Robin Hobb, Shaman's Crossing,

Åter tillbaka till Hobbs fantasivärld. Den här gången den fristående trilogin Soldier son. Den här första boken handlar om Nevare som är förutbestämd att bli soldat, eftersom han är den andra sonen.  Att han inte riktigt visar tecken på att ha det som krävs för att leda andra spelar ingen roll. Är man den andra sonen är man, och då blir man soldat, precis som den förste sonen ärver gården och den tredje ska bli präst. Döttrarna ska bara giftas bort så att lämpliga allianser skapas.

Redan som barn uppfostras han av sin far och olika lärare för att bli den perfekta soldaten.Pappan låter till och med sin ärkefiende lära Nevare det han behöver veta. Vissa saker kan man nämligen bara lära av fiender och inte av folk som vill en väl. Detta är dock en nyckel i historien, för i händerna på denne vilde tvingas Nevare göra ett val som leder till att han får en lätt schizofren läggning, vilket sedan präglar hans personlighet. Detta är dock inget som är särskilt önskvärt när man är soldat och Nevare gör allt för att förneka sina problem.

Nevare är dock ingen äkta adlig son, utan son till en pappa som befordrats till herrskapsman. När han börjar på soldatakademin råkar han därför illa ut eftersom han inte är av tillräcklig fin släkt. Här blev jag lite trött. Jag orkar liksom inte läsa igen om någon som mobbas i skolan, oavsett om det är en mellanstadieskola i Sverige eller en soldatakademi för en längre tid sedan.

Men sen kommer en slags pest och en hel hoper med soldater dör och de som överlever blir magra, svaga stackare. Nevare överlever med nöd och näppe, återhämtar sig och blir tjock, jättetjock. Då blir boken plötsligt riktigt bra. 

Som vanligt med Hobbs böcker är det här bara inledningen på historien. Läsvärd, ja självklart. Lätt hänt att drömma sig bort och glömma var man befinner sig.