Leta i den här bloggen

lördag 7 maj 2011

Lian Hearn, Vid hägerns skarpa skri

Det här är del fyra i Hearns bok om klanen Otori i de tre rikena i det historiska Japan. Ibland blir ju böcker sämre och sämre ju fler man läser, men här får jag säga att det skett ett undantag.

Den här boken, som är riktigt tjock, är den bästa eller åtminstone lika bra som första boken. Takeo har nu blivit gammal, vilket i denna tid är mellan 40 och 50 år och hans barn är redan nästan vuxna. Efter en lång tid av fred för Otoris rike hotas åter hans makt, både från kejsarens håll och inifrån hans eget land. Allt i den profetisa som uttalats har nu gått i uppfyllelse, det enda som återstår är det sista, att han ska dö av sin sons hand och den son han har börjar nu närma sig vuxen ålder.

I den här boken får fantasin än större utlopp. Gränserna mellan de dödas rike och de levandes tunnas ut, Takeos egen dotter blir besatt av en katt och en giraff som antas vara en helig varelse dyker upp och väcker uppståndelse i riket. Men balansen rubbas och något går på tok.

Det är en njutning att läsa, hemskt lätt att åka för långt med tåget!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar