Ursula Le Guin, The Left Hand of Darkness

Det var den här boken jag egentligen skulle läsa när jag istället råkade läsa The left hand of God.

Det här är en helt annorlunda bok, inte helt lätt att läsa. Den som för ordet i boken växlar och då och då flikas små historiska anekdoter in. Ett tips är att först titta i slutet där tidsbegreppen förklaras. (Det gjorde inte jag, men det hade underlättat förståelsen.)

Mr Genly skickas från sin planet och dess handelsfederation som ensamt sändebud till den avlägsna planeten Winter. Hans uppdrag är att värva planeten till federationen och inlemma dem i det fredliga handelsnätverk som många andra planeter redan deltar i. En ensam människa är inget hot. Endast en kan med fredliga medel försöka förklara sitt uppdrag och kanske är det, som Genly säger, att det är vägen till målet som är det viktiga, inte målet i sig.

Winter är en ogästvänlig planet som tycks ha hamnat i permanent istid. Det är kallt, isande kallt och invånarna är vana vid kyla även inomhus. En kort sommar tycks dock existera, åtminstone på vissa delar av planeten. Invånarna på planeten är inte människor, men ganska lika. Svåra kulturkrockar uppstår dock när Genly försöker få förståelse för sitt uppdrag i de olika länderna på planeten. En stor skillnad är också att personerna på Winter varken är män eller kvinnor utan både också. Under deras korta fruktsamma perioder, kemmer, antar de formen som antingen kvinna eller man vilket innebär att de omväxlande kan bli både den som föder barnet och den som är dess "pappa". Genly, som är människa och man, har svårt med detta. Han försöker gång på gång klassa dem som män eller kvinnor men misslyckas. Invånarna å andra sidan tycker att Genly är mycket pervers, alltid i kemmer och med könsorganet utanpå kroppen!

Uppdraget att få makthavarna på planeten att välkomna federationen visar sig inte var helt enkelt och är nära att kosta Genly livet. Han räddas dock i sista stund av en person som Genly först antog vara förrädare. De två tvingas ut på ett nästintill omöjligt uppdrag att korsa en glaciär mitt i kallaste vintern. Denna resa är det bästa i hela boken. Det skildras på ett magnifikt sätt hur de båda drar en släde genom snöstormar, dimma och regn och långa tider i vädret med oskugga, när allt är så vitt att det är omöjligt att urskilja både riktning och höjd. En människa och en omänniska, men här, där ingen annan finns på många många mils avstånd, är inte längre Genly den som är främmande. De är bara två vänner, en av var. En djup vänskap uppstår.

Titeln, den kommer av en vers som vännen läser för Genly i tältet under den långa färden och som säger mycket om innehållet i boken:

Light is the left hand of darkness
and darkness the right hand of light.
Two are one, life and death, lying
together like lovers in kemmer,
like hands joined together,
like the end and the way.

Läsvärd och tänkvärd och en behaglig läsning från 1969! Tack för tipset Lukas!