Robin Hobb, Fool's errand och The golden fool

Det här är de två första böckerna i the Tawny Man Trilogy. Här är vi tillbaka till världen där Fitz levde (the Farseer Trilogy) och dödades för sin magi och handlingen fortsätter kretsa kring honom. Fool, vars namn böckerna bär, har dock också en minst sagt central roll i denna historia. Det är ju han som är profeten och Fitz hans katalysator, den som har makt att förändra världen. Och den här gången väger det mycket jämt. Ska den tippa åt det goda hållet eller det onda? Kan Fitx med Fools hjälp göra den skillnad som innebär att det inte går åt skogen?

Det har gått en tid sedan förra gången vi var i den här världen, 20 år eller så och Fitz är numera vuxen, ledbruten, cynisk och bra mycket mindre entusiastisk än hans ungdomliga jag. Nästan alla tror att han är död och han lever ensligt, endast med sällskap av sin varg och sin adoptivson som han försöker uppfostra. Men det vet vi ju alla hur svårt det är att vara förälder och hur han än gör ser sonen ut att göra samma dumma misstag som han själv.

Fitx har hållit sig undan länge, men till sist hinner ödet ikapp honom. Det är Fool som i ny skepnad dyker upp och återigen tvingar in honom i skeendets virvlar och snart är han tillbaka på slottet där allt en gång började. Den här gången för att bistå den unge prinsen som råkat illa ut.

Det är underhållande, spännande, fantastiskt och storslaget som alltid. Det övas magi, hörs röster om drakar och några vänner från förr (andra böcker) dyker upp. Boken är skickligt skriven och berättad och jag bara njuter av att jag ännu har några kvar innan jag plöjt hela denna författares skörd av fantasyböcker. Högklassig verklighetsflykt!