Lois Lawry, Den utvalde

Det här är en ungdomsbok. Jag läste den för min åttaårige dotter, men tror att målgruppen är 12-18 år eller så. Det här är en riktigt bra bok och läsvärd även om man sedan länge passerat den åldern. Det ger en perfekt inramning till att diskutera frågor om livet och vårt samhälle ur ett annorlunda perspektiv.

Boken handlar om ett samhälle kallat Enahanda där allt är perfekt. Människorna lever sina liv, avtrubbade och utan att känna för mycket känslor (man äter piller som dämpar sånt som åtrå och kärlek). För att ingen ska sticka ut har man bortrationaliserat färgerna och tillämpar klimatkontroll. Till och med backarna strök med när man skapade en harmonisk miljö.

I detta samhälle är allt reglerat i detalj för invånarnas bästa. Alla medborgare i samhället har sina speciella arbetsuppgifter som man tilldelas när man blir 12 år. Man kan när man blir äldre ansöka om att få bilda en familjeenhet. Då paras man ihop med en person av motsatt kön vars personlighet matchas ihop med sin egen, för tänkt så galet om man fick välja partner själv! Då skulle man ju kunna välja fel! En familjeenhet kan i sin tur ansöka om barn och får då högst två barn tilldelade från nybarnsenheten.

För att alla ska vara lyckliga och inte oroa sig minns man inte mer än sin egen livstid. Det finns ingen historia. Istället har samhället utsett en person, en minnesbevarare, som har i uppgift att minnas allt som hänt, allt från krig, fred, kärlek till svält och snö. Men när man inte delar på minnena blir de också mycket tunga att bära. Detta får bokens huvudperson erfara när han som 12-åring tilldelas yrket att efterträda samhällets minnesbevarare. Det får hans ögon att öppnas för hur de egentligen lever, vilket är både smärtsamt och förfärande.

Läs den eller ge den till era barn. Den är riktigt bra, faktiskt en av de bästa jag läst på länge.