Edith Wharton, Oskuldens tid

Ännu en klassiker. Den här boken liknar Jonathan Franzens böcker Tillrättalägganden och Freedom, även om den här boken utkom första gången 1920.

Den här boken utspelar sig i New Yorks societet i slutet av 1800-talet. Där rådet en strikt ordning när det gäller sociala normer. Allt regleras, från vem som står högst i rang, en fråga om blod och arv, till hur man ska vara klädd när man besöker teatern. T.ex. ska nyinköpta klänningar lagras i åtminstone två säsonger i garderoben innan man bär dem för att inte väcka anstöt genom att försöka förhäva sig.

I denna miljö finns Newland, en ung man som mest för syns skull arbetar på en advokatbyrå. Han känner till spelets regler och inordnar sig fullständigt i dessa. Enligt förväntan förlovar han sig med den unga May, med vilken han kommer att utgöra det perfekt paret. Allt går precis enligt plan när Mays kusin, grevinnan Oleanska dyker upp. Hon har gjort det otänkbara och lämnat sin make i Frankrike. Oleanska ser med nyktra ögon på den förljugna ordningen som rådet i New York och ger även Newland en ny syn på sin omgivning. Han faller förstås handlöst och förälskar sig i henne. Han överväger att erbjuda henne att bli hans älskarinna och till och med att bryta äktenskapet men Oleanska tvekar.

Boken handlar om att inordna sig i de osynliga regler som gäller mellan människor i en viss grupp. Är det viktigare att ställa upp på dessa än att följa sin egen önskan? Det är uppenbart hur inskränkt de fina människorna i New York tänker, men sannolikt skulle även det sammanhang man själv tillhör kunna anses vara lika begränsande och trångsynt, betraktat sisådär 100 år fram i tiden. Boken väcker många frågor om hur vi egentligen är vi människor. Får man dra en slutsats av den här berättelsen kan man väl konstatera att vi inte direkt är några Pippi Långstrump när det kommer till kritan.