Reif Larsen, Valda verk av TS Spivet

Först, för att klargöra fakta: Det här en historia, eller möjligen två, men ingen novellsamling.

Boken handlar om en ovanlig pojke som är övertygad om att hela universum är kartlagt, allt finns där bak i hjärnan. Det är bara att ta fram det och teckna ner det. Pojken, TS Spivet, som är döpt efter en sparv och en förfader, ritar kartor av allt, hur hans syster skalar majs, hur hans far sätter upp staket, hur bergen fungerar som vattendelare och hur ljudkurvan ser ut när hans bror skjuter med gevär. Det sista får dock en tragisk utgång när brorsan råkar skjuta sig själv och dör.

Pojken växer upp i cowboy-västern med en cowboy-pappa som blir nervös inomhus och som, enligt TS kartläggning, får uttrycket RE-1, RE-11, RE-16 (inre ögonbrynslyft, nasal-labial sänkning, underläppsneddragning) vilket betyder ”Den här pojken måste ha blivit utbytt vid födseln”-uttrycket när han betraktar sin son. Han har också en syster, som begåvats med en mängd – noga kartlagda – sätt att bli uttråkad på. TS mamma däremot är en entusiastisk (lite galen) skalbaggeforskare och det är mer där TS ärvt sitt sätt att betrakta världen. Hans lugna kartritande liv på ranchen i Montana bryts dock plötsligt när han helt oväntat vinner ett prestigefullt stipendium på det anrika universitetet Smitsonian Institute och inbjuds som talare till ett stort seminarium i Washington.

Den här boken innehåller små ritningar och utökade betraktelser i marginalen, den är därför ganska stor och … grön … men helt underbar och väldigt ovanlig. För ovanlighetens skull ska jag därför sluta med ett citat ur boken om när man är vuxen:

Vuxen var man om man:
1.tog sig en tupplur utan synbar anledning
2.inte tyckte att det var spännande med jul
3.oroade sig över att tappa minnet
4.arbetade hårt på sitt jobb
5.hade läsglasögon om halsen och ofta glömde att man hade läsglasögon om halsen
6.uttalade orden ”Jag minns när du var så här liten” och sedan skakade på huvudet och gjorde en RE-1, RE-24, RE-41, som ungefär kan översättas med Jag är så här ledsen att för att jag redan är gammal och fortfarande inte är lycklig
7.betalade skatt och blev arg när man pratade om ”vad fasen de gjorde med alla ens pengar”
8.gillade att sitta ensam framför teven och dricka alkohol varje kväll
9.var misstänksam mot barn och deras motiv
10.inte blev uppspelt av någonting

Det hänger alltså inte på åldern om man är vuxen och om det är såhär tråkigt att bli vuxen så är det lika bra att inte vara det. Jag kan inte klassa mig själv som vuxen enligt skalan i boken i alla fall, vilket måste betraktas som något positivt, åtminstone i TS ögon.

Mer sådant här åt folket, så man kan småle hela vägen hem på tunnelbanan!