Är det såhär det känns att ha dyslexi? Man läser och läser men begriper inte vad det står. Hände det där, eller var det måhända bara något som någon tänkte? Herta Müller fick Nobelpriset 2009 för sitt sparsmakade, egensinniga språk som ligger nära poesin. Ja, men finns det inte en poäng att skriva någorlunda lättillgängligt? Är det inte bra att ens läsare kan begripa ungefär vad författaren har tänkt?
Allt är inte helt obegripligt. Boken utspelar sig i Rumänien strax före Ceausescus fall. Ramhistorien handlar om Adina, en ung lärare, som förföljs och tvingas fly. Det lilla jag lyckas tillgodogöra mig av historien i övrigt är elände, misär och förtryck. Som fabriken där kvinnorna tvingas jobba under mycket dåliga förhållanden, där de till råga på allt måste finna sig i att ställa upp och ha sex med förmannen. Portvaktens fru kan år senare konstatera att alla arbetarnas barn liknar förmannen.
En del säger att Herta Müller skrivit andra böcker som går att begripa. Jag kanske ska försöka med en sådan istället?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar