Edmund de Waal, Haren med bärnstensögon

På affären sa de att det här var en riktig bra bok och på baksidan står det att det är en fantastisk släktsaga. Mm, tänkte jag, intressant titel också, jag köper den här.

Jag trodde dock att det var något slags misstag när jag började läsa den här boken. Den var såååå tråkig, saklig och omständlig att jag verkligen började fundera över var som gått snett när de gav klartecken för att den här boken skulle ges ut. Jag fick verkligen plåga mig igenom nästan hälften av boken, men sedan hände det något. Plötsligt fick de många namnen i boken liv och det blev nästan spännande. Hur skulle det egentligen gå för den del av familjen som råkade befinna sig i Österrike när Hitler tog makten, och vad skulle hända med Iggy i Japan?

Hur konstigt det än kan vara så blev boken nästan bra, mot slutet. Jag har nog aldrig läst en så ojämn historia. Eller så var det bara så att det tog otroligt lång tid för mig att bli vän med familjen Ephrussi och alla deras hus. Inte var det lätt. Hade jag inte varit van vi att läsa trista texter skulle jag aldrig kommit igenom denna bok. Men nu gjorde jag det och till er som vill också försöka vill jag bara säga, läs på. Det kan löna sig att inte ge upp.