Peter Fröberg Idling, Pol Pots leende

Fyra välutbildade svenskar reser 1978 genom Pol Pots Demokratiska Kampuchea och bevittnar den fantastiskt framgångsrika samhällsomvandling som de röda khmerernas revolution inneburit. De sprider framgångssagan när de kommer hem. Det som de inte visste, men som senare blivit uppenbart, är att de i själva verket duperats helt och hållet. Under den tid de fyra svenskarna reste i landet pågick ett folkmord där en fjärdedel av befolkningen svalt, torterades eller mördades till döds. Boken försöker ta reda på hur detta kunde vara möjligt. Hur kunde ett land, satt under så stor press, lyckas lura svenskarna så grundligt. Eller var det resenärernas egna förutfattade meningar om revolutionens förträfflighet som gjorde att de köpte propagandaresan.De fyra svenskarna vill inte gärna berätta om varför de lurades och de som arrangerade resan är antingen döda eller väldigt förtegna.

Man mår inte något vidare av att läsa skildringar som beskriver människans ondska. För så mycket annat kan man inte säga om Pol Pots Kambodja. Han inrättade ett system där lydnaden gentemot rörelsen sattes före allt annat som familj, kärlek och vänner. Vänner, grannar, ja till och med ens egna barn, kunde vara angivare. Det var en regim som var dömd till undergång, ett land utplånar ju sig självt om det dödar sin egen befolkning. Men de som drev revolutionen trodde verkligen på sitt uppdrag och blev alltför sent varse om att de tänkt fel.

Boken är inte helt lätt att läsa. Små berättelser och citat blandas med beskrivningar av utvecklingen i landet och skildringen av författarens försök att utröna sanningen. Men ändå blir det en fungerande helhet. Den viktigaste reflektionen är att det är lätt hänt att med facit i hand klandra resenärerna. Men det ska nog undvikas. Vi är sannolikt lika lättlurade idag när medier sprider "den sanna" bilden av dagens konflikter och revolutioner.