Anges Hellström, Ränderna går aldrig ur

Elins mamma har en gått på Sigtunas fina internatskola, liksom övriga släkten. En gammal släkting var till och med och grundade skolan. Men mamman har av skäl som inte dottern fått veta helt tagit avstånd från livet som överklass. Elin har därför växt upp i ett radhus i Gimo som en helt vanlig tjej. Men Elin är less på att bo i en liten håla och när möjligheten kommer börjar även hon i Sigtuna. Det blir dock inte riktigt så perfekt som hon har tänkt sig. Hon har svårt att anpassa sig till skolans alla regler om att niga och vara ”rätt”. Värre ändå är det för hennes rumskamrat Simone som dumpats på skolan av sina föräldrar helt mot sin vilja. Hon är så arg att bara Elin orkar vara vän med henne.

Eleverna dricker mycket, knarkar och har sex med varandra. De förfalskar leg och går ut på krogen fast de inte är myndiga. En del har anorexia och andra har helknäppa föräldrar eller farmödrar. Det är inte ett dugg bättre än i en liten håla på landet.

Det är intressant att läsa hur eleverna på skolan tänker. De flesta har ingen insikt alls hur det är att vara vanlig. Har folk inte pengar är den allmänna meningen att det är deras eget fel, man får ju det liv man förtjänar. Jan Guillous Tjuvarnas marknad beskriver samma typ av människor, fast när de blivit lite äldre.

Boken såg så trist ut att jag aldrig skulle ha läst den om den inte legat i min läshög. Men den är intressant. Det är alltid roligt att läsa om världar man inte känner till, det må vara 1800-talet, fördömda städer, spöken eller unga brats. Den kan rekommenderas och det finns viss risk att man missar sin station när man tar tunnelbanan hem.