Linn Ullman, Det dyrbara

Den här boken läste vi i vår bokcirkel. Den handlar om en notoriskt otrogen författare som inte lyckas skriva fortsättningen på sin bästsäljare, om hans fru som driver en restaurang och jobbar jättemycket och om deras oberäkneliga tonårsdotter som de tittar på och tänker "Hur blev hon sådär?". Den enda som förstår den vilda tonåringen är den egensinniga mormodern som är nästan likadan, fast hon är gammal. Hon kör bil full och beter sig illa medan hennes dotter ordnar ett kalas fast mormor inte alls vill fira att hon fyller år. Den handlar också om en barnflicka som passar barnen, en vacker en, med rådjursögon. Fast inte heller hon mår toppen. (Ingen mår toppen i sådana här böcker.) Sen försvinner barnflicka, precis som i sagan. Jag tyckte inte att det här var så vidare bra. De går bara runt och ältar och lider och handlar tvångsmässigt. En enda gång blixtrade det till. Det var när dottern plötsligt klipper av frökens långa hår. Då hände det något och det blev lite intressant. Hur ska det här gå då? Men sen ältade boken tillbaka sig i sitt halvdryga lidande. Ja, allt kan ju inte vara roligt att läsa...