Jag läste den här boken ganska långsamt för att kunna njuta av varje sida. Den är helt underbar. Det var tur att jag läste den på semestern, för annars hade jag åkt till slutstationen varje dag.
En intelligent liten pojke och hans klasskamrater faller oförklarligt in i en underlig sömn vid en skolutflykt i bergen år 1944. Alla vaknar efter några timmar utom Nakata. Han vaknar först efter några veckor. Då har han blivit tom. Han lär sig aldrig mer läsa eller skriva. Nakata har blivit dum, som han säger. Vad värre är, är att han också förlorat halva sin skugga. Det är inte lätt att leva utan halva sin skugga. Men han har också vunnit förmågan att prata med katter och blivit en mycket ödmjuk och sympatisk person.
Långt senare, när Nakata blivit en farbror lämnar en mor i en annan del av historien sin fyraårige son. Mamman gör det, för också hon har tappat halva sin skugga. Sonen blir kvar hos pappan. Det kanske inte skulle vara så illa, om inte pappan också visat sig vara den onde Johnnie Walker som på ett ytterligt vidrigt sätt rövar själar från katter.
Nakatas och pojkens historia vävs samman på ett skickligt sätt när pojken mycket målmedvetet rymmer hemifrån vid 15 års ålder. Måhända kan det som en gång gick fel åter rättas till. Kärleken till böcker har en nyckelroll i denna historia, liksom katter och skogen, där det mystiska bor.
Det här är den bästa bok jag någonsin har läst, fram till slutet som spårar ur lite likt Twin Peaks (om ni kommer ihåg det?). Men vad annat kan man vänta sig av en bok som beskriver ett Japan där det kan regna makrill, eller blodiglar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar