Steve Sem-Sandberg, De fattiga i Lodz

Den här boken handlar om livet, eller ska jag skriva döden, i gettot i den polska staden Lodz. I detta getto bodde ursprungligen 250 000 invånare. Vid krigets slut var 500 personer kvar. Resten hade deporterats till koncentrationslägren för avrättning eller dött av svält eller andra umbäranden i gettot.

Detta getto styrdes till en början av jude-äldsten, Rumkowski, som såg sig som gettots frälsare. Rumkowski ordnade med soppkök och barnhem till alla de föräldralösa barnen. Han drog sig dock inte för att utnyttja både kvinnor och barn sexuellt, inte minst sin egen adopterade son. Han var också snabb att genom sin egen poliskår, som bestod av judar i gettot, driva igenom tyskarnas önskemål om allt från ökad arbetstakt till deportering av barnen. Trots sitt samarbete med tyskarna skulle inte ens Rumkowski undkomma sitt öde.

Som alla berättelser om förintelsen är detta en hemsk historia. En del avsnitt är nästan oläsbara. De är helt enkelt för hemska. Särskilt svårt är det att läsa om barnen.

Även om det är en obehaglig upplevelse att läsa boken bör man göra det. Det som hände i Polen och resten av Europa under andra världskriget får inte falla i glömska. Det är därför ens skyldighet som människa att läsa om det och reflektera över människans möjlighet till ondska.

Tågmässighet: Det var svårt att gå av vid rätt station.
Tips: I slutet finns en förteckning över några av de personer som förekommer i historien. Den kan vara bra att titta i under tiden man läser boken för att hålla reda på vad som händer.