Okej, jag får väl erkänna att jag skummade lite på slutet, så boken är inte i sin helhet noggrant läst.
Strindberg må vara en stor författare. Han beskriver i den här boken livet på en skärgårdsö dit besservissern Carlsson beger sig för att ta arbete som dräng och för att styra upp jordbruket hos en änka och hennes son. Carlsson är en illvillig jäkel som gör allt för att styra saker som han vill ha dem och drar sig inte för att ljuga, dupera och vara elak för att få som han vill. Ändå är han rätt klantig och får skämmas, för han är ju inte det herrskap han önskar, utan bara en vanlig dräng.
Eftersom det viktigaste för mig är historien, så kunde jag nästan inte läsa den här boken. Carlsson är den mest motbjudande person jag har läst om på länge. Det kan vara så att det därför är en bra bok och stor litteratur. Men för mig var det hemskt. Jag mådde så dåligt att vad som helst skulle vara mer läsvärt än detta. Det enda utbyte jag hade av boken var att jag förvånades över hur mycket sprit de verkade dricka om dagarna på den tiden. Kanske borde jag läst en annan Strindberg-bok?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar