Erri de Luca, Montedidio

Berättaren i den här boken är en 13-årig pojke som bor med sin pappa i de fattiga kvarteren i Montedidio i Neapel. Han har fått gå i skolan länge men nu börjat arbeta som lärling hos en snickare. I samma lokaler arbetar också skomakaren Rafaniello som lagar skorna gratis åt de fattiga i staden. Han har en ömmande puckelrygg ur vilken han påstår att vingar håller på att växa fram. Vingarna behöver han för att komma till Jerusalem dit han egentligen var på väg när han av misstag hamnade i Montedidio.

Barnen växer fort i Montedidio. Det måste man för att klara sig. På samma sätt är det mycket bättre att vara två än att vara ensam och ensam skulle han vara om han inte hade Maria, hans vän som bor i en annan lägenhet i huset. För pojkens mamma blir sjuk och pappan försvinner i långa perioder för att ta hand om henne. Under tiden hänger pojken tvätt på taket varje kväll och övar han sig på att svinga bumerangen han fått av sin pappa. Han tränar för att en dag få till det perfekta kastet. Det kast han ska göra samma dag som skomakarens puckelrygg spricker och han flyger till Jerusalem.

Dagen är en munsbit, säger Mäster Errico och skyndar på arbetet. Den här boken är också en liten munsbit. Kort, tänkvärd och trevlig att läsa, en bok att längta till. Men kan inte någon mer läsa den och tala om för mig vad som egentligen hände på slutet?