Carrie Ryan, De vassa tändernas skog

Den här boken lånade min dotter på biblioteket och jag läste den före henne. Det var tur det, för en sämre och otäckare bok får man leta efter. Boken handlar om Mary som bor i en inhägnad by som styrs av Systerskapet. Runt om byn finns De vassa tändernas skog. Den heter så för att skogen vimlar av zombies, kallade oheliga, som vill äta kött och som klöser och klöser på staketet för att komma in i byn. Blir man biten, som Marys mamma och pappa, blir man själv en ohelig som inte vill annat än bita sina barn och andra fortfarande levande varelser.

Systerskapet styr byn med järnhand. Man månar om att de unga ska gifta sig och föda barn för att inte de levande ska dö ut. Inga andra önskningar är tillåtna. När Mary försöker protestera hotar systerskapet med att sätta ut henne i skogen, som mat åt de odöda. Trots alla ansträngningar invaderas byn till sist av de oheliga och endast ett fåtal lyckas undkomma.

Här börjar det verkligen spåra ur. Det huggs av huvuden, slamsor flyger och blodet rinner under ljudet av de odödas hemska stönanden. Mary barrikaderar sig ett hus. Där hittar hon en liten bebis, som också den är en ohelig. Hon kastar ut den genom fönstret på andra våningen och hoppas att huvudet ska tryckas in.

Det här ger upphov till helt andra frågor. Får man låna ut vilka böcker som helst på biblioteket? Den här boken har inte ens någon bra historia och boken känns ofärdig. Det är splatterfilmens motsvarighet som bok. När man läst det riktigt usla slutet kommer ett efterord. Det står ett stort tack till författarens dråplige agent som "räddat" boken ur refuseringshögen. Jag skulle önska att den dråplige agenten låtit den förbli i den högen. Det är där den hör hemma.

Min dotter då? Ja, hon ska inte läsa den här boken! Må den hamna i bibliotekets depå eller i återvinningen!