Det är här en hemsk bok att läsa. Den handlar om hur Felicia, en av supermamman Anna Wahlgrens nio barn, har uppfattat sin uppväxt och den var inte så perfekt som den borde ha varit.
Boken är osammanhängande, hoppar fram och tillbaka i tiden och mellan skeenden i nutid och dåtid. Men illa är det nästan hela tiden. Felicia mår uppenbarligen inte bra, inte ens som vuxen. Om det är hennes mammas fel får vara osagt. Men uppenbart är att mamma Anna som var och är(?) alkoholist inte gav sina barn någon bra barndom. Hon örfilar Felicia, sätter i system att frysa ut den som inte anpassar sig och flyttar ideligen vilket gör att barnen har svårt att få ett kontaktnät utanför familjen. Därtill kommer att flera av mamma Annas nya män också utnyttjar flickorna i familjen.
Boken är utelämnande och inte särskilt smickrande och det känns som man får en inblick i sånt som utomstående inte bör se eller veta. Men tydligen har ju mamma Anna gjort detsamma i sina biografier.
Jag har aldrig förstått Barnaboken, Anna Wahlgrens paradnummer, tonen i den tilltalar inte mig och det är kanske inte så konstigt när allt kommer omkring. Jag tror att mina barn får en bättre barndom än de hos experten Anna, trots att jag är amatör på föräldraskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar