Sara Beischer, Jag ska egentligen inte jobba här

Moa är 19 år och ska bli skådespelare. När hon flyttar till Stockholm får hon ett timvikariat på ett boende för dementa, hon ska tjäna lite pengar innan hon kommer in på scenskolan. Hon anställs trots att hon helt saknar utbildning, det enda som krävs är lite sunt förnuft, säger chefen. Det blir en fontalkrock med verkligheten så till den milda grad att hon svimmar första dagen.

Det här är en jättebra bok. Nu har jag aldrig jobbat i vården, men jag kan tänka mig att den här boken på ett mycket bra sätt skildrar både de upp- och nedsidor som finns med att jobba med människor på slutet av livet. Historien är bitvis riktigt roligt och bra skriven. Jag gillar t.ex. att Moa beskriver glädjen över att hon äntligen har ett jobb med att hon har en chef i grå kavaj, precis som det ska vara. Dessutom fick boken mig att själv fundera över hur jag kommer att bli om jag överlever livet så länge att jag själv blir 90 år och dement. Jag kommer säkert bli en riktigt jobbig typ.

Dessutom är det bra med en bok som lyfter fram hjältarna som jobbar i vården av de gamla. Så nära döden och livet, och ändå får de så dåligt betalt! Något har gått mycket snett i vilka yrken som anses fina och därför väl betalda i det här landet. En dag är det vi som sitter där och dreglar i rullstolen. Då vill vi väl ha kompetenta och snälla vårdare?

Kontentan, en bok som både har en bra story och är tänkvärd. Läs den!