De påstod att det här var en ungdomsbok. Men den är ohyggligt komplicerad för att vara en sån. Den är sådär osammanhängande och parallellehistorieaktig av det slag där man fattar först när man läst klart den. Dessutom har jag svårt att skilja på karaktärerna. Först tyckte jag att den var obegriplig. Jag läste och läste och det handlade om något krig mellan olika ungdomar som jag inte heller begrep, men sen, någon gång efter mitten började det klarna. Mot slutet blev det spännande och till sist grät jag. På tunnelbanan. Jag låtsades att jag var allergisk.
Det handlar om elände. Om barn som inte mår bra och om en olycka, ett självmord och depression. Verkligen något för mina bokcirkelvänner som tokgillar eländesrealism. Men nu när den är slut kan jag ändå tycka att den var okej. Inte "Fruktansvärt bra" som det står på framsidan, men nog en bok jag kommer fundera på ett tag ändå och det brukar ju betyda att de var bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar