Aino Trosell, Hjärtblad

Den här boken har jag fått av min svärmor. Det var en väldigt bra present, det är den bästa bok jag läst på länge! (Tänk, kan vi gilla samma böcker ändå?)

Den här boken handlar om Hulda som växer upp i ett fattigt hem i Malung i slutet av 1870-talet. Alla är i och för sig fattiga i Malung, det är svält under flera år när Hulda är mellan 6 och 8 år och många ger bara upp och lägger sig i en snödriva och dör. Men Hulda hör att hennes mamma säger att det finns hopp så länge barnen leker, så Hulda leker och leker för att mamman ska vara glad, fast det knappt finns någon ork i hennes och hennes kamrats ben.

En dag får Hulda plötsligt en föraning om att hennes mor ska dö och det visar sig vara sant. Hennes syskon är fortfarande små och hon får ansvaret för att se till att de tröstlösa barnen inte alldeles ger upp. För att klara detta berättar hon sagor och historier, sådana hon hört när hon vallat djuren med de gamla gummorna på somrarna och som berättas i stugorna på kvällarna. Snart hittar hon också på sagor och barnens ögon börjar åter lysa, till slut kommer också grannarnas barn och lyssnar. Men hennes far letar snabbt upp en ny mor till sina barn och Hulda som tycker att hon klarat av familjen känner sig överflödig och ger sig av.

I Dalarna fanns en tradition att vandra iväg med handel så fort man stått i gången, dvs. konfirmerat sig. Flickorna gick till Mälardalen eller Romboland som det kallas där och sålde varor och många av männen drog iväg i skinnarlag och arbetade i andra byar och städer. Än i dag är ju Malung faktiskt känt för sin skinntillverkning. Hulda går iväg men hamnar till skillnad från de flesta andra i Stockholm, en stinkande myllrande stad där de rika finns, men också de mest fattiga. Där har hon tur och får en tjänst som husa hos en rik familj och slipper bära tegel vid byggen eller jobba i fabrik och aldrig se dagens ljus. Hon kommer att anses som ett exotiskt inslag i familjen och får än en gång nytta av sin förmåga att berätta historier.

Det är roligt att läsa om Malung där man bor med kräken för värmens skull, om vallningen av korna, om dansen i stugorna, om prästen och livet i allmänhet. Det är lika roligt att läsa om Stockholm och tänka sig hur det var att bo där i slutet av 1800-talet. T.ex. påstås i boken att endast kvinnor anställdes till att bära tegel på byggen eftersom männen söp så mycket att de skulle ha ramlat ner från byggnadsställningarna alldeles för ofta. Boken handlar också en hel del om Huldas kärlek till en ung man i Malung och hur det gick till när man var kär på den här tiden. Det var förstås av största vikt att inte bli gravid innan man var gift. Hulda har mycket moderna värderingar och hennes tankar skulle kunna finnas hon en kvinna idag. Är det verkligen sannolikt att man tänkte på det sättet även då? Kunde en kvinna då ens drömma om att tjäna sina egna pengar och ha en fritt och självständigt liv? Jag vet inte om jag tror att det är så övertygande, men vad gör det? Det är en underbar skildring av en ung flickas liv. Mycket läsvärd!