Det här är en helt fantastisk bok, den bästa jag hört på länge. Nu har jag ju inte läst den, så jag vet inte om det gör skillnad, men inläst på det här sättet är den oslagbar.
Bokens huvudperson är Christopher, en autistisk 15-årig pojke som en dag hittar grannens hund genomborrad av en högaffel. Christopher bestämmer sig för att ta reda på vem som dödat hunden och skriva en bok om det. Han gillar projekt, särskilt svåra och långa projekt som att skriva böcker.
Christopher ser verkligheten på ett annat sätt än vi "normala" gör. Hans hjärna sållar inte information, utan han är medveten om alla detaljer och blir därför stressad när det är för mycket intryck. Då kan det hända att han måste lägga sig ner på marken och stöna högt för att stänga ute verkligheten eller sätta på radion på hög volym mellan två stationer för att få ett brus som gör att hjärnan lugnar ner sig. Han tittar inte människor i ögonen och har en stark beröringsskräck. Han kan inte heller tolka andra människors ansiktsuttryck. Han har dock fått förklarat för sig att ett lyft ögonbryn kan betyda "du är konstig" eller "jag vill ha sex med dig", allt beroende på vad som sades innan och i vilket sammanhang uttrycket förekommer. Det kan man ju förstå att det är jobbigt. Han är dock enormt skärpt och man lider med honom när hans privatdeckarprojekt leder honom ut ur hans trygga schemalagda värld.
Boken är på engelska men mycket lätt att förstå. Christopher förstår ju inte ironi eller uttryck som sägs på ett sätt men betyder något annat, då det blir enkelt att hänga med. Jag är så ledsen över att den här boken är slut, det hann ju bli min favorit som gjorde det till dagens höjdpunkt att vänta på bussen och tåget.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar