En mamma och hennes dotter deporterades under andra världskriget från Estland och till Ryssland. När boken börjar har mamman blivit mormor och dottern mamma. Men det som hände i Estland innan flykten, och måhända efter, gjorde att mormorn blev en sådan som säger mycket lite. Men hon lär sitt barnbarn estniska och då börjar hennes ögon lysa igen. Mest tittar mormor på stjärnorna genom fönstret och ser till att de tre resväskorna alltid är packade, ifall de måste fly. Mamman säger ingenting, så blev hon av det hemska.
Från detta hem luras den unga dottern och tvingas till prostitution. Under en bilresa i Estland lyckas hon fly. Hon minns ett namn och en by som hennes mormor har nämnt och blir motvilling insläppt i huset av en gammal kvinna. Flickan vet inte mycket om vem hon söker upp och den gamla vet inte mycket om henne. Men undan för undan tvingas hon minnas. Vilken skuld har kvinnan egentligen till vad som hände mormor, hennes egen vackra syster?
Det här är en förfärligt bok, den beskriver vad rädsla och skräck gör med människor och handlar om människor som gör saker som de inte borde ha gjort. Saker man måste förtränga för att orka leva med.
Boken är skriven på ett mycket fängslande sätt och trots att den är så hemsk att man behöver en paus då och då är det svårt att gå av vid rätt station.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller helt med. Det är hemsk historia, men boken är så välskriven och med ett intressant upplägg så det går inte att sluta läsa. Boken börjar från omväxlande 30-tal och 90-tal tills historían möts och man får en helhetsbild. Det är bara lite trassligt att få ihop alla trådar på slutet./Tina
SvaraRadera