F Scott Fitzgerald, Den store Gatsby

Översättning och med efterord av Christian Ekvall.

Den här boken är enligt efterordet den bok som näst efter James Joyces Ulysses som varit föremål för flest analyser på akademisk nivå. Efterordet gör inget undantag utan fortsätter sedan med en analys som beskriver hur man ska förstå färgerna, bildspråket och analogierna i boken.

Jag själv har läst den som en bok som vilken bok som helst utan att försöka mig på att övertolka eller analysera varje mening. (Det skulle jag nog inte ens kunna heller, även om jag försökte...) Eftersom det är själva historien som intresserar mig mest är det den jag läst.

Jag visste inte vad den handlade om när jag började läsa, mer än att det är en känd bok, men förstod snart att Den store Gatsby är grannen i boken. Han är en rik och hemlighetsfull man som bjuder in alla av betydelse till generösa fester vid sin herrgård. Gästerna är där för att "alla är där" och för att dricka och äta gratis. Ingen pratar egentligen med Gatsby. Han omges av en aura av mystik och inte sällan utbrister någon att han nog måste ha dödat någon.

Den som för ordet i boken är granne till Gatsby. Han är den enda förnuftiga människan i den här historien och det är därför tacksamt att det är han som är berättaren. Han är den ende som får en glimt av vem Gatsby egentligen är och också den ende som uppvisar någon som helst lojalitet med honom, även när det en vacker dag går utför.

Läsvärd är den och trots att historien i sig verkar vara ganska enkel blir eftersmaken lite lätt obehaglig. Det känns som om någonting är fel med både människorna som skildras och samhället de lever i och det var det väl? Måhända finns det svaret i de uppenbarligen otaliga akademiska analyserna av boken som lär finnas.