Mario Vargas Llosa, Bockfesten

Slutsats efter den här boken: Man ska vara väldigt glad att man är född i en demokrati.

I början av den här boken figuerade en mängd personer. Alla heter ungefär likadant och faktum är att jag inte aldrig riktigt fattade vem som var vem, mer än en handfull personer. Det kanske gjorde att den här boken tappade en del av sina poänger för mig.

Bokens huvudperson är Urania, en kvinna som efter många år i USA återvänder till Dominikanska republiken och sin far som hon helt brutit kontakten med. Hon träffar även sin faster som ifrågasätter varför hon under alla dessa år inte hört av sig till sin far trots att han älskat henne så mycket. Ur detta utvecklas berättelsen om hur Uranias far, som varit en av diktatorn Trujillos närmaste män men hamnat i onåd, offrat sin 14-åriga dotter till den 77-åriga diktatorn för att återfå hans förtroende. Detta är en del av historien.

Den andra handlar om diktatorn och hur han härskar med våld och hot i republiken och hur han till sist mördas. Det är en blodig och hemsk historia och det slog mig när jag under bokens sista del läste den ena tortyrskildringen efter den andra att man kan undra varför inte böcker har en åldersgräns. Den är hemsk den här boken. Att glömma gå av tåget är lätt, lika lätt som att må riktigt illa.