Ett uppträde vid middagsbordet när pappan Baron Armindo Piovasco di Rondo befaller sin son att visst äta upp sina sniglar tar en oväntat vändning när äldsta sonen Cosimo, arvtagare och 12 år gammal, vägrar, rusar från bordet och klättrar upp i ett träd. Pappan och mamman (som egenligen skulle vilja vara general i kriget) väntar sig att Cosimo ska klättra ner när det blir mörkt, men Cosimo sitter kvar. Jag kommer aldrig ner, ropar Cosimo och så blev det.
Cosimos far tog förstås mycket illa vid sig av detta, skulle hans son, arvtagare och sedemera baron klättra omkring i träden som ett djur! Men det hjälpte inte. Cosimo var och förblev i träden.
Berättaren i boken är lillebror, en mycket vanlig person som nedifrån marken berättar historien om Cosimo, klätterbaronen. Det synes nämligen visst gå att leva däruppe, flörta och bjuda upp kvinnor när han är ung, jaga och blanda sig i både politik och krig, och sedan sakta åldras bland fåglarna på en gren i en tjock ek.
Det är en riktigt bra historia, uppskattad även av mina barn som fick den återberättad för sig på väg till skolan och den håller än mer än 60 år efter den skrevs. Slutet är också helt perfekt eller vad sägs om detta "Cosimo Piovasco di Rondo, levde i träden, älskade jorden, uppsteg till himlen". Det var en njutning att läsa denna väl använda och tummade bok, enkom för mig upptagen från bibliotekets magasin. Tack för tipset Annika!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar