en bok man mår bra av?

Just nu ser jag bara framför mig en halvt uppskuren stek liggandes på en diskbänk i en murrig mörk restaurang och hör i bakgrunden en ständigt pågående, obegriplig monolog från restaurangens ägarinna och stänger tacksamt boken. Tack för titten, men nu åker jag vidare, ut på havet med Utvandrarna.

söndag 21 oktober 2012

Trudi Canavan, The Novice och The High Lord

Andra och tredje delen av Canavans The Black Magicans Trilogy går väl att läsa. Men kanske skulle jag varit åtminstone 25 år yngre. Det är en mobbningshistoria med revansch och lite kärlek som känns rätt futtig. En ytlig historia kanske man också kan säga, lite som en serietidning i klass med Bamse. Berättelsen går framåt men inte mycket mer än så. Sorry brorsan! Men du kanske har andra tips?

torsdag 18 oktober 2012

Marie Hermanson, Himmelsdalen

Det är en njutning att läsa denna bok. Det är något med språket, vad är svårt att sätta fingret på, men det är så härligt att läsa. Dessutom är berättelsen i sig fascinerande. Även sättet att beskriva händelser är uppfriskande. Daniels misslyckade äktenskap får t.ex. plats på en halv sida, men säger precis allt. Faktum är att just den skildringen är det bästa i hela boken!

Av handlingen kan inte för mycket avslöjas. Men ungefär det här står på baksidan så det lär väl vara okej att yppa. Daniel åker för att hälsa på sin tvillingbror Max som, pga för mycket arbete, hamnat på en kurort i Alperna. Det var länge sedan de sågs och väl på plats upplever Daniel en avslappnad miljö för rika personer på "semester". För att betala räkningen vill Max dock att han och Daniel under några dagar byter plats, så att Max obemärkt kan smyga iväg och fixa pengar till räkningen. Inte ont anande går Daniel med på detta, men det borde han nog inte ha gjort...

Boken är en roman-thriller. Skulle den bli film skulle den bli sådär krypande psykologisk läskig, som när man plötsligt befinner sig instängd i ett för litet utrymme och får svårt att få luft. Det var faktiskt länge sedan jag läste något så bra! Hugg den, den finns på pocket, och njut!!!