Det här är en bok om en man som får diabets typ 1. Trots att det är en kronisk och allvarlig sjukdom blir hans reaktion ovanlig. Han känner sig upplyft, såsom svävande en bit ovanför marken, äntligen har hans liv fått en mening. Han är nu inte bara en vanlig man, utan en man med diabetes mellitus. Om detta handlar hela boken.
Jag läste den för att jag tyckte att det var intressant att läsa om någon som fick en sådan tvärtomreaktion när han drabbades av en sjukdom. Men att läsa om det så här länge är att ta i. Det är underhållande i början, men i takt med att han fyller sina återvinningsbehållare med kanyler avtar mitt intresse. Har jag inte redan läst just det här tidigare i boken?
Bättre blir det inte när han tar time out och följer med sin kreativa flickvän till New York där hon ska ordna en utställning. Då får han ännu mer tid att sitta på trappan och älta sin älskade diabetes.
Den enda gången mörker skymtar i hans reaktioner är i hans mystiska och obehagliga drömmar som han refererar till då och då. Nej, det känns som den här boken inte var färdig. Den hade nog mått bra av att vara lite kortare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar