Paul Hoffman, The Left Hand of God

Det här är till viss del en hemsk historia. En djupt religiös sekt driver en isolerad skola för pojkar under miserabla förhållanden, dåligt med mat, våld och bestraffningar, psykiska trakasserier förekommer ständigt. En hel del pojkar dör. Men huvudpersonen i den här boken, Cale, är en pojke av hårt virke. Han har bestämt sig för att överleva, kosta vad det kosta vill. Syftet med hela skolan är att skapa en armé av fanatiska krigare och Cale har räknat ut att han har störst chans att överleva om han flyr först när han är stor nog att skickas ut i kriget, men en oväntad händelse gör att planerna får ändras. Av en händelse råkar Cale bli vittne till en obduktion av en ung, underbart vacker flicka, som en av lärarna utför på sitt tjänsterum. Kvinnor är förbjudna på skolan och ingen pojke har, sedan han hamnat på skolan, sett någon sådan. Det värsta med obduktionen är dock att flickans hand rör sig: Hon är inte död utan skärs upp levande! Denna händelse får till följd att Cale flyr från skolan med två av sina vänner och ytterligare en flicka som de räddar från samma öde som sin obducerade väninna.

Cale är en ytterst våldsam ung man, som är fenomenal på att döda och våld tycks följa honom var han går. Därför leder inte heller flykten till lugn för honom, även om han lyckas ta sig relativt långt bort från sekten. Men även han finner kärleken i den unga vackra aristokratiska Arbell Swan-Neck. När den religiösa sekten ger sig ut för att kriga blir Arbell en måltavla och Cale dras in i kriget mer än han skulle önska och han står snart öga mot öga med sin forna plågoandar igen.

Vissa händelser i den här boken måste få en fortsättning. De hänger helt i luften och man förstår att det här är inledningen på en längre historia, ännu en kommande trilogi. Språket är relativt svårt att förstå (för min nivå av engelska i vart fall) och historien är hemsk och svart. Men bitvis är den mycket spännande, och faktum är att jag var en halv sekund från att missa gå av tunnelbanan när jag var i början av den här boken. Det är inte helt rättvisande att recensera en ensam, första bok i en trilogi, så jag får nog fortsätta läsa nästa när den kommer i pocket. Men jag får väl erkänna, att det här var en av de mer vidriga böcker jag läst. Men läsvärd, ja, det måste jag nog säga. Som kuriosa kan även berättas att jag läste den pga att jag hört fel. Lukas sa, läs The Left Hand of Darkness och jag läste den här istället... Mycket mörker blir det...

Andrew Kaufman, Den krympande hustrun

Den här är en kort, fantasifull bok (en kortroman) med fina illustrationer av Sina Wirsén: En tjuv i lila hatt stiger in på ett bankkontor, skjuter ett skott i taket (för syns skull) och meddelar att det är ett rån. Men istället för att, som i vanliga världen, ta pengar från banken, rånas personalen och människorna i kön på 51 procent av sina själar genom att de berövas den sak som de bär med sig som har störst affektionsvärde för varje person. Ni kanske inte visste detta, men att bli bestulen på en så stor bit av själen är allvarligt och får de mest bisarra konsekvenser. Dessa yttrar sig dock olika för varje person, en kvinna förvandlas till godis, en ser sin make förvandlas till snögubbe och Stacey, som man får följa i boken, märker efter någon dag att hon krymper i enlighet med en triangulär nummersekvens. Klart är också att den som inte på något sätt kan få sin själ att växa igen, kommer att dö. De rånade bildar en stödgrupp men den får snabbt färre medlemmar när konsekvenserna av förlusten blir ohanterliga.

Jag, som sätter stort värde på själva historien i en bok, uppskattar verkligen den här berättelsen. Den är helt totalt oförutsägbar! Ett exempel på det är händelsen vid ett möte med stödgruppen, när en svettig deltagare plötsligt kommer rusande in, ser sig om, drämmer igen dörren och pustar ut. Men en kort stund därefter kommer ett lejon inrusande. Det är hennes tatuering som lösgjort sig från vaden och jagar henne och hon rusar ut från mötet med vilddjuret i hälarna. Man kan bara le.

Allt är dock inte begripligt och den röda tråden byter färg ibland, eller är lite trasig här och där. Hela historien är mer som en urflippad dröm än en vanlig bok. Men jag tycker det funkar. Det är riktigt njutbart att bara ge upp försöken att förutsäga hur det ska gå och bara flyta med.

Jag får väl erkänna att jag läste boken högt, för barnen. De uppskattade den lika mycket som jag, även om jag tror att de hade svårt att förstå de äktenskapliga problemen som den krympande Stacey brottas med. Har man som jag, inga problem med sin fantasi, ger den här boken ett par timmars härlig underhållning och en glädje över att leva med en 100-procentig själ!

Agnès Desarthe, Ät mig

När jag köpte den här boken, tittade på den, luktade (ja, jag luktar alltid på alla nya böcker) och läste på baksidan fick jag för mig att det här var en trevlig, liten puttrig historia. Det stod att den handlade om en dam som öppnar restaurang och går och småpratar med sig själv. Det var kanske därför jag blev så överraskad när jag upptäckte att jag mådde dåligt.

Det var ingen "feelgood"-bok. Det var en bok om saker som jag själv har otroligt svårt att läsa om, om en kvinna som inte kan förmå sig älska sitt barn och som inte öppnar sina fönsterkuvert. Den fick mig helt enkelt att må illa. Allt prat om matlagning, sjudning och diskning gjorde inte saken bättre. Inte heller det att hon själv sover i sin restaurang och badar i diskhon.

Man kan beskriva den här historien på ett annat sätt. Man kan betrakta den som en skildring av en kvinna som ger efter för sina lustar och som straffas orimligt hårt för det, just för att kvinnor, särskilt mammor, ska vara ärbara och perfekta, och sådana gör inte det hon gör. Man kan ställa sig frågan om en man skulle ha drabbats lika hårt? Men vi kan ta den diskussionen senare. Men inte heller det gör väl det här till en bok man mår bra av?

Just nu ser jag bara framför mig en halvt uppskuren stek liggandes på en diskbänk i en murrig mörk restaurang och hör i bakgrunden en ständigt pågående, obegriplig monolog från restaurangens ägarinna och stänger tacksamt boken. Tack för titten, men nu åker jag vidare, ut på havet med Utvandrarna.

Trudi Canavan, The Novice och The High Lord

Andra och tredje delen av Canavans The Black Magicans Trilogy går väl att läsa. Men kanske skulle jag varit åtminstone 25 år yngre. Det är en mobbningshistoria med revansch och lite kärlek som känns rätt futtig. En ytlig historia kanske man också kan säga, lite som en serietidning i klass med Bamse. Berättelsen går framåt men inte mycket mer än så. Sorry brorsan! Men du kanske har andra tips?

Marie Hermanson, Himmelsdalen

Det är en njutning att läsa denna bok. Det är något med språket, vad är svårt att sätta fingret på, men det är så härligt att läsa. Dessutom är berättelsen i sig fascinerande. Även sättet att beskriva händelser är uppfriskande. Daniels misslyckade äktenskap får t.ex. plats på en halv sida, men säger precis allt. Faktum är att just den skildringen är det bästa i hela boken!

Av handlingen kan inte för mycket avslöjas. Men ungefär det här står på baksidan så det lär väl vara okej att yppa. Daniel åker för att hälsa på sin tvillingbror Max som, pga för mycket arbete, hamnat på en kurort i Alperna. Det var länge sedan de sågs och väl på plats upplever Daniel en avslappnad miljö för rika personer på "semester". För att betala räkningen vill Max dock att han och Daniel under några dagar byter plats, så att Max obemärkt kan smyga iväg och fixa pengar till räkningen. Inte ont anande går Daniel med på detta, men det borde han nog inte ha gjort...

Boken är en roman-thriller. Skulle den bli film skulle den bli sådär krypande psykologisk läskig, som när man plötsligt befinner sig instängd i ett för litet utrymme och får svårt att få luft. Det var faktiskt länge sedan jag läste något så bra! Hugg den, den finns på pocket, och njut!!!

Trudi Canavan, The Magicans' guild

Första delen i triologin The Black Magician Trilogy: Book 1. Över ett bord i en välbesökt stimmig restaurang i centrala Stockholm överräcktes denna bok till mig av min lillebror. Han hade slagit in den tillsammans med sina syskon (bok 2 och 3) i en tidning och ögonen lyste: "Jag läste ut alla tre på en helg! De är jättebra!" Vad göra annat än att rusa hem och läsa.

Den här boken handlar om en tjej som upptäcker att hon har magiska krafter. Detta är dock inte bara av godo för, som det mycket riktigt visar sig, är okontrollerad magi utövad av en otränad farligt, så farligt att hennes liv snart är hotat. Det hade nog inte varit något problem om hon varit dotter i ett av de rikas hus. Då hade hon erbjudits en plats hos magikerna och tränats tillsammans med andra begåvade barn. Men hon är inget sådan barn. Hon är en av de fattiga som växt upp utanför stadsmurarna i stadens slumkvarter.

När hennes krafter blir kända påbörjas en jakt på flickan. Hon ser sig tvingad att sluta avtal med tjuvarna, de inofficiella makthavarna i staden för att gömma sig eftersom hon är övertygad att magikerna är ute efter att döda henne.

Det är mycket krypande i underjordiska gångar här. En hel del bord flyger i luften och en ungdomlig kärlek ställer till det för vissa. Frågan om vem man egentligen kan lita på är central.

Vi får se om den tar sig i bok två och tre. Den här känns ganska ytligt, men går helt klart att läsa. Vissa partier kan man faktiskt riskera att missa sin slutstation. Jag fortsätter att läsa nästa...

Mary Hoffman, City of Masks

En stad, måhända det forntida Venedig, är skådeplatsen för detta drama. En ung flicka smyger sig in i staden den dag när staden är stängd för alla som inte är infödda. Den som bryter mot förbudet dödas. Men det kan inte hjälpas, det är nämligen den här dagen uttagningen för vem som får bli drottningens nya gondoljärer äger rum och flickan har bestämt att hon minsann ska bli den första kvinnan på posten. Men hennes utflykt störs när en främmande pojke dyker upp i solen på det stora torget, helt synlig för alla, en pojke som helt uppenbart inte hör dit. Hon räddar honom undan soldaternas ögon och de två blir vänner. Men han är inte den hon tror, utan en Stravaganza, en tids- och rumsresenär från vår värld där han ligger i sin sjuksäng, svårt sjuk i cancer. Det visar sig dock att inte heller flickan är den hon har trott. En spännande bok som jag på direkten kunde rekommendera min nioåring. Men den var helt okej att läsa även som vuxen.

Suzanne Collins, Fatta eld och Revolt

Jag har läst den tjocka hungerspelen innehållande de tre böckerna Hungerspelen, Fatta eld och Revolt. Parallellt med andra och tredje delen läste jag också boken om Pol Pots Kambodja. Därtill råkade jag under samma tid läsa om diktaturen under militärjuntan i Argentina på 1970-talet. I ljuset av detta är sagan om Hungerspelen riktigt otäck. Inte minst för att den knappast innehåller något nytt. Den bara blandar en drös med verkliga diktaturer och spyr ut en alltför sannolik historia för att jag ska förbli oberörd.

Det är en riktig bladvändarhistoria. Man läser och läser och kan inte sluta. Även om det må vara en ungdomsbok förvånades jag dock över hur mycket svärta andra och tredje boken innehåller. Katniss, som är böckernas huvudperson, blir verkligen i grunden skadad av att vara med om alla de hemskheter som utspelar sig i Hungerspelen och hon blir inte, à la Hollywood, bra igen när hon är hemma. Istället beskrivs en mycket mer sannolik historia där hon blir deprimerad, drömmer mardrömmar och till sist klassas som otillräknelig. Vad kan man säga. Det är en riktigt bra historia. Men mest hemskt och värst är att den inte alls är otrolig.

Peter Fröberg Idling, Pol Pots leende

Fyra välutbildade svenskar reser 1978 genom Pol Pots Demokratiska Kampuchea och bevittnar den fantastiskt framgångsrika samhällsomvandling som de röda khmerernas revolution inneburit. De sprider framgångssagan när de kommer hem. Det som de inte visste, men som senare blivit uppenbart, är att de i själva verket duperats helt och hållet. Under den tid de fyra svenskarna reste i landet pågick ett folkmord där en fjärdedel av befolkningen svalt, torterades eller mördades till döds. Boken försöker ta reda på hur detta kunde vara möjligt. Hur kunde ett land, satt under så stor press, lyckas lura svenskarna så grundligt. Eller var det resenärernas egna förutfattade meningar om revolutionens förträfflighet som gjorde att de köpte propagandaresan.De fyra svenskarna vill inte gärna berätta om varför de lurades och de som arrangerade resan är antingen döda eller väldigt förtegna.

Man mår inte något vidare av att läsa skildringar som beskriver människans ondska. För så mycket annat kan man inte säga om Pol Pots Kambodja. Han inrättade ett system där lydnaden gentemot rörelsen sattes före allt annat som familj, kärlek och vänner. Vänner, grannar, ja till och med ens egna barn, kunde vara angivare. Det var en regim som var dömd till undergång, ett land utplånar ju sig självt om det dödar sin egen befolkning. Men de som drev revolutionen trodde verkligen på sitt uppdrag och blev alltför sent varse om att de tänkt fel.

Boken är inte helt lätt att läsa. Små berättelser och citat blandas med beskrivningar av utvecklingen i landet och skildringen av författarens försök att utröna sanningen. Men ändå blir det en fungerande helhet. Den viktigaste reflektionen är att det är lätt hänt att med facit i hand klandra resenärerna. Men det ska nog undvikas. Vi är sannolikt lika lättlurade idag när medier sprider "den sanna" bilden av dagens konflikter och revolutioner.

Waris Dirie och Cathleen Miller, En blomma i Afrikas öken

Waris var en liten nomadflicka i Somalias öken. Hennes familj vandrade runt i öknen, alltid sökande  efter vatten till sina djur. En dag kom Waris pappa hem med en ny fru, en ung kvinna. Den nya frun betedde sig dock illa mot deras mamma. Waris och hennes syskon bestämde sig därför för att lära henne en läxa. De släpade med sig den unga kvinnan långt ut i öknen, så långt att ingen kunde höra hennes skrik, klädde av henne naken och hängde henne upp och ner i ett träd, tillräcklig högt upp för att inte lejonen skulle äta upp henne. Där blev hon hängande i två dagar innan hon hittades av deras pappa. Hon överlevde med ett nödrop och blev snäll. Det är inte ofta jag blir chockad av en bok, men när jag läste detta blev jag det. Vad är sensmoralen i den sagan?

Jag högg den här i bokbytarhyllan på jobbet och började läsa på vägen hem. Två dagar senare var boken slut. Det här är en otroligt lättläst bok. Därmed inte sagt att den är lättsam. Snarare tvärtom. Den här boken beskriver Waris Diries liv från kringvandrande nomadflicka i Somalia till världskänd modell med hela världen som arbetsplats. Men framförallt är det en beskrivning av Waris fantastiska förmåga att överleva, att kämpa och visa att man inte behöver ge upp även om oddsen är emot en.

Den här boken har också ett till viktigt budskap. Den är propagerar mot kvinnlig omskärelse. Waris beskriver sin egen upplevelse att som femåring får könsorganen bortskurna med ett smutsigt rakblad. De flesta flickor dog, men Waris överlevde, men fick därefter ständigt leva med smärtan och de problem som denna skada orsakade. Fastän åtgärden utfördes på hennes faders order och genom att hennes mamma höll fast henne skriver hon att hon inte ger dem någon skuld till det som hände och att hon helt förlåtit dem. De följde bara sin tradition. Det enda som kan få denna hemska sedvänja att upphöra, menar Waris, är information om hur fel detta är. Den här boken är ett sådant bidrag.

Det här är något som ovanligt som en enkel bok med ett stort budskap. Det är en bok alla borde läsa.

Robin Hobb, Fool's fate

Detta är den tredje delen i trilogin The Tawny Man. I denna del beger sig Fitz till en avlägsen ö långt i norr tillsammans med prinsen och en hel hoper med krigare och en underlig man (Thick) för att hjälpa prinsen att uppfylla sitt löfte, att hugga av isdrakens huvud. Det är priset för att prinsen ska få gifta sig med Narcheska, härskarinna över den Yttre övärlden. Det är bara det att Fitz bästa vän Fool menar att draken måste räddas till varje pris för att inte det onda ska ta över. Sliten mellan plikten att vara lojal mot sin prins och sin vänskap till Fool sviker Fitz sin vän och gör allt för att se till att Fool inte kan följa med till ön. Men Fool kan inte ge upp. Det finns nämligen bara en chans att överleva.

Det är en lång historia, det här med, mer än 800 sidor. Men det är som vanligt mycket bra. Berättelsen slingrar sig fram genom i det iskalla klimatet, men som svensk som frusit många gånger kan jag tycka att själva kylan, frusna yllesockor och förfrusna händer borde fått ännu större plats. Det är liksom inget man kan pausa ifrån. Skildringen av Narcheskas hemtrakt är underhållande, där maktförhållandet mellan män och kvinnor är det omvända än i större delen av den här världen. Kvinnorna styr och äger jorden medan männen på nåder får dela deras bädd, om de har tur, och i övrigt får hålla sig på skeppen. Det är som vanligt en storslagen avslutning på en enastående saga! Det trista är att det nu bara är tre Robin Hobb-böcker kvar...

Hanne-Vibeke Holst, Förlåtelsen

Kan det gå i arv att göra sig skyldig till livslögner? Det är i vart fall vad Holst påstår i den här boken. Generation efter generation gör äktenskapliga snedsteg vilket resulterar i en såpaliknande kedja av typen "Men vem är egentligen min mor/far?" Boken kan emellertid, vilket är bra mycket intressantare, ses som en illustration av vådan av frånvaron av p-piller. Det var väl så, på för-p-piller-historisk tid, att många ungdomar "råkade i olycka" när de någon varm sommarkväll gått lite för långt. Dagen-efter-pillrens tid har liksom undanröjt det där, åtminstone till en stor del.

Den här boken utspelar sig i två olika tider, dels skildringen av de båda tvillingbröderna Leo och Leifs uppväxt i Danmark på 1940-talet, dels i nutida Berlin där barnbarnet till en av bröderna, operadirektören Helena, just ska motta ett pris för att ha klarat en kris av liknande karaktär som Muhammedteckningarna i Jyllandsposten. Den äldre historien är verkligt läsvärd. Mest givande är berättelsen om Leo och Leifs mamma som måste kämpa med alla medel för att hålla ihop familjen när pojkarnas far, pastor Tholstrup, går under jorden för att jobba för motståndsrörelsen (ihop med en sagolikt vacker spion). Hon klarar det, men upptäcker att hennes man bedragit henne och blir allt mer bitter tills hennes inre är lika kallt som en isbit. Även relationen mellan bröderna är mycket väl skildrad.

Den andra historien känns krystad, som om någon beordrat författaren att föra in lite nutida politisk dramatik i historien. Helena är en kvinna i karriären. Hennes dotter hatar henne. Hon känner sig avvvisad och åsidosatt och anser inte att hennes mamma brytt sig om henne tillnärmesevis lika mycket som sitt jobb. Hon dyker dock upp med sin muslimska pojkvän Khalil för att se på prisutdelningen. Men i ryggsäcken har Khalil en bomb och han tar både Helena och hennes dotter som gisslan. Hotad med döden ser Helena sig äntligen tvingade att berätta sanningen och öppna den skokartong hon ärvt. En skokartong med oskickade brev och fotografier och som visar sig innehålla  fler svar än både hon och hennes dotter förväntat sig.

Liter mer 40-tal och lite mindre nutida action, så hade det här blivit en riktig fullpoängare. Nu får den nöja sig med ett nja, en bok som delvis (åtminstone vad gäller halva historien) kommer att leva kvar i medvetandet ett tag.

Robin Hobb, Fool's errand och The golden fool

Det här är de två första böckerna i the Tawny Man Trilogy. Här är vi tillbaka till världen där Fitz levde (the Farseer Trilogy) och dödades för sin magi och handlingen fortsätter kretsa kring honom. Fool, vars namn böckerna bär, har dock också en minst sagt central roll i denna historia. Det är ju han som är profeten och Fitz hans katalysator, den som har makt att förändra världen. Och den här gången väger det mycket jämt. Ska den tippa åt det goda hållet eller det onda? Kan Fitx med Fools hjälp göra den skillnad som innebär att det inte går åt skogen?

Det har gått en tid sedan förra gången vi var i den här världen, 20 år eller så och Fitz är numera vuxen, ledbruten, cynisk och bra mycket mindre entusiastisk än hans ungdomliga jag. Nästan alla tror att han är död och han lever ensligt, endast med sällskap av sin varg och sin adoptivson som han försöker uppfostra. Men det vet vi ju alla hur svårt det är att vara förälder och hur han än gör ser sonen ut att göra samma dumma misstag som han själv.

Fitx har hållit sig undan länge, men till sist hinner ödet ikapp honom. Det är Fool som i ny skepnad dyker upp och återigen tvingar in honom i skeendets virvlar och snart är han tillbaka på slottet där allt en gång började. Den här gången för att bistå den unge prinsen som råkat illa ut.

Det är underhållande, spännande, fantastiskt och storslaget som alltid. Det övas magi, hörs röster om drakar och några vänner från förr (andra böcker) dyker upp. Boken är skickligt skriven och berättad och jag bara njuter av att jag ännu har några kvar innan jag plöjt hela denna författares skörd av fantasyböcker. Högklassig verklighetsflykt!

Susan Collins, Hungerspelen

Först streckläste min nioåring den här boken. Sedan läste min man den. Han gillade den också. Då läste jag den också och jag kan bara hålla med. Vilken action! Det här är en bok som man vill läsa från början till slut utan uppehåll. Jag läste, inte bara på tunnelbanan och bussen, utan också när jag promenerade hem från busshållplatsen. Då är det spännande!

Boken beskriver en reality show i direktsändning där ungdomar tvingas kämpa mot varandra, likt en modernt gladiatorspel, och där den som dödas sist vinner. Deltagarna väljs ut genom ett lotteri. Huvudpersonen Kattniss lilla syster väljs ut som en av de tävlande, men i panik ställer Katniss frivilligt upp istället för henne och åker iväg för att stylas och släppas ut som ett villebråd. Hon är beredd på spelets regler men får snart problem då hennes medtävlande räddar hennes liv. Någon av dem måste dö...

Jag tror den här boken klassas som en ungdomsbok, men den har ett sällan sett driv i historien och är inte så blåögt romantisk som ungdomsböcker annars är. Inte konstigt att den lästs av många. En bok som passar lika bra för 9-åringar som för 35-åringar.

Ellen Bryson, The transformation of Bartholomew Fortuno

Under andra halvan av 1800-talet drev en man vid namn P.T. Barnum ett museum i New York. Det var ett museum för konstiga saker som uppstoppade djur och kalvar med två huvuden. Det mest lockande var dock att muséet också förevisade udda människor. Boken handlar om en av dessa människor, den smalaste mannen i världen, Mr Fortuno. Denna man, som är bästa vän med tjocka damen, lever ett ganska lugnt liv på muséet och är stolt över att dagligen förevisas för förskräckta åskådare. Hans övertygelse är att utställningsobjektens egenheter är en gåva, så länge man inte är en konstgjord, oäkta skapelse, som kökshjälpen som en dag kläs ut och förevisas som prinsessa från ett land långt långt bort.

Fortunos lugna liv störs dock när han faller handlöst för muséets alldeles nya extra fina opiummissbrukande attraktion Skäggiga damen. Hon är den vackraste person han någonsin sett. Hon har stora bröst, vacker hy och har ett stort svallande rött skägg. Förälskelsen tycks dock delas dock av mr Barnum och någonstans där blir Mr Fortuno fast i en maktkamp mellan makarna Barnum, där fru Barnum har andra åsikter om muséets nya sensation än sin make. Skäggiga damens uppdykande påverkar dock Fortuno mer än han först anar och snart ifrågasätter både han och andra sitt liv som museieföremål.

Den plats boken utspelar sig på är annorlunda och det är visst, åtminstone lite, intressant att läsa om människor som utställningsobjekt, även om det inte ifrågasätts eller problematiseras i den här boken. Dessutom har jag lite problem med handlingen. Nog för den utspelar sig på 1800-talet, men jag tycker det är lite svårsmält när den ömtålige och magra Mr Fortuno ser sig kallad att i egenskap av man "ta hand om" och "rädda" skäggiga damen, som trots sitt missbruk nog skulle ta bättre hand om honom än tvärtom. Även om budskapet är att också den udda kan accepteras, gäller det bara så länge den inte avviker allt för mycket från normen. Det är lite trist, med ett sådant här tema borde författaren ha kunnat inspirera till mer diskussion och debatt.

I mångt och mycket är det en bok där det inte händer så mycket. Fortuno matar fåglarna, tänker och tittar på maten. Det händer inte heller så mycket hos mig som läsare. Jag läser och läser lite till och sen är den slut och så var det med det.

Tom McCarthy, C

Det här är en udda bok, kanske inte så konstigt att den såldes för halva reapriser på bokhandeln. Den inleds storartat med en fantastisk skildring av två barns uppväxt i en excentrisk familj där pappan driver en dövskola som lär barn prata och mamman, som finns någonstans i periferin, odlar silkesmaskar och gör tyg. Huvudpersonen Serge Carrefax och hans syster uppmuntras att lära sig allt möjligt. De utvecklar tillsammans ett slags monopol som utspelar sig utomhus i trädgården som sedan kompletteras med en radioanordning så de kan anropa varandra från de olika "gatorna". De lyckas också fixa en fenomenal explosion i garaget när Serges syster experimenterar med olika kemiska preparat, en explosion som de sedan under flera månaders tid förgäves försöker upprepa. När de blir äldre snöar Serge in på kortvågsradio medan hans överbegåvade syster djupdyker i kemins och insekternas värld.

Sedan går det utför. Serges syster dör och Serge kallas in i det militära där han upptäcker en annan del av kemin på nära håll. Han missbrukar allt som finns i medicinlådan, men överlever trots allt även om han landar som krigsfånge hos tyskarna. Sedan mår han inte så bra. Han lever det som i dag brukar kallas ett destruktivt liv och hamnar till sist i Egyptien ... som departementstjänsteman.

Boken är bitvis svår att förstå och i mitten rätt miserabel. Men den är ändå läsvärd med tanke på alla de goda skratt jag fick av bokens början. Hade den fortsatt på det sättet hade det varit en fröjd att läsa. Men nu, udda, ja det får bli det sammantagna betyget.

Robin Hobb, Ship of Destiny

Det här är sista boken i trilogin om the Live Ship Traders.

Plötsligt befinner sig den trygga världen i gungning. Krig hotar och den enorma jordbävningen har förstört större delar av staden i träden kring floden. Familjer splittras och osäkerhet uppstår om vem som lever. Situationen tvingar alla till anpassning och var och en måste förstå att det är upp till dem själva att ta ansvar för situationen. Medlemmarna i familjen Vestrit ser sig plötsligt var och en stå med en mycket viktig roll i att försöka få utvecklingen att gå och rätt håll, när allt plötsligt står och väger. Till och med lillebror Selden som hittills gråtande hållit i sin mors kjol i de andra böckerna får en viktigt uppgift att fylla.

Det är en saga som engagerar och livfullt beskriver människors längtan, sorg och rädsla på ett sådant sätt att det känns som jag upplevt det själv. Uppriktigt som en Knausgård förlagt till en annan värld. Och visst blir det roligare att läsa när man befinner sig i en saga med drakar och talande skepp, möjligheterna är oändliga!

Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Cirkeln

Jag hade hört om den här boken och köpt den men min dotter som är i bokslukaråldern lyckades lägga vantarna på den före mig. Hon streckläste den medan hennes kompis kommenterade det hela: Den där boken får jag inte läsa för min mamma.

Dåligt samvete som jag fick läste jag den sedan själv. Jag kan förstå att den precis vunnit Stora läsarpriset i kategorin årets ungdomsbok. Den är medryckande, spännande och lättläst och ... otäck. Bitvis är den sådär läskig som smygande thrillers där en skugga glider fram i bakgrunden och man bara vet att det är mördaren. Jag blev mörkrädd och kan inte förstå hur min nioåring inte greps av den stora nattskräcken.

Handlingen är underbar. Sex flickor som inte har något gemensamt hamnar mitt i natten på en gammal folkpark i Engelsfors. De har på något sätt förts dit i den röda månens sken och får veta att de är häxor. Förstås måste de utkämpa en strid mot det onda och det enda sätt de kan klara detta på är om de samarbetar, vilket blir svårare än man kan tro.

Det är ibland förutsägbart och klichéartat: "Jag är den utvalde!", men man får acceptera sånt i en ungdomsbok. Ändå är den helt klart läsvärd, så jag måste nog skaffa den andra boken "Eld". Men det står 15+ på den på Adlibris, så det är nog bäst att jag försöker läsa den före min nioåring den här gången...

Margaret Atwood, Syndaflodens år

Boken utspelar sig, liksom titeln antyder, vid tiden för den nya syndafloden som icke överraskande visar sig var en pandemi (dock inte svininfluensa). När den kommer har jorden utvecklats till en motbjudande diktatur där både djur och allmänt förnuft har utrotats. Djuren har ersatts med genmanipulerade korsningar som lammlejer, en korsning mellan får och lejon och merhårfår, får i pasellfärger med en kraftig användbar yvig päls. Människorna lever för sex, kickar, skönhet och omedelbar tillfredsställelse och äter hemligburgare, hamburgare gjorda på okänt kött. Som motvikt till detta verkar en sekt, trädgårdsmästarna, en riktig grönavågenrörelse, som förespråkar vegetarianism och försöker leva i harmoni med naturen och alla levande varelser på de få ytor som fortfarande går att odla. De har länge förberett sig på syndafloden och är beredda.

Långa texter i den här boken består av predikningar av Adam Ett, trädgårdsmästarnas ledare. Det är inte vidare roligt. Först efter sisådär 200 sidor kom jag in i boken ordentligt och tyckte att jag faktiskt ville läsa och se hur det skulle gå för de inblandade personerna. Liksom andra böcker jag läst av samma författare, Oryx och Krake, som har vissa länkar till den här berättelsen, och Kattöga, kan jag inte riktigt säga att jag gillar det här.

Vid slutet av läsningen i boken hände dock något överraskande. Under cyklingen till tunnelbanan upptäckte jag i ögonvrån ca 15 gensplajsade stora grisar, sådana som injicerats med människohjärna och blivit för smarta, som stod samlade runt ett träd i en park. Jag förstod på en gång att det var terror-grisarna från boken som jagat upp någon stackars människa i ett träd. Men vid en närmare titt förvandlades de till sopsäckar. Måhända kan sådana här konstiga böcker påverka en på ett mer omedvetet plan?

Tomas Bannerhed, Korparna

Att läsa den här boken direkt efter en fantasyhistoria innehållande skimrande drakvingar blev en chock. Plötsligt stod jag där på den dammiga åkern där hans farfars far, hans farfar och hans far slitit, grävt och dikat under olidliga umbäranden, och till vilken nytta!? Varför slita på denna lilla åkerlapp när en ändå ska gå och dö en dag? Gå ner sig i myren kanske, eller i älven? Det kanske är lika bra.

Detta är ännu ett exempel på en hemsk svensk/nordisk ångestverklighetsskildring där allt som kan gå åt skogen också gör det. Det är elände, förväntningar som måste uppfyllas, anklagelser, hotelser som aldrig uttalas, oro och rädsla och en dos galenskap. Miljön bjuder på dammet, eller regnet eller åskan eller något annat hemskt otyg som en blöt filt över alltihop. Det enda som står upp som små positiva knoppar i marken är fåglarna som drillar i skyn. Ja, inte korpen då, för det vet man väl att den för med sig olycka och för vissa i boken är det bara korpen som hörs.

Jag blir ungefär så själv när jag läser, som en blöt lite unken filt. Jag mår inte toppen precis. Men så här kan ju läsning också vara. Frågan är vad det är bra för? Ska jag nu gå med en tung klump i magen och oroa mig för om det ska gå lika illa för Klas som för hans far?

Robin Hobb, Mad ship

Bok två i trilogin om the Live Ships. Här fortsätter historien under lite mer än 800 sidor. Förutom ett fantastiskt äventyr där vi får följa Altea när hon kämpar för att bevisa att hon är lika bra som vilken annan sjöman som helst finns en mycket träffande beskrivning av riktig tonårstrots. Malta, Alteas systerdotter, är ett mycket bortskämt barn som anser att hon har blivit vuxen på riktigt, men hennes mamma håller inte med. Malta flörtar vilt med pojkar och trotsar på alla sätt sin mormor och mamma. När hennes far, som är den som hon beundrar allra mest, försvinner till havs och rykten börjar gå om att det levande skeppet Vivacia har tagits av pirater tvingas hon dock växa upp fortare än hon egentligen önskat. Och vuxenlivet är inte så härligt som hon ändå tänkt sig.

De här böckerna är otroligt fångande och gör, som jag tidigare skrivit, resan fram och tillbaka till jobbet det bästa på hela dagen! Nästa bok är redan på väg i posten!

Robin Hobb, Live ship traders

Ännu en trilogi av Robin Hobb har påbörjats. Fem parallella berättelser finns i denna bok vilket gör att den inte är helt okomplicerad att komma in i. Antagligen kommer dessa fem berättelser att löpa samman någon gång längre fram i historien men ännu hänger någon i luften, slingrande liksom en sjöorm. Flera av huvudpersonerna är kvinnor, vilket är trevligt med tanke på att nästan bara män hade huvudrollen i serien om The farseer.

Den här sagan utspelar sig till stor del på havet på ett stolt skepp byggt av magiskt trä. Dessa skepp som så småningom "vaknar" och blir levande är så dyra att de släkter som byggt dem satt sig i skuld i flera generationer framåt gentemot folken vid Wild rain river. Skulden ska betalas i guld, eller om guld saknas, i blod.

En annan del av historien utspelar sig ombord på ett sjörövarskepp styrt av en sjörövarkapten med storhetsvansinne och sedemera enbent. Men den mest läsvärda berättelsen handlar ändå om den sturska 13-åring som älskar diamanter och bara vill flörta med unga män trots sin unga ålder och om hennes trots gentemot sin mormor och mamma som bara kan se på när hon gång efter annan bryter mot alla regler. Ett fantastiskt porträtt av en riktigt självisk tonårsrevolt.

Den här boken är jättebra. Kunde jag skulle jag sträckläst den! Det allra bästa är att det bara är den första i en serie om tre och att de två nästkommande är härligt tjocka!

Téa Obreht, Tigern i Galina

En tiger rymmer ur betongdammet från ett söndersprängt zoo i ett krigshärjat Balkan. Han återuppväcker sakta sina jaktinstinkter och hans vandring bort från bomberna leder till bergen ovanför den lilla byn Galina. Invånarna grips av skräck och beslutar sig samfällt från att döda tigern. Bara två förstår tigerns storhet, en lite pojke vars allra käraste ägodel är ett tummat exemplar av Djungelboken som förstår att Tigern måste vara Shere Khan och den unga kvinnan som i den här berättelsen blir känd som tigerns hustru (som är vad boken heter på engelska).

Sagan om tigern är en av de berättelser som vävs in i den här bokens egentliga historia om en ung kvinnlig läkare som åker till Balkan för att vaccinera barn i nästa krig som drabbat regionen. I samband med detta dör hennes morfar och det är han som är pojken med djungelboken.

Men det finns även andra berättelser i denna ovanliga bok, bland annat om morfarns möten med den dödslöse mannen, en törstige man som en gång blivit osams med sin farbror Döden och om en släkt som ivrigt gräver upp ett helt vinfält för att hitta benen efter en gammal släkting som måste begravas på rätt sätt för att bota den sjukdom som drabbat familjen.

Den hör boken är helt underbar! Makalösa sagor vävs ihop med läkarens resa på Balkan. Men jag fattade inte helt slutet! Kan ni inte läsa och berätta, vem var egentligen moran som hämtade benen i korsningen?

Robin Hobb, Assassin's quest

Tredje boken i the Farseer Trilogy är nu utläst och nött efter att ha åkt några veckor i ryggan fram och tillbaka från jobbet. 838 sidor magi, storslagenhet och kämpande har slutfört sagan om Fitz på ett utmärkt, storslaget sätt. Faktum är att jag faktiskt läste långt efter läggdags en natt för att ta reda på hur det skulle gå, vilket är mycket ovanligt. Ja, har man bara någon slags intresse för Fantasy kan jag inte annat än rekommendera de här tre böckerna!

Elin Boardy, Mot ljuset

Det är egentligen svårt att veta vad den här boken handlar om. Huvudpersonen Elly är i alla fall en ung kvinna som följer med på en resa till Malaya i Sydostasien. Tiden är strax efter andra världskriget. Det är lillasysterns bröllopsresa. Men både Elly och några av mannens vänner följer med på resan. Egentligen är hela handlingen höljd i dunkel. Jag förstår inte riktigt varför och hur, men det spelar ingen roll.

Poängen med den här boken är ojämlikheten. Kvinnorna betraktas som mindre vetande och förstås mindre värda. Männen ser till att undanhålla otäcka samtal och "tröttar inte ut dem" med diskussioner om affärer och politik. Kvinnorna behandlas ungefär som barn idag. Män höjer lite på ögonbrynen om en kvinna lyckas prestera något vettigt och säger duktig, men till något ansvarsfullt duger inte en kvinna. Kvinnor är inte mer än bihang till en man, och Elly då, som inte har någon man? Vad är hon? Var det verkligen så här på 1940-talet?

Det är inte bara ojämlikhet mellan kvinnor och män som tydliggörs i den här boken. Inställningen gentemot Malayas befolkning är rasistiskt till outhärdlighet och homosexualitet kan man inte ens andas, mer fel än så kan det inte bli.

Under den oklara flytande historien som tycks handla om ingenting mer än en promenad runt tennisbanorna vid det vackra tillrättalagda hotellet hopar sig frågorna och tankarna. Det är en bok som ger en lust att diskutera och att protestera, perfekt underlag för en trevlig bokcirkelafton?

Majgull Axelsson, Moderspassion

En storm i Arvika. Slumpen gör att ett antal människor möts på Sallys restaurang och café mitt under stormen.

Ett misslyckat föräldraskap förenar tre av kvinnorna, Marguerite har en son som flytt till en sekt, Anette har en dotter som flytt till sin mormor och Minna har en dotter som stängt in sig i sitt rum och vägrar komma ut trots alla presenter hennes mor köper henne. Kommer hon inte för att hennes mor ljugit för henne, eller är det något annat som hindrar henne?

Det är inga glada livsöden som skildras. Liksom regnet och mörkret i boken finns knappt några ljusglimtar kvar för de som sökt skydd undan stormen. Sen blir det värre, ett träd blåser ner över huset och Minna blir svårt skadad.

Men liksom vädret ändrar sig ter sig livet efter en tid lite mer positivt för fler av de inblandade. Må så vara att man antingen måste göra sig av med det som mulnar livet, eller våga acceptera det som inte kan förändras och leva med sanningen som utgångspunkt. Det är en bra bok som väcker många tankar, inte minst om missriktad välvilja (i kvadrat). Man mår inte toppen hela tiden när man läser den men läsvärd, ja det är den.

Robin Hobb, Royal Assassin

Det här är andra delen i Robin Hobbs Farseer-trilogi. Här fortsätter berättelsen om Fitz i en bitvis riktigt otäck historia.

Riket är under attack av the Red Ship Raiders och den gamla kungen med sina man kämpar förgäves för att försvara sig. När kronprisen ger sig av för att som ett sista halmstrå söka efter hjälp blir Fitz alltmer ensam. Snart har han nästan inga vänner kvar i borgen och den kungason som blivit kvarlämnad i slottet gör allt för att förgöra honom. Till sist är det bara vargen som kan rädda honom.

Det är är en bok som får resan till och från jobbet att bli dagens höjdpunkt!

Felicia Feldt, Felicia försvann

Det är här en hemsk bok att läsa. Den handlar om hur Felicia, en av supermamman Anna Wahlgrens nio barn, har uppfattat sin uppväxt och den var inte så perfekt som den borde ha varit.

Boken är osammanhängande, hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan skeenden i nutid och dåtid. Men illa är det nästan hela tiden. Felicia mår uppenbarligen inte bra, inte ens som vuxen. Om det är hennes mammas fel får vara osagt. Men uppenbart är att mamma Anna som var och är(?) alkoholist inte gav sina barn någon bra barndom. Hon örfilar Felicia, sätter i system att frysa ut den som inte anpassar sig och flyttar ideligen vilket gör att barnen har svårt att få ett kontaktnät utanför familjen. Därtill kommer att flera av mamma Annas nya män också utnyttjar flickorna i familjen.

Boken är utelämnande och inte särskilt smickrande och det känns som man får en inblick i sånt som utomstående inte bör se eller veta. Men tydligen har ju mamma Anna gjort detsamma i sina biografier.

Jag har aldrig förstått Barnaboken, Anna Wahlgrens paradnummer, tonen i den tilltalar inte mig och det är kanske inte så konstigt när allt kommer omkring. Jag tror att mina barn får en bättre barndom än de hos experten Anna, trots att jag är amatör på föräldraskap.

Edith Wharton, Oskuldens tid

Ännu en klassiker. Den här boken liknar Jonathan Franzens böcker Tillrättalägganden och Freedom, även om den här boken utkom första gången 1920.

Den här boken utspelar sig i New Yorks societet i slutet av 1800-talet. Där rådet en strikt ordning när det gäller sociala normer. Allt regleras, från vem som står högst i rang, en fråga om blod och arv, till hur man ska vara klädd när man besöker teatern. T.ex. ska nyinköpta klänningar lagras i åtminstone två säsonger i garderoben innan man bär dem för att inte väcka anstöt genom att försöka förhäva sig.

I denna miljö finns Newland, en ung man som mest för syns skull arbetar på en advokatbyrå. Han känner till spelets regler och inordnar sig fullständigt i dessa. Enligt förväntan förlovar han sig med den unga May, med vilken han kommer att utgöra det perfekt paret. Allt går precis enligt plan när Mays kusin, grevinnan Oleanska dyker upp. Hon har gjort det otänkbara och lämnat sin make i Frankrike. Oleanska ser med nyktra ögon på den förljugna ordningen som rådet i New York och ger även Newland en ny syn på sin omgivning. Han faller förstås handlöst och förälskar sig i henne. Han överväger att erbjuda henne att bli hans älskarinna och till och med att bryta äktenskapet men Oleanska tvekar.

Boken handlar om att inordna sig i de osynliga regler som gäller mellan människor i en viss grupp. Är det viktigare att ställa upp på dessa än att följa sin egen önskan? Det är uppenbart hur inskränkt de fina människorna i New York tänker, men sannolikt skulle även det sammanhang man själv tillhör kunna anses vara lika begränsande och trångsynt, betraktat sisådär 100 år fram i tiden. Boken väcker många frågor om hur vi egentligen är vi människor. Får man dra en slutsats av den här berättelsen kan man väl konstatera att vi inte direkt är några Pippi Långstrump när det kommer till kritan.

Italo Calvino, Klätterbaronen

Ett uppträde vid middagsbordet när pappan Baron Armindo Piovasco di Rondo befaller sin son att visst äta upp sina sniglar tar en oväntat vändning när äldsta sonen Cosimo, arvtagare och 12 år gammal, vägrar, rusar från bordet och klättrar upp i ett träd. Pappan och mamman (som egenligen skulle vilja vara general i kriget) väntar sig att Cosimo ska klättra ner när det blir mörkt, men Cosimo sitter kvar. Jag kommer aldrig ner, ropar Cosimo och så blev det.

Cosimos far tog förstås mycket illa vid sig av detta, skulle hans son, arvtagare och sedemera baron klättra omkring i träden som ett djur! Men det hjälpte inte. Cosimo var och förblev i träden.

Berättaren i boken är lillebror, en mycket vanlig person som nedifrån marken berättar historien om Cosimo, klätterbaronen. Det synes nämligen visst gå att leva däruppe, flörta och bjuda upp kvinnor när han är ung, jaga och blanda sig i både politik och krig, och sedan sakta åldras bland fåglarna på en gren i en tjock ek.

Det är en riktigt bra historia, uppskattad även av mina barn som fick den återberättad för sig på väg till skolan och den håller än mer än 60 år efter den skrevs. Slutet är också helt perfekt eller vad sägs om detta "Cosimo Piovasco di Rondo, levde i träden, älskade jorden, uppsteg till himlen". Det var en njutning att läsa denna väl använda och tummade bok, enkom för mig upptagen från bibliotekets magasin. Tack för tipset Annika!

Haruki Murakami, Underground

"Det är tur att man bor i Japan, som är ett så säkert och välordnat land. Titta på Europa med sina krig och terrorister!" Så säger en person i den här intervjuboken. Men den 20 mars 1995 stod det klart att Japan inte var så tryggt som alla trodde. Den dagen spred ett antal personer från den religiösa sekten Aum sarin i Tokyos tunnelban mitt under rusningen. De som råkade befinna sig i vagnarna där detta hände blev offer för attacken. 12 personer dog och tusentals skadades.

Murakami har i den här boken intervjuat ett antal offer om vad som hände den dagen och hur det som hände har påverkat dem. Han har också intervjuat de som jobbade på tunnelbanan om deras upplevelse.

Det är slående hur plikttrogna de flesta var. Trots att de fick kraftigt försämrad syn och mådde dåligt fortsatte de ändå till sina arbeten och fick först därefter föras till sjukhus. Tunnelbanearbetarna som intervjuats som verkar vara mycket stolta över sitt arbete gjorde sitt yttersta för att minska störningarna i trafiken, vilket i den här situationen fick till följd att flera tåg fortsatte en bra bit även sedan giftet dumpats i tåget. Ingen beredskap fanns, myndigheternas samordning fungerade inte och en otrolig förvirring rådde i kaoset.

Personerna som intervjuats får tala fritt. Det finns ingen analys eller förklaring. De bara berättar. Det gör det hela smärtsamt jobbigt att läsa. Jag fick ta paus då och då för att orka fortsätta.

Murakami fokuserade i boken på offren. Jag funderade hela tiden på förövarna. Och när Murakami skrivit klart boken började även han fundera på dem. Hur kunde människor göra sig skyldiga till detta, att urskillningslöst döda vanliga människor på väg till jobbet? Del två i boken består därför av artiklar där han intervjuar medlemmar och före detta medlemmar i sekten Aum. Det är mer intressant än intervjuerna med offren. Vad får folk att ge upp sin fria vilja, frånsäga sig sitt ansvar och gå med i en sådan sekt? Det är intressant och tål verkligen att fundera på. Där är också Murakami något mer aktiv i intervjuerna och det blir mer läsvärt.

Jag tror inte jag läst så länge i en bok sedan den om Olof Palme. Läsvärd, ja, men otroligt tungläst. Det går långsamt att ta sig igenom dessa knappa 310 sidor. Men visst är det viktigt att skriva och läsa även om sånt som man helst inte tänker på. Och att jag läst hela boken på tunnelbanan gör det inte mindre otäckt.

Alain Mabanckou, Black Bazar

I den här boken är jaget en sapeur i Paris. En sapeur är en välklädd svart man som använder skräddarsydda italienska kostymer och krokdilskinnsskor. Jaget, som kallas för Rumpologen eftersom han är väldigt intresserad av kvinnors rumpor, har i början av boken precis blivit lämnad av sin fru, kallad Ursprungsfärgen, som rymt med sin kusin och tagit med sig deras lilla dotter till Kongo. Rumpologen kommer från det lilla Kongo, inte det stora. Det är väldigt viktigt.

För att komma över sin sorg skriver Rumpologen en bok på sin skrivmaskin medan han trakasseras av sin granne som öser rasistiska kommentarer över Rumpologen så fort han lämnar lägenheten. I övrigt gör Rumpologen inte mycket mer än att jobba halvtid på ett lager och slänga käft med sina kompisar på en pub där medborgare från alla tidigare franska kolonier i Afrika är representerade. Det är snabb rapp dialog med lustiga uttryck och konstiga namn på alla förekommande personer. Men boken utspelar sig nära nog hela tiden i den lilla världen bestående av lägenheten och puben.

Det mest intressanta är att Rumpologen lanserar teorin att rumpans form är styrande för personligheten. Det allra bästa är tydligen att ha en rumpa som roterar motsols.

Vi diskuterade den här boken i vår bokcirkel. Efter det blev den lite bättre. Måhända innehåller den ändå mer än man kanske tycker när man läser den rakt igenom. Jag tror ändå att det stora problemet är att jag saknar referensramen för att begripa varför det här anses vara så storslagen litteratur i Frankrike. Eller är det bara så att jag har fel form på rumpan?

Robin Hobb, Assassin's apprentice

Kan det bli bättre än att inviga det nya bokåret 2012 med en riktig fantasy-bok?

Det här är första delen i trilogin om The farseer och den är riktigt bra. Den erbjuder allt en bok kan när det gäller förflyttning till en annan värld med kungar, intriger, äkta vänskap, ovanliga krafter och förräderi.

En pojke överlämnas sex år gammal till slottet, man har tröttat på att föda den oäkting som han är: son till en kung och en okänd kvinna. Motvilligt får han på nåder bo i stallet. Där tas han omhand av kungens stallmästare som lär honom hur man sköter både hästar och hundar. Det går lätt för honom, han märker att han mer än andra förstår vad djuren känner och tänker, en egenskap som dock inte uppskattas av alla.

Oäkting som han är, är han inte väl sedd i slottet, men samtidigt låter man honom förstå att han kan vara värdefull för kungens syften och han svär sin trohet till sin kung och snart får han en ny läromästare och en ny igen. Men löftet till kungen är inte alldeles lätt att leva upp till och en del tycker att han skulle vara mer till nytta som död istället för levande.

Det är ingen enkel historia. Men får hålla reda på trådarna för att hänga med. Men ack så underbart att läsa, de följande två böckerna är redan på väg i posten.